Befolkningen i Saqqez, i nordvästra Iran där de kurdiska delarna ligger, har alltid förtryckts av den iranska staten. Arbetslösheten är stor, frustrationen ännu större. Här har missnöjet mot regimen pyrt i årtionden och befolkningen går ofta i täten för olika proteströrelser.

Det berättar Sheler, som delade hemstaden med Mahsa Zhina Amini, den 22-åriga kvinna vars död i moralpolisens förvar utlöste en av de största protestvågorna som någonsin svept över Iran.

Folkresningen som nu spridits genom hela landet började sporadiskt i staden, med cirka 170 000 invånare, den 16 september när Mahsa Zhina Amini skulle begravas.

– Folk var upprörda och började skandera slagord direkt, säger Sheler, som sedan ett par månader tillbaka bor i Sverige som asylsökande, till TT.

Vågade sig ut

Dagarna efter Aminis begravning gick flera lokala företagare ut i strejk och butikerna hölls stängda. Men myndigheter hotade med kraftiga böter och fängelse, och tvingade näringsidkarna att öppna igen.

Så fortgick protesterna under de första veckorna. Människor, främst ungdomar, vågade sig ut på gatorna trots hårda nedslag. Sheler försöker hålla kontakten med sin familj, men det blir allt svårare. Internettillgången stryps av regimen och flera av de mest använda kommunikationsapparna har förbjudits.

Sheler lämnade Iran på grund av det förtryck som tiotusentals människor nu riskerar liven för att resa sig mot. 

Nu, mot slutet av den tredje demonstrationsveckan, har stämningen i Saqqez förändrats markant. Säkerhetsstyrkor står i varje gathörn, berättar hon.

Utanför bostäder där familjemedlemmar till politiskt aktiva bor står civilpoliser på vakt dygnet runt.