Agroforestry är ett samlingsnamn för ett flertal olika odlingssystem. Grunden är att träd eller buskar – som bidrar med exempelvis mat, biomassa eller ekosystemfunktioner – kombineras med växt- eller djurproduktion. Odlingssystemen ger dubbel effekt och syftet är att utnyttja ytan optimalt.

– Man kan producera i flera olika lager och på olika tidshorisonter, långsamväxande träd kan kombineras med en produkt som ger mer skörd de första åren, spannmål i alléodling till exempel. I alléerna kan man även ha fruktträd som ger skörd snabbare än nötträd eller träd ämnade för timmer, säger Elsa Lagerqvist, ordförande i föreningen Agroforestry Sverige.

Inom trädjordbruket behöver träden dock inte vara placerade i rader, utan kan också förekomma i kluster, då det främsta målet är högre produktivitet per areal. Oavsett fungerar träden som boendeplats för nyttodjur, vindskydd – och därmed som skydd mot vindburna sjukdomar – ger förbättrat mikroklimat, bättre näringscirkulation och vattenhushållning.

I Sverige är det vanligaste agroforestrysystemet skogsträdgården, där fleråriga ätbara växter – nöt- och fruktträd, bärbuskar och örter, samplanteras i olika skikt. Mestadels ses det här odlingssystemet på privat mark, men de börjar dyka upp även i offentliga miljöer.

– En del skolor och parker har anlagt skogsträdgårdar, för skolorna i utbildningssyfte och till för barnen. I de offentliga parkerna är det lite oklart vem som ska ha rätt att skörda, det är under diskussion om de fortsatt ska vara öppna för allmänheten eller om de ska vara mer restriktivt hållna. De privata skogsträdgårdarna är väldigt viktiga för utvecklingen av metoden, eftersom det där sker många tester av olika arter som man kanske först inte tänker är för svenska förhållanden, som persika och olika nötträd. Det är viktigt för att öka diversiteten, säger Elsa Lagerqvist.

Flera fördelar med mångfunktionella system

Agroforestrysystemen uppfyller många viktiga funktioner för bland annat mångfald, kolbindning, jordhälsa och produktivitet.

– Systemen har många fördelar; de ger en ökad kolinbindning i både ovan- och underjordisk biomassa och de stöttar olika djur och insekter genom blommor och boendemiljöer i vedartade växter som står kvar under hela året. I dag sår många lantbrukare in blommande kanter på sina åkrar, men när hösten kommer försvinner de ju. Insekter behöver boenden under vintern och fåglar behöver skydd och det kan de vedartade systemen ge. Agroforestry kan dessutom minska näringsläckage från fält till vattendrag, eftersom de vedartade växterna har rötter längre ner i marken och kan ta upp näring från djupare håll. Träden stoppar upp när vattnet flödar ner i landskapet, de verkar som vindskydd och minskar avdunstingen så mer vatten stannar i systemet, berättar Elsa Lagerqvist.

Konkurrens den största utmaningen

I dag finns ett tiotal lantbrukare som nyttjar agroforestryn i jordbruket och då är det framför allt alléodlingar det handlar om. Den största risken med alléodling är konkurrensen mellan grödorna i alléerna och de vedartade växterna i raderna.

– Nu planterar ofta lantbrukarna träden så att så mycket solljus som möjligt kommer in mellan raderna, men risken för konkurrens mellan träd eller buskar och gröda finns ändå. Om man plöjer bearbetas de första 20 centimetrarna ganska intensivt, och då försvinner trädrötterna där. Sen finns verktyg som kan skära längs med trädraden, vilket också minskar de ytliga rötterna. Konkurrensen är den största utmaningen med den här metoden, men det finns sätt att gå runt det, säger hon.

Kunskapsspridning och nätverkande

I oktober arrangerades konferensen Agroforestry 22 i Alnarp av föreningen Agroforestry Sverige tillsammans med Holma Folkhögskola, Institutionen för Biosystem och teknologi på Sveriges Lantbruksuniversitet, Jordbruksverket och SLU Partnerskap Alnarp. Där diskuterades agroforestryns framtid som en del i mer hållbara matproduktionssystem. Syftet med konferensen var att sprida kunskap om agroforestry och att nätverka.

– Vi vill lyfta att agroforestryn finns i Sverige och Europa, och att det kan fungera som system även i större skala. Det händer mycket på området, framför allt inom Europa. Systemet är så brett och tanken var att visa vilka olika metod som finns inom det. Ett spår var också hur man kan göra dem lönsamma och vilka små komplexa system man kan ha för att producera mat för försäljning, säger hon.

Som det ser ut i dag får lantbrukare dåligt, eller inget, stöd för att använda agroforestryn i sina lantbruk.

– Det är extra krångligt när det gäller stöden för dessa mångfunktionella system. För att få jordbruksstöden måste man välja ett av systemen, alltså söka på antingen fruktodling, spannmål eller bete.

Nätverkandet är en viktig del för att underlätta för jordbrukarna och etablera agroforestryn. En av utmaningarna är idag att det inte finns en förädlingskedja och etablerad marknad för produkterna. Till exempel skulle hasselnötter, valnötter, mandlar, kastanj och perenna grönsaker kunna produceras kommersiellt. Men hur försäljningen ska se ut är oklart. Föreningen Agroforestry Sverige ser att intresse för svenskodlade produkter är stort, och att föra samman producenter med restauranger, kommuner och återförsäljare är viktigt.

– De redan aktiva inom agroforestryn behöver få ett större nätverk, hitta folk inom andra sektorer på det här ämnet. Sen behöver det hända lite mer på en högre nivå. Mer stöttning krävs för att lantbrukare ska kunna och våga genomföra det här, både ekonomisk och kunskapsmässig, säger Elsa Lagerqvist.