Att göra ett teknikbyte där fossila bränslen byts ut mot el räcker naturligtvis inte om man vill ställa om samhället på allvar. Ett av de största hoten mot de nödvändiga förändringarna på klimat- och miljöområdet är uppfattningen att vi kan skruva lite grand på nuvarande samhällsstruktur och på så sätt undgå att göra några större personliga uppoffringar.

Det är naturligtvis inte sant. Men likväl tycks det vara den uppfattningen många lever med när det gäller den omställning som krävs för att anpassa Sveriges resursförbrukning och utsläpp till de planetära gränserna.

Det är sant att enbart individuella val inte är tillräckliga för att skapa nödvändig omställning, det krävs genomgripande systemförändringar för att åstadkomma verklig skillnad. Men att frånta människor deras personliga ansvar genom att försöka frikoppla grundläggande etiskt-moraliskt tänkande från de val vi gör i vardagen är i grunden samma sak som att säga att det inte längre spelar någon roll vad vi gör.

Och det stämmer ju naturligtvis inte. Det krävs en egen övertygelse, ett personligt ställningstagande, för att påverka politiken att genomföra de systemförändringar som är nödvändiga. Och det handlar om solidaritet, inte minst med alla de människor runt om i världen som inte själv har möjlighet att göra sin röst hörd, inte minst med alla andra levande varelser, inte minst med kommande generationer.

Vi ser i dag en backlash över stora delar av det svenska politiska fältet när det gäller förslag som på allvar adresserar de problem vi står inför kopplade till klimat, miljö, natur, biologisk mångfald och inte minst demokrati, feminism och antirasism.

Löften som aldrig skulle brytas överges tillsynes lättvindigt för att kunna manövrera mot olika maktpositioner och allt märkligare utspel kommer från partiföreträdare som försöker göra sig relevanta. Trolleritricket ”att äta kakan och ha den kvar” dyker upp i ständigt nya versioner, inte minst när diskussionen rör klimat-och miljöpolitik.

Vill vi skapa verklig förändring måste vi hjälpas åt och föra ett samtal där det tydligt framgår att vi står upp för de insatser som krävs. Det gäller allt från nödvändiga beslut på miljöområdet till att förändra de maskulina normer som direkt och indirekt bidragit till att samhället ser ut som det gör i dag.

Och vi måste föra dessa samtal med stor respekt för samhällets demokratiska strukturer, dessa måste värnas men också utvecklas, oavsett om diskussionen sker i de politiska partierna, inom den utomparlamentariska klimat-, miljö-, freds- och solidaritetsrörelsen, i omställnings-Sverige eller i det offentliga rummet i stort.

Devisen ”om något låter för bra för att vara sant är det ofta inte sant” gäller upplysningsvis fortfarande, inte minst när vi diskuterar omställning, därför är ditt engagemang och ditt personliga ställningstagande av största vikt.