– Vi planerar för att fly landet, men om det skulle bli bättre, om barnen kan gå i skolan och jag kan arbeta kanske vi stannar. Det hoppas vi på, men jag tror inte att det kommer hända, säger barnmorskan Sara, som egentligen heter något annat, i Kabul.

Läget i Afghanistan är fortfarande oklart. På gatorna råder ett visst lugn och en känsla av normalitet, men skottlossning både dag och nattetid förekommer. Det berättar Sara på telefon.

– Häromnatten var det kraftig skottlossning, barnen grät och grät. Min äldsta dotter har inte varit sig själv sedan dess, säger Sara.

Hon låter samlad när hon berättar om skottlossningen och beskriver hur yngsta barnet, ett och ett halvt-åringen, härmade ljuden från automatvapen samtidigt som hon grät i Saras famn. Och för Sara, som arbetar på en klinik som för några år sedan blev utsatt för en väpnad attack från talibanerna, är ljudet av skottlossning svår att uthärda både fysiskt och psykiskt.

– Varje gång jag hör skottlossning bara skakar jag. Jag kan inte kontrollera min kropp, säger hon.

Situationen allmänt försämras också snabbt i landet. Priset på mat har ökat markant sedan talibanerna tog över, samtidigt som nästa skörd hotas av torka. Och FN:s generalsekreterare António Guterres säger att landet står ”på gränsen till en dramatisk humanitär katastrof”, enligt TT.

När LFT når Sara har hon just avslutat ett samtal med en kollega som är ordförande i en barnmorskeorganisation.

– Eftersom bankerna är delvis stängda kan barnmorskorna inte få lön, som vanligt. Min kollega berättade att de delar de pengar som finns, mellan alla i personalen. Men snart är pengarna slut. Vi är oroliga, säger Sara.

Under veckan har FN lett en givarkonferens där det internationella samfundet skänkt drygt tio miljarder kronor, till hjälpinsatser för Afghanistan. Guterres efterlyser lättnader i den ekonomiska blockad omvärlden har mot landet och talibanerna för att undvika att Afghanistans ekonomi kollapsar. En situation som skulle slå förödande hårt mot befolkningen samt tvinga miljoner människor på flykt. Att FN ska kunna lösa situationen i Afghanistan är inte sannolikt och sådana förväntningar är enligt António Guterres inte realistiska. Det rapporterar TT.

Den känsla Sara uttrycker starkast är oro. Oro för barnen och deras framtid. Oro för hennes och makens möjligheter att arbeta. Oro över vad som kommer hända med kvinnorna i Afghanistan. Oro över vad de ska göra när pengarna tar slut. Oro över att inte kunna fly om situationen blir så svår som hon befarar.

– Jag känner mig väldigt trött, det är så hopplöst, säger hon och gör en paus innan hon målar upp en bild av hur hennes nioårige son på dagarna ofta står vid fönstret och tittar ut. Länge.

– Jag ser att han längtar ut. Längtar efter att gå till skolan, att få spela fotboll. Det gör ont i mig när jag ser honom längta så, säger hon.

Medan sonen drömmer sig ut ur hemmet, drömmer Sara om att kunna fly till Sverige där hon har en vän som hon litar på. Processen att försöka lämna landet pågår oavbrutet och familjen har lämnat sin bostad för att försöka sälja den. Nu bor de mindre och billigare. Men Sara tror det kommer bli svårt, gränserna är stängda liksom ambassaderna vilket gör att de inte kan söka om visum trots att de har pass. Och de illegala vägarna är dyra och riskabla. Nu pratar också allt fler i Saras omgivning om att det kanske kommer bli krig. Det är en till sak som Sara oroar sig över: Att det kanske blir inbördeskrig.