En utredning ska granska hur Sverige har hanterat internationella adoptioner. Beskedet är välkommet – men också sent. ”Det har tagit väldigt lång tid att komma hit”, säger Maria Diemar som adopterades till Sverige på 1970-talet.
Hon var bara tio veckor gammal när hon landade på Arlanda flygplats. När Maria Diemar i vuxen ålder började leta efter sin biologiska mamma i Chile trodde hon aldrig inte att det skulle ta sju år att hitta henne.
– Jag tänkte hela livet att när jag vill så kommer jag att hitta henne, men det visade sig vara en väldigt lång process.
Genom en chilensk journalist kom hon 2003 till slut i kontakt med sin mamma. Det var också då som Maria Diemar fick reda på att modern inte hade lämnat bort henne.
– Det var svårt att ta in då. Jag hade inte hört om något sådant tidigare och då trodde jag också att det bara var jag.
Brottsutredning pågår
Det var först flera år senare, 2017, när journalister i Chile granskade adoptioner som Maria Diemar fick reda på att det som hon visste om sin adoption inte stämde – och att hon var långt ifrån ensam.
– Man har byggt upp sin livshistoria på något som man trott på och så visar det sig vara något annat. Står man då ensam så är det inte så lätt, men när man får ett sammanhang och får höra att andra adopterade varit utsatta för samma sak så förstod jag mer, berättar hon.
I Chile pågår sedan flera år tillbaka en brottsutredning av adoptioner. I Sverige inleds nu en utredning som bland annat ska titta på eventuella oegentligheter, granska vilket ansvar berörda aktörer haft och kartlägga hur adoptioner till Sverige gått till, från 1950 och framåt. Uppemot 60 000 barn har adopterats till Sverige under den här tiden.
"Tiden är kritisk"
Den svenska utredningen är välkommen, säger Maria Diemar som även är medlem i stödföreningen Chileadoption.
– Som förening är det här något som vi har jobbat för i nästan fyra år. Vi är så klart glada att något händer, men det känns också lite dubbelt, säger hon och fortsätter:
– Vi hoppas att det ska leda till något bra, men vi känner också att det har tagit väldigt lång tid att komma hit och just tiden är kritisk, säger hon och tillägger att många av föräldrarna i Chile nu är till åren – vissa finns inte kvar i livet.
Föreningen har JO-anmält svenska myndigheter för att inte ha agerat på information om oegentligheter. Man vill också ha upprättelse för det man blivit utsatt för – och för det som föräldrarna i Chile utsatts för.
"Behöver stöd"
Förhoppningen är att utredningen som nu påbörjas ska leda till ett ökat stöd för de drabbade. För många har det inneburit en livskris, säger Maria Diemar.
– Vi behöver stöd och kunna hänvisa adopterade någonstans där de blir bemötta och att man tror på oss, säger hon och fortsätter.
– Den viktigaste frågan just nu är att alla adopterade från Chile som finns i Sverige ska få information om att det pågår en brottsutredning i Chile. Sedan kan den adopterade bestämma själv om man vill veta mer om det.