Forskarna har undersökt en av de största katastroferna för livet på jorden, som inträffade för 252 miljoner sedan, i slutet av perm. Då kollapsade hela ekosystem.

Det började med att utsläpp av växthusgaser från ett stort antal vulkaner ledde till extrem uppvärmning och uttorkning. På det följde skogsbränder på stora områden med våtmark som torkat ut. Med det omvandlades våtmarken som tidigare varit en kolsänka och fångat in koldioxid, till en kolkälla som istället gjorde att ännu mer växthusgas släppte ut och därmed förstärkte uppvärmningen.

– Till skillnad från de arter som drabbades av massutrotningen från det förflutna, har vi möjlighet att förhindra förbränning av världens kolsänkor och undvika de värsta effekterna av vårt tids uppvärmning, säger forskaren Chris Mays vid University College Cork, enligt ett nyhetsbrev från Naturhistoriska riksmuseet.

Spår av bränder i kollager

Forskarna har studerat lager av kol i Australien och på Antarktis och sett spår av regelbundna skogsbränder. Växterna anpassade sig till bränderna men det räckte inte när det stora massutdöende till följd av ökad temperatur drabbade jorden.

Dagens globala uppvärmning har också lett till långvarig torka och ökade skogsbränder i typiskt våta livsmiljöer, som torvskogarna i Indonesien till exempel.

– Skogsbränder som drivkraft för arters utdöende, och inte bara symptom på klimatförändringar, förtjänar ytterligare undersökningar, säger Chris Mays enligt museets nyhetsbrev.

Forskarna har publicerat sin resultat i tidskriften Palaios.