Undersökningen är gjord av Gunnar Hafmar, som ett examensarbete i hans utbildning till skogsbrukstekniker på Dille gård i Jämtland.

4 000 skogsägare fick svara på frågor om sitt intresse för hyggesfritt skogsbruk och sin kunskap om det. Av 756 jämtländska skogsägare som svarade sa sig 75 procent vara mycket eller ganska intresserade av andra skötselmetoder än trakthyggesbruk.

– Jag blev otroligt förvånad. Jag har nog samma bild som många andra att det inte skulle vara så, men att så många har ett intresse för miljön och för att prova alternativa metoder är överraskande, säger Gunnar Hafmar.

Vilja och intresse finns

Dessutom säger sig en stor del skogsägarna att de kan tänka sig att avstå delar av den vinst skogen kan ge genom att ställa om. Nästan var femte säger att att de är beredda att offra 20 procent av vinsten eller mer för att ställa om skogsbruket.
– Det förvånar mig att branschen inte har kommit längre i hyggesfritt brukande. Hur är det möjligt när det finns en så stor vilja och stort intresse bland skogsägarna för det här? säger Gunnar Hafmar.

Många skogsägare säger sig också vilja ha mer information om hur skogen kan skötas och avverkas på alternativa sätt.
– Min slutsats är att ägarna är äldre eller har andra arbeten och hinner inte läsa in sig så mycket själva. Kompetensen om alternativ till hyggen odlas inte av skogsbolagen, de vinner ingenting på det – avverkningarna blir svårare.

Enligt Gunnar Hafmar visar undersökningen är många mindre skogsägares huvudfokus inte är ekonomin utan att man vill äga skog av andra skäl. Hur skogsbruk bedrivs idag speglar alltså inte ägarnas intressen.

– Hyggesfri avverkning har funnits i liten skala, men det är en handfull personer som har kunskap om det. Polariseringen i synen på skogen har också varit svår att bryta. Det är som att det bara finns två alternativ – antingen bruka storskaligt eller bevara. Det borde finnas finns en medelväg, säger Gunnar Hafmar.

"En tydlig indikation"

Resultatet överraskar även Skogsstyrelsens skogskötselspecialist Carl Appelqvist:
– Det här är jätteintressanta och överraskande höga siffror. Vi vet att intresset ökar, men inte att det är så stort. Det är ett intresse bland de som valt att svara, visserligen, men det ger en tydlig indikation, säger han.

Den här typen av frågor har inte ställts i undersökningar tidigare. Ska resultatet hålla vetenskapligt behöver det göras mer omfattande undersökningar, men det kan mycket väl komma att ske, enligt Carl Appelqvist.

Skogsstyrelsen definierade så sent som i höstas vad hyggesfritt skogsbruk egentligen innebär (se faktaruta). Definitionen skiljer sig inte så mycket från hur hyggesfri skötsel beskrivits tidigare, men ska komma tillrätta med otydligheter.

2020 gjordes också den första mätningen av hur mycket som brukas hyggesfritt i Sverige: 644 000 hektar av den produktiva skogen, ungefär tre procent av skogsarealen avsedd för virkesproduktion, enligt Carl Appelqvist.

Många av skogsägarna i undersökningen vill ha mer information kring hyggesfria skötselmetoder. Märker Skogsstyrelsen av det?

– Vi har jobbat med information och rådgivning om hyggesfritt skogsbruk sedan 2005 och intresset har ökat genom åren. Frågor börjar även komma från skogsbolagen och deras skogliga rådgivare, som märkt att de inte kunnat svara ägare på allt. Hyggesfria metoder finns det inte tillräcklig kunskap om idag. Utbildningar behövs och drivkraften kommer framför allt från enskilda skogsägare och inte lika mycket från bolagen, säger Carl Appelqvist.

Ett omställt skogsbruk kan minska volymerna virke, men Carl Appelqvist tror inte att  kalhyggen kommer att försvinna.
– Men andelen skulle kunna förändras. Jag tror inte att förändringar kommer jättesnabbt, men det kan vara andra kvaliteter som kommer fram, andelen massaved kan komma att minska medan andelen sågtimmer kan öka. Skogsstyrelsen gör skogliga konsekvensanalyser och ett av scenarierna är till exempel att 30 procent av marken skulle kunna brukas hyggesfritt.

