Sara, vars namn har ändrats av säkerhetsskäl, kan fortfarande inte arbeta. Inte hennes man heller. Båda jobbar i västerländska organisationer, vilket är en risk i sig. Det berättar Sara på telefon.

Sedan några dagar är läget i Kabul ändå lite mer stabilt, mataffärer och marknaderna har öppnat och elektriciteten är igång.

– En del av bankerna har öppnat igen, men man får bara ta ut en mindre mängd pengar per person, så det är inte som vanligt, säger Sara.

Hennes arbetsgivare betalar fortfarande lön till henne trots att hon inte kan arbeta. Hon har blivit tillsagd av chefen att inte komma till jobbet, eftersom det är för farligt. Och eftersom talibanerna har uppmanat kvinnor att stanna hemma ”för deras egen säkerhets skull”. För att få ut lönen behövde Sara ta sig till arbetsplatsen och hämta pengarna kontant.

– Jag och min man åkte till kontoret och hämtade lönen. Jag hade heltäckande kläder, slöja och munskydd och satt i baksätet, istället för fram, som jag brukar, säger hon.

Ändå var bilfärden skrämmande och hon undvek att titta direkt på de många talibanerna längs vägen:

– Det var inte som vanligt ute på gatorna, jag såg mest talibaner, inga poliser eller kvinnor.

Även om Sara beskriver läget i staden som något mindre oroligt hör familjen sporadisk skottlossning, både nattetid och dagtid. Och de undviker att gå ut.

– Just nu tror jag att talibanerna är upptagna med att planera hur de ska regera landet. De flesta myndigheter är stängda och många kvinnor, som är välutbildade och ledare, har lämnat Afghanistan. Det känns som att vi förlorat tjugo års arbete. Nu kan jag inte arbeta och vi kvinnor måste till och med gömma oss, säger Sara.

Sara och hennes make är rädda för att låta äldsta dottern gå till skolan, som sedan tre dagar åter har öppnat. Flickan själv vill heller inte gå dit, hon är rädd för att lämna hemmet och hon vill inte gå till skolan eftersom hon har förlorat hoppet om att kunna arbeta i framtiden även om hon studerar, berättar Sara.

– Många flickor, precis som min dotter, vill inte gå till skolan, alla är rädda. Vi har hört från andra provinser att talibanerna slår folk.

Att hennes dotter får gå i skolan har alltid varit viktigt för Sara och hennes make, men och nu är hon rädd för att låta henne gå till skolan.

– Varje dag tänker jag på att hon förlorar tid och utbildning, det känns inte bra att hon är hemma från skolan, men nu är prioriteringen att hålla oss vid liv.

Familjen planerar att lämna Afghanistan när, eller om, det är möjligt.

– Just nu är det väldigt svårt att komma ut ur landet fast vi har pass, vi har ju inga visum och flygplatsen är stängd. Min man har pratat med en människosmugglare men vi tror att det är väldigt dyrt och riskabelt och vi har inte så stort hopp om att det ska gå, säger hon och lägger till:

– Nu pratar folk om krig och jag oroar mig över barnens framtid, vår framtid.