Under 2019 levde 196 000 barn, eller 9,2 procent, i ekonomisk utsatthet, en minskning med 0,1 procent sedan 2016. Det visar Rädda Barnens nya barnfattigdomsrapport.

Siffrorna följer den positiva trend som synts de senaste åren, och barnfattigdomen minskar även bland barn i familjer med utländsk bakgrund och barn till ensamstående. Men fortfarande är det sju gånger vanligare med fattigdom bland barn med utländsk bakgrund (20,3 procent) än för barn med båda föräldrarna från Sverige (2,8 procent).

– Det är tydligt att barn i inrikes- och utrikesfödda familjer lever väldigt olika liv. Den klyftan är allvarlig, säger Carina Mood, professor i sociologi vid Stockholms universitet.

"Kan bli missvisande"

För den som tar del av statistiken är det viktigt att veta att Rädda Barnen har en egen definition av barnfattigdom. I måttet ingår familjer med låg inkomststandard, så kallad absolut fattigdom – men även barn i familjer som beviljats ekonomiskt bistånd (tidigare socialbidrag).

– Ekonomiskt bistånd är konstruerat för att lyfta människor över fattigdomsgränsen, så att definiera dem som fattiga blir missvisande. Om ekonomiskt bistånd fungerar som det är tänkt ska det ju ta människor ur fattigdom, säger Carina Mood.

Tar man bort gruppen med socialbidrag blir andelen fattiga barn istället 4,4 procent.

Problematiskt med Rädda Barnens definition är också att åtgärder mot fattigdom till synes kan bli kontraproduktiva, enligt Carina Mood.
– Säg att vi vill förbättra för de med lägst inkomster och höjer socialbidragen, då kommer fler människor att falla under fattigdomsgränsen enligt det här måttet – trots att det egentligen är en förbättring för de som berörs, säger hon.

Oroande klyfta

Men den övergripande trenden i Rädda Barnens rapport är ändå korrekt.
– Färre är fattiga överlag. Vi har haft en generell höjning av den reala levnadsstandarden över tid, en tillväxt som kommer människor till del, säger Carina Mood.

Men klyftan mellan svenska och invandrarhushåll är oroande, anser hon.
– Även om de här barnen inte lider av materiell utsatthet, det vill säga att till exempel inte ha råd med lagad mat, vinterskor och aktiviteter med kompisar, så har avståndet mellan barnen i inrikes- och utrikesfödda familjer ökat.

En viktig åtgärd för att bryta detta är att få in utrikesfödda föräldrar på arbetsmarknaden snabbare, och särskilt utrikesfödda kvinnor, säger hon.

"Trubbigt mått"

Vad är det då som fattiga familjer och barn inte har råd med?
Gränsen för absolut fattigdom ligger enligt Rädda Barnen på runt 20 000 kronor efter skatt för en familj med två vuxna och två barn.

Exemplen som Rädda Barnen brukar ge handlar till exempel om att inte ha råd med internetuppkoppling, åka på semester eller kunna ta hem kompisar på middag. Men det leder tankarna fel. För allt det är exempel på materiell utsatthet, och den mäts med andra mått och är väldigt låg i Sverige.

Det skulle kunna handla om att familjen inte har råd att köpa den jacka barnet vill ha, men det kan också vara så att föräldrarna prioriterar att barnet får jackan och själva väljer att stå tillbaka. Hur en låg familjeinkomst påverkar barnens situation varierar.

– Inkomster är ett trubbigt mått för att fånga hur människor verkligen har det. Men samtidigt är det ju så att en hög inkomst ger ett utrymme som är viktigt, inte bara för de faktiska saker man kan köpa, utan för känslan av frihet att förverkliga sitt liv, säger Carina Mood.

Pandemin påverkat

De flesta som är fattiga ett år är det dock inte nästa, understryker hon.
Rapporten omfattar inte vad som hänt med fattigdomen under pandemin. Men preliminära siffror pekar på att fler fick lägre arbetsinkomster efter det att coronaviruset drog in.
– Det skulle tala för att den absoluta inkomstfattigdomen borde ha ökat.

Samtidigt har försörjningsstödet förvånande nog minskat något, så det verkar inte ha yttrat sig i att fler ansöker om ekonomiskt bistånd. Räddar man sig på andra sätt? Vi vet inte, säger Carina Mood.