Du har skrivit den här underbara boken, Hoppets bok. Hur behåller du hoppet? Vi är omgivna av alla dessa stora problem som pandemin, klimatförändringar och fattigdom, men du behåller fortfarande detta djupa hopp i ditt hjärta. Hur gör man det?

– Låt mig först och främst förklara vad jag menar med hopp. Hopp är inte något passivt. Jag ser oss nu som i en väldigt mörk tunnel, och i slutet av denna mörka tunnel finns en liten ljusstjärna, och det är hoppet. Vi sitter inte bara i vår ände av tunneln och hoppas att ljuset kommer till oss. Nej, vi måste kavla upp ärmarna och krypa under och klättra över alla hinder mellan oss och den där ljusstjärnan. Så hopp handlar om handling, säger Jane Goodall.

– Om vi tappar hoppet är det den stora katastrofen. Om vi tappar hoppet, varför bry oss? Ät, drick och var glada för imorgon dör vi! När du har hopp agerar du, och du ser att du gör skillnad och det får dig att må bra, och om du mår bra vill du må bättre, så du vill göra mer, och då blir andra inspirerade, så det är en typ av god cirkel som samlar fler människor allt eftersom.

– Även om vi är omgivna av undergång och dysterhet, händer det också så många fantastiska saker. Nyligen fattades ett absolut milstolpsbeslut i Ecuador, där författningsdomstolen, den högsta domstolen, upprätthöll naturens rättigheter. Domstolen sa till regeringen att de var tvungna att ta bort alla sina gruvkoncessioner från platser som var skyddade. Det är ett stort steg framåt och det ger mig hopp! Om hela världen skulle respektera naturens rättigheter, vilken annorlunda värld det skulle vara! Alla större kulturer har samma gyllene regel: ”Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.” Om vi alla följde den regeln, skulle det inte vara en fantastisk värld?

– En av mina största anledningar till hopp är de unga, för när de väl förstår problemen agerar de – de bara går med. I vårt Roots & Shoots-program (se faktaruta) väljer de projekt som de känner djupt för; att hjälpa människor, att hjälpa djur, att hjälpa miljön – eftersom allt hänger ihop. Unga människor förändrar världen, de förändrar sina föräldrar och de förändrar sina farföräldrar! Unga människor såväl som människor i stort behöver skapa en andlig förbindelse med naturen. Vi måste uppmuntra utomhusutbildning. Skolor måste berätta för unga människor om klimatförändringar och om allt som mänskligheten gör som är skadligt för naturen.

Vi måste lära av naturen, lära oss i naturen och lära oss om naturen. Naturen är den största läraren. Men vad menar du när du säger en andlig koppling till naturen? I allmänhet talar vi om att ta hand om planeten, ta hand om människor, förbättra miljövård och social harmoni. Skulle du kunna utveckla denna idé om andlig förbindelse med naturen?

– När jag är ute i naturen, särskilt i regnskogen, och när jag är ensam i naturen, känner jag att jag är en integrerad del av den. Jag minns att jag var ute i skogen en dag. Det fanns inga schimpanser i närheten, men det fanns fåglar och insekter och ett vackert lövverk. Jag tänkte för mig själv att det här är naturens stora andliga kraft som jag känner runt omkring mig, jag tror att det finns en gnista av den andliga kraften i var och en av oss, och eftersom vi är människor tycker vi om att namnge allt, så vi kallar det en själ eller en ande, och jag tänkte för mig själv, en liten gnista av den andliga kraften finns i varje enskild växt och varje enskild insekt och varje enskilt djur. Så om vi människor har själar, så har alla de andra varelserna också själar. Naturen är levande. Jag kände naturens andliga kraft. Att vara ute i naturen ger dig denna fantastiska känsla av att vara ett med universum. Det är vad jag kallar vår andliga förbindelse med naturen.

Men vi lever i antropocenepoken, i en mänskligt skapad värld. Människor som bor i städer har liten koppling till naturen, och vilken natur de än har är den mänskligt skapad. Det är väldigt lite vild natur i städerna. Hur kan dessa människor få kontakt med naturen när de är så urbaniserade?

– Vi måste revidera och omforma våra städer. En väg framåt är urban trädplantering, för när du planterar träd tar du in naturen i städerna. Med träden kommer fåglarna och insekterna. Om du går genom de välbärgade områdena i en stor stad kommer du att se fina trädkantade gator där det finns underbara trädgårdar och parker. Sedan kommer du till ett område där det är cement, betong och grymt, det är där de fattiga bor. Vi måste arbeta i de områdena och föra dit naturen. Det gjordes ett sådant experiment i Chicago där de tog två områden med hög brottslighet och började skapa grönska i ett av dem genom att plantera träd och blommor. Och brottsnivån där sjönk dramatiskt. Sedan gjorde de det snabbt i det andra området, där brottsnivån inte hade sjunkit. Återigen bevittnade de djupgående förändringar till det bättre även på det området. Vi måste göra våra städer grönare. I Japan har man uppfunnit så kallade skogsbad. Stadsmänniskor tillbringar tid ute i skogen och upplever naturens helande kraft. Läkare ordinerar tid i naturen, eftersom naturen är terapeutisk, naturen läker. Så låt oss föra tillbaka naturen till våra städer. Natur och kultur ska verkligen leva tillsammans.

