Svenska regler gynnar dem som sätter solceller på eget tak, men missgynnar större anläggningar. I andra länder är det till exempel enklare att hyra in sig i en anläggning eller organisera en energigemenskap.  Forskare på Chalmers föreslår regler som gynnar fler, vilket de också ser som en demokratifråga, nu när efterfrågan på solenergi växer i många olika grupper.

Efterfrågan på solceller har ökat kraftigt. Men att regelverket är utformat för dem som vlll ha solceller på sitt eget tak, försvårar i onödan för andra grupper. Det menar forskare vid Chalmers tekniska högskola som studerat hur olika affärsmodeller växer fram till följd av olika regelverk. Studien är publicerad i Energy Policy.

– Om man vill att så många som möjligt ska investera i solenergi, då behöver beslutsfattarna adressera de olika behoven, säger Amanda Bankel, som är medförfattare och doktorand på avdelningen för Innovation and R&D Management vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation.
 
Regelverket har stor påverkan på mellanledet, de företag som ska se till att solcellerna kommer på plats. Om de får stöd att utveckla affärsmodeller för olika former av efterfrågan.
 
– Tanken är att med bättre affärsmodeller kan flera hyra in sig eller på annat sätt få tillgång till solkraften. Begränsningen i Sverige är alltså inte att solen lyser svagt under en stor del av året, utan att regelverk och stödsystem inte är anpassade för snabb utbyggnad.

Delad solkraft

Något som forskarna nämner speciellt i sin rapport i Energy Policy är energigemenskaper, där flera personer går ihop för att producera, dela och konsumera förnybar energi. Det finns exempel på det i Sverige, men företagen på solmarknaden har inte utvecklat affärsmodeller för att möta den sortens efterfrågan.  En annan form av mer storskalig lösning är leasing av solenergianläggningar, något som är vanligt i till exempel USA men ovanligt i Sverige.
 
– Svenska styrmedel har gynnat småskaliga anläggningar där den som förbrukar solenergin också är den som köper och äger anläggningen. Därför är det inte förvånande att vi ser många företag som erbjuder dessa lösningar och bara ett fåtal som riktar sig till dem som inte vill eller har möjlighet att investera i en egen anläggning, säger Amanda Bankel.
 
Hon menar att det också är en demokratifråga. Många olika grupper efterfrågar solceller, men bara ett fåtal får stöd.
 
– Användare har väldigt olika behov. Om det är så olika och man vill att så många som möjligt ska investera, då behöver beslutsfattarna adressera de olika behoven, säger Amanda Bankel.

En grupp med speciella behov är de som satsar i stor skala. De behöver ofta arrendera mark för anläggningen och ha bra kontakt med andra stora aktörer, till exempel nätbolagen som ska distribuera elkraften från solanläggningen.

– Det blir mycket mer omfattande samarbete med nätägare ju större anläggningen blir. Anläggningens ägare måste kanske ha kontakt med kommunen också, till exempel, säger Amanda Bankel.

Men trots bristerna i regelverket har efterfrågan öka kraftigt på senare år.

– När elpriset ökar borde intresset för sol öka ännu mer. Men jag har inte data som stöd för det, utan det är bara vad jag tror, säger Amanda Bankel.

Att Sverige har relativt lite solkraft, kan enligt henne bero på att elpriset länge varit lägre än i många andra länder.