Vedertaget inom juridiken är att man lättare stiftar lagar som begränsar våra friheter än lämnar tillbaka dem som redan har tagits ifrån oss.
Nyligen bevittnade vi hur regeringen lämnade tillbaka våra utlånade friheter och vår rätt till sammankomst, som vi lämnade ifrån oss för att skydda de sårbaraste i samhället. Trots varningsrapporter från världens mer totalitära stater, om hur pandemin blivit verktyg för permanenta inskränkningar av medborgerliga friheter, så verkar vi i Sverige vara tillbaka till något som liknar det normala.
Efterlängtat? Ja, visst! Detta lämnar utrymme att kontemplera över vilka andra friheter som har tagits ifrån oss och vilka möjligheter vi har att kräva tillbaka dem.
I skrivande stund kan man, om man tar vägen förbi landets ängar och hagar, få syn på skumma brottslingar som stryker runt och hukar sig bland grästuvorna. Dessa cyniska förövare plockar vilt växande svamp, innehållande det psykedeliska ämnet psilocybin, ofta med förkastliga motiv såsom själslig utforskning eller en önskan att byta ut alkoholen på dansfesten. 1997 tog Högsta domstolen sitt förnuft till fånga och klassade dessa vilt växande organismer som narkotika enligt 1971 års psykotropkonvention, för både plockade och hemodlade exemplar, av den populära toppslätskivlingen. Genom Läkemedelsverkets yrkande följde resten av psilocybin-innehållande svampar i led två år senare. Ändå fortsätter alltså denna oacceptabla hedonism.
Tro inte att dessa rättshaverister är något nytt på planeten. Redan år 1620 förbjöd den spanska inkvisitionen indianernas hedniska bruk av den psykedeliska peyotekaktusen. I brist på verkliga brottsoffer angav spanjorerna Gud själv som offer för skada och förolämpning i motiveringen till förbudet, som är det första av sitt slag. Detta alltså trots Herrens löfte om människans rätt till allt som växer på jorden. I Sverige i dag är det i stället samhället som anses ta skada och Allemansrätten som ses förbi.
Om man tillåter sig vara fräck nog att ifrågasätta denna typ av myndighetsutövning så uppenbarar sig en annan historia. Några som har gjort det är gräsrotsorganisationen Decriminalize Nature i USA. Genom nykter dialog med lokala myndigheter om skademinimering och om det rättsövergrepp dessa lagar innebär, har de fått igenom en avkriminalisering av dessa naturligt förekommande växter och svampar i flera städer, och visat att man kan kräva tillbaka sina friheter från myndigheter.
Dessa psykedeliska växter och svampar har brukats i tusentals år av urbefolkningar både i den nya och gamla världen. De tillhör en andlig läkekonsttradition som i den antropologiska litteraturen aldrig tagit formen av missbruk.
Inom vetenskapen har dessa substanser på senare tid återfått sitt erkännande som läkande agenter. I år togs psilocybin in på svenska sjukhus i syfte att studera dess terapeutiska effekt mot psykisk ohälsa, för första gången på över femtio år.
Men medikaliseringen av dessa substanser i en modern kontext är inte bara grundat i viljan att läka. Vinstintresset styr i dag arméer av lobbyister som vill legitimera ett bruk under den globala läkemedelsindustrins monopol. Läkemedelsföretag har patenterat tekniker för framställning av psilocybin och tar ut priser på 10 000 dollar per gram, ett pris som lär få vilken privat återförsäljare av dessa svampar som helst att gapa, då de kan förvänta sig en tiondel av priset på den i dag olagliga marknaden.
Det ligger i läkemedelsindustrins intresse att göra ensamt anspråk på bruket av dessa uråldriga droger och upprätthålla inskränkningen av friheten att plocka vad som fritt växer. Vad kostar samhället mest, egentligen?
