– Vi måste göra saker och det är bråttom, säger Niklas Cserhalmi, som är museidirektör vid Arbetets museum i Norrköping och också ordförande i branschorganisationen Sveriges museer.

– Vi ror med två åror. Den ena åran är museernas fastigheter och den miljöpåverkan själva museet har. Den andra åran är hur vi kan inspirera vår publik och sprida kunskap.

Anpassningen till en mer omställd museibransch kan ta sig många uttryck. Moderna museet producerar idag mer av sina utställningar på plats istället för att låna in verk från andra länder. Andra diskuterar hur man kan transportera föremål med tåg och friluftsmuseer kan aktivt arbeta med naturmiljöer och biologisk mångfald.

Niklas Cserhalmi lyfter dock ett mer genomgripande initiativ, där Nordiska museet planerar att försöka locka till sig helt nya målgrupper av besökare, för att gynna mer hållbar turism.

– För 4-5 år sen såg museer turister som flög in från andra länder som en möjlighet och en resurs, men idag kan vi inte uppmana till ett sånt resande. Samtidigt behöver vi de intäkter som besök ger. Nordiska museet fick före pandemin 70 procent av sina besökare från utlandet men har nu bestämt sig för att en tredjedel ska vara besökare från utlandet, en tredjedel ska vara från Sverige och en tredjedel ska vara lokala besökare från Stockholm. Det blir en balans mellan att locka besökare och samtidigt se till att de reser hållbart.

Ska museer stötta aktivister?

Två andra exempel visar på hur museer konkret kan påverka i klimatfrågan – och till och med vara aktivister själva.

Museums for Future är ett internationellt nätverk som uppmanar museer att i sina utställningar och gentemot myndigheter påtala vikten av att nå upp till 1,5-graders-målet.

Som namnet antyder stödjer man Fridays for futures klimatstrejker. Inte bara i ord utan organisationen anser att museer bör välkomna strejkande till museerna och låta dem utnyttja lokalerna för vila eller för skylttillverkning. Museerna kan också hjälpa strejkande att dokumentera det som händer och uppmanas att välja ut föremål ur samlingarna och koppla dem till budskap om vad som behöver göras för klimatet.

Ett brittiskt museiinitiativ är Climate museum UK, som kallar sig ett ”experimentellt aktivistmuseum”.

Det innebär att man inte har fysiska lokaler utan att experter kan hjälpa enskilda eller grupper att arbeta på de platser där de befinner sig – det kan vara utbildningar i hur man lokalt kan utveckla idéer till föreläsningar, workshops eller hur man kan titta på museisamlingar med en ”ekologisk lins”.

Climate museum UK erbjuder inspiration genom att till exempel visa bilder och konstverk på nätet som inspirerar människor till att uppskatta planeten och för att åskådliggöra klimat- och miljöproblemen. På hemsidan erbjuder man också länkarkiv till enskilda aktivister, rörelser, föreläsningar och ger inspiration till hur man kan agera konkret vid demonstrationer.

Beredskap krävs

Museer behöver också anpassa sig till extrema väderhändelser som kan hota samlingar och arkiv. Exempelvis drabbades Länsmuseet Gävleborg av översvämningar vid regnovädret 2021. Samtidigt som man säkrar sina egna samlingar kan man nu också samla in människors upplevelser och minnen av händelsen.

– Beredskapsfrågor har också dykt upp i och med kriget i Ukraina, där man nu evakuerar sitt kulturarv. Det har väckt en medvetenhet om hur vi kan hantera en konflikt i Sverige, säger Niklas Cserhalmi.

Hur ser engagemanget bland museerna ut i hållbarhetsfrågorna?

– Engagemanget är jättestort bland både anställda och ledningar. Det är en jätteviktig fråga eftersom vår trovärdighet står på spel: Om vi ska kunna inspirera andra att leva mer hållbart så måste vi leva på samma sätt själv och inte ducka för vår egen miljöpåverkan. Men alla sådana här initiativ är ingenting som dikteras från politiker eller ovanifrån – det är en underifrån-rörelse, där det är upp till varje museum att agera själva.

Kan det vara en lösning att museerna bli mer digitala som under pandemin?

– Det digitala är inte en fribiljett till klimatvänlighet. Streamingtjänster kan dra mer energi än om en besökare tar sig fysiskt till en bio eller ett museum. Vad som kan vara digitalt måste bedömas från fall till fall. Min personliga åsikt är att mötet på ett fysiskt museum, med föremål och med pedagoger är oslagbart. Digitalt är ett komplement.

Går det att säga generellt hur långt svenska museer kommit i sin omställning?

– De svenska museerna är väldigt olika. En del är lokala och ideella initiativ och andra är stora myndigheter med forskningsavdelningar, så det är mycket olika. Genom att lyfta frågan på Sveriges museers möte i år har vi velat inspirera museerna till att göra det de kan på plats hemma. Hållbarhetsarbetet är upp till varje museum.