Maria Österåker har hunnit bli 48 år och bor i liten by utanför Vasa i Österbotten. 13 år har gått sedan hon tog steget från framgångsrik, men tidspressad, ekonom till att leva mer på mindre. Ett uttryck hon myntat och som blivit hennes signum. Där och då valde hon och familjen tid framför pengar.

– Det känns lite som att jag levt flera liv. Jag har gjort lite olika saker och de världar jag levt i har varit väldigt olika.

Maria Österåker har alltid tyckt om att lära sig saker och aldrig upplevt det tungt att studera eller skriva. Livet flöt på av sig självt.

– Jag är utbildad ekonom och när utbildningen var klar blev jag tillfrågad om jag ville doktorera inom ekonomi, så det gjorde jag. Därefter frågade man om jag ville stanna kvar på universitetet som lärare, och det gjorde jag. Det första livet jag levde handlade om ekonomiska modeller med maximal lönsamhet. Den akademiska världen är också väldigt speciell på ett sätt. Jag befann mig i den under det glada 90-talet då det var jättemycket fokus på att åka på konferenser med galamiddagar och långklänning. En speciell värld som jag är glad att jag varit en del av, men när jag i dag tänker tillbaka kan jag förvånas över att det faktiskt var så det var.

Mot slutet av 2000-talet kände Maria att hon ville skaffa sig egna erfarenheter.

– Inom det akademiska bygger allt bara på vad andra forskat om, allt handlar om referenser och teorier, det finns inget utrymme för att testa något nytt, något som ingen annan sagt eller gjort tidigare.

Försöker leva så hållbart det går

Maria bytte till näringslivet och blev företagsutvecklare inom den kreativa sektorn.

– Nu handlade det om kreativitet och livsglädje. Det var en rolig period och en värld jag inspirerades av. Efter några år sa jag upp mig och startade eget företag. En kort tid innan dess hade jag och maken börjat fundera på självhushållning.

I samband med att självhushållningstankarna började gro kom också tankarna kring hållbarhet, medveten konsumtion och att ta kontroll över sitt eget liv.

– Det ekonomiska systemet går ganska lätt att lämna när man fått upp ögonen för något annat. Men när man fått upp dem för hållbarhet och att allt håller på att skita sig, går det inte att blunda för det eller gå tillbaka. Det går inte att lämna det. Sedan dess har det bara byggts på.

I dag jobbar Maria en del, men mycket mindre än tidigare. Hon försöker leva så hållbart det går och kombinera de olika delarna av yrkeslivet. Hon föreläser om affärsutveckling, ett område som kan tyckas falla den eviga tillväxten mer i smaken än det hållbara. Men det är enligt Maria själv en helt möjlig kombination.

– I dag kräver många målgrupper ett hållbart agerande från företag. Och då är det tusan så viktigt att hänga med på det tåget.

Hon tar sig själv och familjen som exempel.

– För tio år sedan skar vi ner på våra kostnader och satte upp solfångare, vi eldar med egen ved, odlar vår egen mat… Då var det ett vettigt beslut som nu sparar oss mycket pengar. I dag blir folk tvingade att tänka så här, men vi gjorde det av en genuin känsla att det är något som behöver göras. Företag som i dag tvingas börja tänka i hållbarhetstermer kommer inte kunna producera och ha samma affärsmodeller som de haft i  årtionden. Självklart är det då lättare om de tänkt till innan förändringar väl krävs. Och det handlar inte bara om en ekonomisk hållbarhet, utan också social, miljömässig och inre hållbarhet. Företagen kan göra stora besparingar på att se till att personalen inte jobbar ihjäl sig, att de trivs och mår bra. Det finns många saker som kan göras rent hållbarhetsmässigt som också bidrar till att kapa kostnader och öka lönsamheten.

Aktiv på Instagram

Förutom att föreläsa om hållbart företagande intar hon då och då scenen för att tala om livsutveckling, downshifting, hållbarhet i vardagen och allt som hör därtill. Hon har också skrivit ett flertal böcker, några varav hon gett ut på eget förlag. Under många år skrev hon på sin blogg Lev mer på mindre, men har mer och mer gått över till att göra inlägg på sitt Instagramkonto med samma namn. Med möjligheten att styra sin tid finns också utrymme att göra saker för andra, och Maria Österåker är engagerad i bland annat Hoppets stjärna där hon sitter som ordförande.

– Självklart har jag mer tid när jag inte jobbar lika mycket, men min tid är också väldigt flexibel. Jag kan ställa upp en tisdag klockan 11, men för den stora majoriteten är det svårt. Det finns ofta luckor i min kalender, och jag kan hoppa in när det behövs.

Självhushållning light

Maria Österåker och hennes familjs tankar om självhushållning började för 13 år sedan. Barnen var små och Maria och maken Jenk heltidsarbetande. Önskan om mer tid över för livet var stark och tanken på att leva på det de själva kunde producera började gro. De ville leva mer på mindre, helt enkelt.

