Kolonien beskriver sig själva som ett familjeband. Det består av bröderna Erik och Arvid Rask, deras kusin Anna Möller samt deras granne under uppväxten, Mischa Grind. Redan i tonåren började de spela musik tillsammans och deras första skiva ”Clockwise” släpptes för 10 år sen. En andra skiva kom 2015 men sedan dess har det varit tyst ett tag. Tills nu när deras tredje album ges ut på det amerikanska folk- och världsmusikbolaget Cumbacha.

Musikaliskt kan man höra många inslag från svensk folkmusik på den nya skivan, men också influenser från många andra delar av världen och deras användande av körsång har gjort att de internationellt har blivit omnämnda som ”The Fleet Foxes of Scandinavia”.

Att de valde att kalla den nya skivan för ”Till skogen” visar sig ha flera orsaker.

– Innan vi började skriva musiken till den här skivan så hade vi en period då vi var ganska slutkörda och trötta på varandra och visste inte riktigt om vi skulle fortsätta eller inte. Men vi bestämde oss i alla fall för att testa, vi åkte ut till gården där vi växte upp utanför Järna och låste in oss i en timmerstuga. Omgivna av skogen kunde vi hitta tillbaka till den lust och inspiration vi hade när vi började spela. Det blev en helt annan känsla än skivan innan som vi spelade in i en källare i Majorna utan fönster, berättar Erik Rask.

Skänker bort intäkter

Anna Möller lyfter också fram att titeln knyter an till de miljötema som funnits i Koloniens texter ända sedan bandet bildades.

– Vi kände också att vi ville göra något konkret, därför har vi bestämt att 10 procent av intäkterna från albumet ska gå till föreningen Skydda skogen.
Ytterligare en aspekt av titeln är trädet som symbol för familjen.

Bandmedlemmarna är inte bara som en familj, på skivan finns också låtar som handlar om deras släktingar. Till exempel har Anna Möller skrivit låten ”Tiden går för fort” om sin mormor och Arvid Rask har skrivit ”Farfars jord” om hans och Eriks gemensamma farfar. Dessutom medverkar en ”familjekör” bestående av barn, föräldrar och sambos på flera av låtarna.

Att det kollektivistiska och den speciella dynamiken mellan medlemmarna i Kolonien är väldigt viktig går inte att ta miste på. Anna Möller säger att de är ”lite old school” på det sättet att de inte vill att någon individ ska stå i centrum utan att alla i bandet ska få lika stort utrymme.

– Jag tror vi har haft stor nytta i det här sammanhanget av att vara en familj. När vi har konflikter så kan vi inte kasta in handduken och lämna bandet för vi ses ändå på middagen till kvällen, eller på nästa högtid. Vi har också haft ett försprång gentemot andra band eftersom det redan fanns en gemensam värdegrund när vi började spela.

Världens band

Uppväxten i Järna, som är känt för sin alternativa gemenskap och antroposofiska verksamheter, har också haft betydelse för bandet. Erik och Arvid Rask gick till exempel på en Waldorfskola där de fick öva sig i att prata om känslor, något som också har varit viktigt i bandet.

Parallellt med Kolonien har medlemmarna också drivit ett annat projekt som heter Världens band. Det började med att de bjöd in tio musiker som de mött under sina turnéer runt om om i världen för att spela tillsammans. Vad som var tänkt som en engångsgrej utmynnade så småningom i två skivor och turnéer i Europa.

Att spela i Världens band har både liknat och skiljt sig från att spela i Kolonien.

– Vi hade ett ganska starkt arbetssätt som vi hittat i vår grupp och försökte att applicera det på den här större gruppen. De sociala processerna blev på sätt och vis överordnade musiken. Vi insåg att om vi ska kunna spela tillsammans så måste vi vara på samma nivå. Om vi går in för att skriva musik och det finns en konflikt så kommer det inte bli bra. Man måste ge processerna tid för att kunna hitta en kemi och en gemensam grund att stå på, förklarar Erik Rask.

– När Kolonien gör saker tillsammans så måste vi på något sätt göra den gruppen vi jobbar i till vår familj, för det är så vi har vant oss att jobba, fyller Anna Möller i.

– Man bor tillsammans, har fester, samtal och så vidare.

När man lyssnar till er musik tycker jag att många låtar känns väldigt positiva och hoppfulla. Hur gör ni för att hitta det där hoppet i en värld som kan se väldigt mörk ut?

– Vi har ett motto som vi skapade när vi gjorde en miljöshow när vi var 16 år: ”Det ska vara kul att rädda världen”. Det kan låta extremt naivt, men det finns en kärna där som verkligen resonerar i oss. Vi måste kunna hitta de positiva vinklarna både för att vi själva ska vilja vara med och för att folk utifrån ska ta till sig musiken och förstå, säger Erik Rask och fortsätter:

– För mig personligen så är upplevelsen av att vara i naturen något som laddar mig med hopp. Jag är en naturnörd och älskar att titta på fåglar, fjärilar och skalbaggar.

Anna Möller nickar och tillägger:

– För mig har det varit skönt att bli äldre och inse att världen inte är svart-vit och att målet inte är att allt mörker ska ersättas av ljus. Det har sänkt mina ångestnivåer. Mörker och ljus kommer alltid finnas sida vid sida, kampen för en bättre värld handlar bara om att hela tiden försöka fortsätta orka jobba för det ljusa.