Skogsägare med olika tidsperspektiv

Olof Falkeström är skogsskötselspecialist på skogsägarföreningen Norra Skog, med medlemmar i bland annat Jämtland. Han ser resultatet i undersökningen som förväntat.

– Det är ungefär vad vi möter ute hos ägare. Det kan bero på att vi är inne i en debatt där skogsbruket ifrågasätts. Vi har också haft ett generationsskifte, där nästa generation ägare bor på andra håll och då kanske inte behöver skogen för sitt arbete och försörjning.
Men trakthyggen är fortfarande vanligast vid avverkning.

Kan ni möta behovet av mer kunskap?
– Vi vill möta folk i det de vill göra, men det finns inte en metod som fungerar på alla ställen. Det är ett stort rådgivningsbehov kopplat till det från vår sida. Vi ska vara objektiva men vi ska framföra eventuella risker med alternativa metoder. Trakthyggesbruk kan vi väldigt bra och alla vet hur skötseln fungerar. Samma kunskap finns inte om alternativa metoder och vilka risker som finns med dem.

Norra Skog håller på med att identifiera vilka bestånd som är lämpliga för olika skötselsätt, olika maskintyper och olika entreprenörer.

Är det här nytt?
– Vissa saker har diskuterats i tjugo år, men debatten har gått mot att det efterfrågas nya metoder. Vi måste se hur vi ska arbeta med att aktivt förstärka naturvärdena, men man har kanske inte alltid kunskap och resurser för det. Vi måste också hitta entreprenörer som kan utföra det på rätt sätt. Skog ska inte blåsa ner efter några år för att man gjort fel.

Hur ser ni på att många skogsägare kan tänka sig en lägre vinst på sin skog?
– Alternativa metoder kan vara ekonomiska också, i och med att man inte markbereder eller planterar köpta plantor. Men den självsådda skogen tar längre tid på sig att komma i gång och frågan är kanske vad som är bättre ekonomi nu och vad är bättre ekonomi för barn eller barnbarn, säger Olof Falkeström.

Kvalitetsmärkning av virke?

Gunnar Hafmar vill som skogsbrukstekniker gärna arbeta manuellt. Han använder också elredskap, vilket i hans tycke är överlägsna de som drivs med bensin. Men hans tankar går längre än till arbetet i skogen: Går det att skapa en produktionskedja för kvalitetsmärkt hyggesfritt virke, från skogsägare till konsumenter?

– I dagsläget är det svårt att få ekonomi i hyggesfritt. Efterfrågan på det är ganska nytt, men det finns stora aktörer som är beredda att betala mer för hyggesfritt virke. I Göteborg byggdes till exempel en förskola i sådant virke förra året. Det stora hindret är att man idag befinner sig i polariserade skyttegravar.

– Jag tror att vi befinner oss i starten av en stor omställning vad gäller svenskt skogsbruk, med en helt ny bransch för hyggesfritt virke. Det gäller bara att koppla ihop alla delar.

Sedan i höstas har ett steg på vägen tagits i och med att Skogsstyrelsens definition av vad hyggesfritt skogsbruk är.
– Definitionen är en gamechanger, säger Gunnar Hafmar.
– Den har bolagen inte hunnit anpassa sig till ännu, men nu kan man ta tillfället i akt och under 2022 utveckla en svensk norm för hyggesfritt så att hela kedjan från skogsägare till slutkonsumenter finns med.

Om det är möjligt är svårt att säga, men på Skogsstyrelsen hör Carl Appelqvist forskare säga att frågan om hyggesfritt brukande är värt att undersöka mer. Flera stora institutioner är igång.

– Vad ligger bakom det här ökande intresset? Hur påverkas den biologiska mångfalden, virkesflöden med mera? Det har gjorts en del forskning, men det är relativt nytt. Det behövs mer kunskap. Skogsägare har fler mål än bara produktion och naturvärden. Det kan vara upplevelsevärden för både ägare och allmänhet, klimatmål, jakt och friluftsliv. Vi behöver titta på hur hyggesfria metoder påverkar de här olika målen, säger Carl Appelqvist.

Olof Falkeström på Norra Skog ser en stor skillnad i vem som äger skogen:
– Det är de stora skogsägarna som är beroende av stora flöden och som har höga avkastningskrav. Vissa av de mindre skogsägarna ser kanske inte ekonomin som det viktigaste utan det finns en gård tillsammans med skogen och det är en del av livet. Man har kanske inte så stora lån och man vill kanske ha det på ett visst sätt.