– När vi började på med självhushållningen var den primära anledningen att spara pengar för att kunna jobba mindre. Och när man börjar med något nytt vill man testa allt. Vi har gjort väldigt mycket, odlat och haft egna djur, allt på grund av ett brinnande intresse och lust. Men när livet förändras, förändras även det.

Då var de fem personer i hushållet, men i takt med att åren gått har hushållet krympt och det behöver inte produceras lika mycket mat längre. Yngsta barnet har hunnit bli 17 år, de andra två är vuxna och har flyttat hemifrån. Med åren har också familjens kost förändrats.

– Vi äter mycket mindre kött nu, med tanke på miljön. Då är det bara dumt att lägga energi på djurhållningen. Det lilla vi äter är det bättre att köpa, men vi ser till att köttet kommer från djur som haft det bra. Jag tror det är farligt när självhushållningen blir till ett självändamål. För oss var det ett verktyg för att komma dit vi vill, och i dag är det en jättestor trygghet. Om det behövs kan vi väldigt snabbt växla om, vi har kunskapen och resurserna som krävs även om vi kör lite självhushållning light nu.

Familjens självhushållningsgrad ligger på uppskattningsvis 25 procent, då de är helt självhushållande på en del, medan annat bara i säsong, vilket Maria tycker räcker:

– För omställningen och samhället i stort är det mycket bättre att ha flera självhushållare light som orkar köra på, än betydligt mindre mängd som tar det hela vägen.

Att leva med ett gott samvete

Hållbarhet för Maria är att kunna leva med ett gott samvete, göra övertänkta val och vara medveten om konsekvenserna de medför.

– Många känner nog att de inte kan tänka på klimathotet, att det skapar ångest och då tar de inte till sig larmrapporterna. Det är en av farorna. Den andra faran är att vi tror att vi är så bra här i Norden, att det inte spelar någon roll vad man gör. Det är att sätta enormt lite värde i sig själv, om det man själv gör inte spelar någon roll.

Men kan individen göra skillnad?

– Om vi inte tror på att vi kan förändra och göra skillnad kan vi lika gärna lägga oss ner och vänta på döden. Vi kan påverka våra egna liv, varför skulle vi inte kunna påverka nästa nivå? Man hör ofta att det är fel att skuldbelägga individen, att staten med flera ska driva förändringen. Och självklart behövs politiker som tar de stora besluten – själv har jag inga resurser för att göra någon superstor förändring – men det tar tid. Det är superfegt att inte vilja ta itu med problemet, det betyder bara att vi vill fortsätta med de liv vi lever i dag. Varje enskild individ har ansvar att se till att läget inte förvärras till den tidpunkt man faktiskt har de tekniska eller kunskapsmässiga möjligheterna att ändra i stort. Vi kan inte köra på och se till att andra löser det, vi måste se till att det inte blir värre.

Maria refererar också till att stort hopp sätts till den yngre generationen att rädda världen.

– Min dotter som är 17 år brukar säga att de inte alls är så kloka som alla säger, att majoriteten av dem är så otroligt ytliga. Det är så mycket som händer i deras liv och hon orkar inte ta till sig rollen som planeträddare också. Och det ska de inte behöva göra heller. Det är jättefegt av oss att tänka att de ska vara mycket bättre än vad vi är. Det är ju vi som borde se till att de har det lätt att göra hållbara val. Det har de inte i dag, inte med oss som förebilder.

För Maria handlar hållbarhet om att våga tänka själv och tro på sig själv.

– Det spelar visst roll vad var och en gör. Gör man något, om än så litet även i ens egna ögon, ska man våga berätta och föra fram också det lilla: “det här får mig att må så bra”. Om en eller två sedan gör likadant och sprider det vidare kan du med din handling ha startat en jättestor grej. Jag är inte politiker, skriker inte ut mitt budskap eller spärrar vägar för att förändra världen. Det ligger inte för mig. Men genom att skriva och föreläsa, hitta på utmaningar och göra inlägg på Instagram vill jag visa att det finns andra alternativ, andra sköna sätt att leva på som tär mindre på miljön. Det ger mig en lugnare känsla i hjärtat.

Marias garderob

Maria beskriver sig själv som nyfiken och idérik och tycker det är roligt att hitta på olika jippon och utmaningar. Det går i perioder om hon orkar göra något med alla påhitt, men mestadels testar hon och lämnar dem inte vid en idé.

– Det är roligt att vara jag. Ofta vet jag inte själv vad jag kommer att hitta på!

En av utmaningarna Maria skapat åt sig själv var att minska ner på klädinköpen. Reglerna hon satte upp var enkla; under ett helt år fick hon köpa max sju nya plagg, dit hörde även strumpor och underkläder. Utmaningen visade sig gå bättre än förväntat, när det första året gått fanns bara tre nyinköpta plagg på listan.

– Nuförtiden får jag köpa fem nya plagg per år. Det mesta jag köper är på loppis, men även där har jag begränsat mig. Jag vill komma till känslan att jag har det jag behöver, loppis är också ett sätt att trigga köplusten. Jag lever verkligen superbilligt när det gäller konsumtion.

