Även om antalet får har minskat något i Sverige de senaste åren har omhändertagandet av ullen ökat. Men fortfarande slängs eller försvinner hälften av fårullen.

– All ull går att använda på något sätt, men mycket av fin, värdefull ull grävs ner, bränns upp eller används till täckning av odlingar i trädgården. Den ull som är för smutsig att förädlas ska naturligtvis användas i trädgården, som jordförbättringsmedel och täckning, men alltför mycket går till spillo, säger Annkristin Hult, konsult med uppdrag av Hushållningssällskapet att ta fram en gemensam arena för svensk ull.

Ull har länge inte varit en del av svensk fårhållning, där djuren huvudsakligen hålls för kött, skinn och landskapsvård.

– Det finns ett stort informations- och kunskapsbehov hos fårägarna för att ta hand om ullen. Det börjar redan på avelsstadiet, hur fåren ska mönstras. Sen måste det också finnas ekonomiska incitament för fårägarna, säger Annkristin Hult, som ser att mode- och inredningsbranschen börjar intressera sig för ull som hållbar textilråvara.

Ett flertal initiativ och projekt har gjorts de senaste åren, vilka alla syftar till att fårnäringen ska bli bättre på att ta hand om svensk ull. Den stora utmaningen är logistik och infrastruktur.

– Vi ser en utveckling och ett större användande. Men vi behöver hitta en modell för att koppla ihop alla länkar i kedjan, säger hon.

Ullen ska klippas, tvättas, spinnas eller kardas och förädlas. I dagsläget är bristen på tvätterier och spinnerier stor.

– Det finns absolut ett intresse för svensk ull och att ta tillvara den. De få existerande svenska spinnerierna har en alltför lång kölista, med två års väntetid. Vi har länge jobbat för att få fårägarna att lämna in sin ull, nu måste det till initiativ för att få till fler att vilja och våga satsa på spinnerier. Det behöver inte vara något jättestort, utan kan vara många små, men vi behöver komma upp i antal.

Den svenska ullen, menar Annkristin Hult, behöver få ett högre värde. Men i Sverige finns inget klassificeringssystem för ull.

– Det gör det svårt att veta för både köpare och säljare. Man hittar på sina egna sätt att beskriva ullen och har inget gemensamt språk för den, säger hon och lägger till:

– Vi har många raser i landet, svenska lantrasfår som inte finns någon annanstans. Dessa raser har anpassat sig efter klimatet och förhållandena i Sverige. Svensk lantrasull är det bara vi som har, även om det finns liknande ull. Våra svenska lantraser är dessutom ett kulturarv som gör ullen unik.

Lant- och allmogeraser bevaras i genbanker eller andra system för de ofta utrotningshotade raserna. De olika fårraserna har olika ullkvalitet som lämpar sig för olika användningsområden.

– Svensk finull är nästan likadan som merinoull, mjuk och passar till kläder. Ryaullen är slitstark med långa fibrer och lämpar sig till exempelvis matt-tillverkning. Den grå gotlandsullen är mycket unik och finns ingen annanstans. Allt ska inte gå till stickgarner, utan anpassas efter vad den passar till. 

Enligt Annkristin Hult skulle en ursprungsmärkning av ullen stärka fårägarnas varumärke, och det finns initiativ till detta.

– Här har fårklipparna en väldigt viktig roll. De ser fåren och hanterar ullen, och vet vad den kan användas till och vem som kan vara intresserad av just den. Som sagt, det är många delar av kedjan som behöver ses över.

Att slå hål på fördomar om ull är också en utmaning; att ullen sticks och inte går att tvätta är några av dem.

– Man ska inte dra all ull över en kam. Om det sticks har man valt fel ull till fel användningsområde. Grövre ull kan användas till ytterplagg, raggsockor och inredning, sådant man inte har direkt inpå kroppen. Ull finns från mjukaste mjuka till stålullsliknande hårt.

Garner malsäkras inte i Sverige på grund av de giftiga kemikalier som krävs för behandlingen. I stället tipsar Annkristin Hult om att själv vara noggrann med att vädra kläderna, hålla dem rena och hänga ut dem i minusgrader. Hennes bästa tips är dock att använda kläderna.

– Mal älskar trånga byrålådor där de får ligga i mörkret och äta. Plaggen är ofta dyra, men de håller i många, många år om man tar hand om dem.

Ullveckan är en digital temavecka som pågår mellan 4–10 september. Syftet är att lyfta varför det är viktigt att ull fortsätter produceras i Sverige och hur användningen av ullen som hållbar, närproducerad och förnybar textilråvara kan breddas. Bakom arrangemanget står Hemslöjden, föreningen Ullvilja och Svenska fåravelsförbundet. Varje dag presenteras ett nytt program med föreläsningar, filmer, panelsamtal och spinn-SM.