Munkmodellen, eller Doughnut economics, är en modell som har utvecklats av den brittiska ekonomen Kate Raworth. Modellen har fått sitt namn eftersom den liknar en munk med ett hål i mitten. Hålet i mitten representerar alla de som saknar tillgång till tolv sociala grundmål. Dessa mål har inspirerats av FN:s hållbara utvecklingsmål och består bland annat av rätten till mat, hälsa, bostad och utbildning, men också fred, demokrati, jämställdhet och social rättvisa. 

Tomrummet utanför munkens ytterkant representerar de nio planetära gränserna, som har hämtats från bland annat Johan Rockströms forskning. Här hittar vi till exempel klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, luftföroreningar, havsförsurning med mera. 

Själva munken utgör den ”säkra och rättvisa ytan för mänskligheten” och målet är alltså att uppfylla alla grundbehov men utan att vi hamnar på utsidan av munken och börjar tära på vad jorden klarar av. 

Modellen presenterades första gången 2012 i ett diskussionsunderlag som gavs ut av organisationen Oxfam. Kate Raworth har sedan utvecklat konceptet i en bok med titeln Doughnut Economics: Seven Ways to Think Like A 21-Century Economist.   

Målet med doughnut-ekonomin, enligt Kate Raworth, är att vi ska inse att BNP inte är det enda, eller bästa, sättet att mäta utveckling utan att det ekonomiska målet måste vara att både tillgodogöra människors behov men också att skydda planeten.

Sprids över världen

I dag finns ett antal städer i världen som på olika sätt arbetar med munkmodellen. Några av dem är Amsterdam, Bryssel, Cornwall, Köpenhamn och nu alltså även Tomelilla i Skåne.

Stefan Persson är verksamhetsutvecklare på Tomelilla kommun. Han berättar att idén om att börja arbeta med munkmodellen kom till när de för ungefär ett år sedan antog ett livskvalitéprogram som ersatte deras tidigare miljö- och folkhälsostrategier.

– Vi tog alltså två ganska komplexa områden och sammanförde dem, målet är att försöka förenkla och visualisera arbetet i kommunen, säger han. 

Tillsammans med RISE (Research Institute of Sweden) har tillväxt- och utvecklingsenheten i Tomelilla studerat hur munkmodellen skulle kunna användas i deras kommun.

Stefan Molnar arbetar på RISE och är en av de som har jobbat med förstudien. 

– En fördel med munkmodellen är att den bygger på globala mål som väldigt många aktörer känner igen och har enats om. Den är också visuellt slagkraftig vilket gör att den blir lätt att kommunicera. Men den största poängen som jag ser det är att den omdefinierar vad ett gott liv är, inom ramen för klimatfrågorna, säger han. 

Ytterligare en fördel är att den kan göra det enklare för olika förvaltningar och andra aktörer inom en kommun att samverka. 

– En vanlig orsak till att det inte går framåt med miljömålen i kommuner och andra organisationer är det klassiska stuprörstänkandet. När man använder den här modellen kan man ha den framför sig i diskussioner mellan politiker och tjänstemän och se hur alla olika delar knyter an till de olika målen. Det mest intressanta tror jag är om man kan få till en närmare dialog mellan de som jobbar med de ekonomiska modellerna i en kommun och de som jobbar med miljöfrågor. 

Drar åt samma håll

Stefan Persson i Tomelilla delar Stefan Molnars bild av att munkmodellen är ett bra kommunikationsverktyg dels utåt, men också inom den kommunala verksamheten. 

– Den gör att vi alla kan prata samma språk och det underlättar om vi ska kunna dra åt samma håll. 

Än så länge är Tomelilla fortfarande i startgroparna för att börja arbeta med modellen, man har hållit workshops för kommunledningen och på tjänstemannanivå, men däremot inte applicerat modellen i praktiken.

Däremot har man börjat ta fram så kallade stadsporträtt som går ut på att man jämför kommunen ur fyra olika linser: lokal och global social hållbarhet samt lokal och global ekologisk hållbarhet. Inom ramen för dessa områden diskuterar man olika frågor som till exempel hur livsmedelskedjan skulle kunna se ut för att få den lokala miljön att blomstra eller hur Tomelillas livsmedelskonsumtion påverkar den globala miljön. 

Tomelilla kommun styrs av de tidigare allianspartierna M, L, C och KD. Att anta livskvalitéprogrammet var ett politiskt beslut, men att man skulle använda sig av just munkmodellen som metod beslutades av den icke-politiska utvecklingsenheten, förklarar Stefan Persson, som främst ser modellen som ett visualiseringsverktyg snarare än ett politiskt verktyg.   

Att modellen kan accepteras av partier som både står till höger och till vänster på den politiska skalan blir också tydligt om man ser till hur den har använts i andra europeiska städer. 

I Köpenhamn var det till exempel det gröna och socialliberala partiet Alternativet som föreslog att man skulle arbeta med munkmodellen 2020, men samtliga partier utom ett röstade för att man skulle införa den. Fanny Broholm, som sitter i Köpenhamns kommunfullmäktige för Alternativet, och var den som lyfte fram munkmodellen berättar på Youtube att hon först diskuterade modellen med partier till vänster på den politiska skalan, men eftersom det inte räckte för att bilda en majoritet så tog hon även kontakt med Dansk Folkeparti och lyckades övertyga även dem om modellens fördelar.   

Tillväxtagnostisk

Stefan Molnar på RISE säger att den ekonomiska teorin som utgår från munkmodellen är ”tillväxtagnostisk” på så sätt att den ifrågasätter den norm som säger att ökad tillväxt automatiskt leder till en bättre värld. Däremot finns det ingen detaljerad handbok för hur exempelvis en kommun ska arbeta med munkmodellen, snarare än att ses som en manual bör man tänka på den som en kompass säger han. 

Samtidigt som Stefan Molnar ser många fördelar med modellen varnar han också för att man inte ska överskatta den. Han menar att det inte är givet att modellen i sig kommer leda till förbättring om den inte också kopplas till ett långsiktigt arbete med fokus på hur olika förvaltningar ska samverka och sträva efter samma mål.

– En förhoppning många har är i alla fall att det ska leda till att man börjar satsa resurser på ett mer långsiktigt sätt och inte bara på korta mandatperioder som vi så ofta ser.