Du har ägnat ditt liv åt att rädda schimpanser, och det finns många andra naturvårdare som skyddar noshörningar, tigrar och elefanter, men vi måste också ta hand om våra små arter; insekterna, blommorna, fåglarna och många andra små varelser som lever i djungeln såväl som i städerna.

– Ja, eftersom dessa små varelser faktiskt är grunden för allt annat. En av vår tids tragedier är att vi med industriellt jordbruk förstör jordens biologiska sammansättning. Genom att hugga ner träden och döda jorden med konstgödsel rubbar vi den naturliga balansen i livet. Vi måste gå tillbaka till småskaligt jordbruk, regenerativt jordbruk, permakultur och agroekologi. Det är vad vi behöver göra. Vi vet vad vi ska göra för att göra världen till en bättre plats, men har vi viljan att göra det?

Du och jag vet det, men vi är en liten minoritet. Om du tittar på de stora företag som ansvarar för industriellt jordbruk, som är involverade i genteknik, som producerar tunga maskiner, konstgödsel och artificiell intelligens, så verkar de inte veta det. Ändå dominerar de livsmedelsproduktionen. Och regeringar runt om i världen verkar inte heller veta det. Så hur ska vi ta det här budskapet ut i världen av industriella gårdar och jordbruksnäring? Hur ska vi övertyga dem om att vi måste producera mat utan att skada biologisk mångfald och vilda djur?

– Tja, låt oss börja med de goda nyheterna. Det finns några stora företag där ute som nu faktiskt förändras. De är inte bara greenwashing. Jag pratade med vd:n för ett stort företag för bara några veckor sedan och han sa: ”Jane, de senaste åtta åren har jag verkligen arbetat för att göra min verksamhet etiskt, miljömässigt och socialt ansvarsfull.” Han sa att det fanns tre skäl. ”För det första såg jag tydliga tecken på att vi använder naturresurserna snabbare än naturen kan fylla på dem, och om vi fortsätter som vanligt är det slutet. För det andra, konsumenttryck. Människor börjar efterfråga produkter som är etiskt tillverkade. Unga människor och barn säger också till sina föräldrar: Det där vill jag inte ha, det har palmolja i sig från en ohållbar plantage. Jag vill inte ha det där, det har fabriksproducerat djur i sig.” Sedan sa han: ”Det som verkligen påverkade mig inträffade för ungefär tio år sedan. Min lilla flicka kom tillbaka från skolan, hon var åtta år gammal, och hon sa: ’Pappa, de säger till mig att det du gör skadar planeten. Det är inte sant, eller hur, pappa? För det är min planet.´”

Det är goda nyheter, men världen i stort följer fortfarande biologiskt och ekologiskt destruktiva metoder, och Europeiska unionen ger subventioner till stora och destruktiva gårdar. I Amerika och Australien är det megagårdar av industriell skala som är normen. Du och jag pratar om familjejordbruk och småskaliga gårdar. Hur ska vi förändra den stora vida världen? Är du fortfarande hoppfull? Tiden rinner ut.

– Om du tänker på de förändringar som har skett under de senaste tio åren så är de betydande. Om du tänker på den medvetenhet som har vuxit fram, även under pandemin, är det anmärkningsvärt. Tänk på antalet människor som nu inser att vi behöver en annan relation till naturen, att vi behöver en mer hållbar och grönare ekonomi och att vi måste sluta tänka på den årliga BNP-tillväxten, som sker på framtidens bekostnad, som vårt enda mål. Antalet som har insett detta är otroligt stor, och det är uppmuntrande. Sådana förändringar kommer att vara katalysatorerna. De ger mig hopp.

– Det som jag upptäckte inte fungerar är att lägga skuld och skam på människor. Om du närmar dig högt uppsatta tjänstemän eller vd:ar och du säger till dem att de är dåliga människor och inte förstår vad de gör, att de måste förändras, är det inte en konstruktivt sätt att närma sig dem. Vid det laget lyssnar de inte, för de tänker, hur kan jag motbevisa det, varför ska den här personen berätta för mig att jag gör allt fel? Men om du kan hitta ett sätt att komma in där och öppna deras hjärtan, då har du en chans att förändra dem, eftersom verklig förändring kommer inifrån.

Jag håller med. Vår aktivism måste drivas av kärlek – inte av ilska, inte av rädsla, inte av ångest, inte av predikan, utan av kärlek.

– Ja, det är där hoppet finns. Jag ger alltid människor en möjlighet att tvivla. Kanske är de verkligen okunniga, kanske har de inte förstått. En del affärsmän har vuxit upp i den här tuffa affärsmiljön, i den här mördande världen, och de har inte riktigt tänkt på vad de gör, så att få dem att se ljuset är en stor uppgift! Du måste förstå människor. Du måste känna kärlek i ditt hjärta och försöka hitta en koppling till deras hjärtan och hjälpa dem att förstå att omsorg om naturen ligger i deras intresse. Då kommer de att må bättre och de kommer att förändras. Detta är det icke-våldsamma sättet att förvandla världen.

Samtalet är en översättning av en artikel först publicerad i den brittiska tidskriften Resurgence & Ecologist nr 332 i juni 2022. Alla rättigheter till artikeln ägs av The Resurgence Trust. Magasinet finns att köpa och läsa på www.resurgence.org

Hela samtalet mellan Jane Goodall och Satish Kumar går att höra här: https://www.eomega.org/videos/living-hope-trying-times

Översättning: Lennart Spetz