Utmaningen ledde senare till att Maria under Finlands hållbarhetsvecka 2020 satte igång ett klädinitiativ på sociala medier. Under veckan klädde hon sig i hållbara kläder, det vill säga loppisfynd, arvegods, återbrukat eller sådant som använts väldigt länge, fotade sin outfit och la upp bilden på Instagram med några rader om plaggens kostnad och ursprung på sitt Instagramkonto. Året därefter gjorde hon samma sak, men utmanade också sina följare att hänga på.

– Det blev som en catwalk på Instagram där människor på olika håll la upp bilder på sina outfits. Det var jätteroligt. Sånt där gillar jag, när det blir kul att vara hållbar.

Årets hållbarhetsvecka, som gick av stapeln sista veckan i september, ägnade Maria Österåker åt maten, på samma koncept som klädinitiativet med dagens hållbara måltid fotad och med motivering utlagd på Instagram.

Vegetariska verandan

Sedan några år tillbaka äter Maria nästan enbart vegetariskt och mycket veganskt.

– Jag saknar köttet, det är en stor sorg att inte äta det längre. Jag har verkligen gillat kött, men av klimatskäl så hoppar vi över det nuförtiden.

Den vegetariska livsstilen är också något som Maria vill inspirera andra att ta till sig. Och med en mysig veranda som har plats för åtta personer, en hel del erfarenhet av att laga vegetarisk vardagsmat och hemgjorda konversationskort har Maria startat Vegetariska verandan. Premiären är dagen efter vi talas vid och Maria är spänd och förväntansfull:

– Jag har märkt att mycket av det vi äter är ganska gott och vill uppmuntra andra till att laga mer vegetariskt hemma. Så då har jag lagt ut Vegetariska verandan, där åtta personer får komma hit en kväll på middag. Det blir ingen lyxmat och jag är ingen kock, men det ska vara många små vegetariska vardagsrätter att smaka. Sedan får gästerna med sig recept hem på det som bjuds. Jag är lite nervös, men det ska bli jätteroligt.

På avsmakningsmenyn, som ska serveras i små, fina kaffekoppar, står bland annat grönkålschips, två soppor, falsk renskav gjord på bondbönor, pastarätter och lingonsylt. Och förutom mat ska gästerna bli ompysslade, få ett sammanhang och sällskap. Alla som kommer känner inte varandra så Maria har förberett en burk med samtalsämnen – som givetvis styrs in mot hållbarhet med frågor om exempelvis vad som skulle vara svårast att avstå från vid en vegetarisk kost eller vardagstips hur en kan spara el.

– Jag får dem att tala om sådant de själva kanske inte skulle ta upp. Det blir en hållbarhetsdiskussion utan att de vet om det på förhand.

Jobbar utifrån behov

Maria har vänt på arbetssteken och ser på tid, pengar, lönearbete och konsumtion med lite andra ögon än folk i allmänhet. I stället för att utgå från pengarna som kommer in på kontot varje månad, tittar hon på hur mycket hon måste arbeta för att finansiera sina köp.

– Vad behöver jag köpa och hur mycket måste jag jobba för att få ihop pengarna till det? De senaste tre åren har jag skrivit upp de kläder jag köpt och utslaget per år kan jag finansiera den summan med en dags arbete. Det är roligt att svänga på det och tänka hur mycket jag måste jobba för att få mat, kläder och prylar. Jag jobbar utifrån vad jag behöver, istället för tvärtom.

Lånefria sedan många år

För att komma dit, att arbeta efter behov i stället för att leva efter vad kontoutdraget visar den 25, gjorde sig Maria och Jenk tidigt lånefria. Med en farfar som alltid sagt att man ska göra sig av med lån så snabbt man bara kan, har hon det i blodet.

– Jag är väldigt glad över att vi inte har några lån i dag. När barnen var små betalade vi av jättemycket och det var väldigt tungt. Vi har inte tittat på vad som är mest ekonomiskt vettigt med räntor och annat, utan gjorde detta med utgångspunkten att när lånen är betalda är vi fria. Nu kan vi jobba när vi vill eftersom vi inte har den fasta kostnaden varje månad. Och vi slipper skräcken över när samhället eller livssituation förändras.

Kritiska tungor har dock påpekat att paret Österåker haft välbetalda jobb och därmed haft förutsättningar som är få förunnade.

– Visst har vi haft bra löner, men vi har också valt vad vi lagt pengarna på. Vi köpte ett relativt billigt hus som vi renoverat själva i mån av tid och pengar vilket gjort att vi inte varit tvungna att låna till förbättringar. Vi vågade ha det lite halvskruttigt under en längre tid. Det finns en stor fara i att allt ska gå så snabbt, att huset ska vara i toppskick direkt och se ut som i ett inredningsmagasin. Då är det väldigt svårt att klara sig utan lånade pengar. I dag ses det som fult att inte ha råd. Men folk glömmer bort att man faktiskt har ett val.