Klimatförändringarna
– Jag känner mig olustig. Rädd. Det skaver och jag är orolig, magkänslan är inte bra.

Framtiden
– Vi är den första generationen som kan se in i framtiden, genom verktygen vi har för att beräkna hur det kommer att se ut. Det är superhäftigt att vi kommit dit i utvecklingen men det är otroligt nedslående att vi struntar i vad vi ser eftersom det inte ser ut som vi skulle önska.

Hopp
– Jag känner mig hoppfull inför framtiden eftersom många av de yngre personer jag jobbar med är mer ifrågasättande och alternativa i sitt synsätt kring hur man kan leva sitt liv. Det som behövs är ju inte raketforskning utan egentligen ganska enkelt. Vi ska minska våra utsläpp och vi måste också minska vår användning av produkter som inte är hållbara. Det är en otroligt liten del av allt som produceras som är hållbart och som återvinns. Det måste vi ändra! Den här alternativa livsstilen den måste väl vara bättre än att allt går åt helvete?

Vill
– Jag vill att min forskning ska vara samhällsrelevant och bidra till konkret förändring och genom att kombinera kunskaper vill jag försöka nå mycket längre. Folk är ofta vetgiriga och nyfikna, det upplever jag ofta när jag pratar med folk om det här. Det gör mig hoppfull,

Flygresor
– Jag skulle älska om det uppfanns plan som kunde flyga över världen utan att bidra till klimatförändringarna, för jag älskar att resa, men det är ett tag kvar.

Politik
– Politiken är tragisk för det är ingen som har ett perspektiv, det är så kortsiktigt. Jag tror att folk tycker att det är olustigt med klimatfrågan och att man inte gör nog, det skaver hos många, men man blir inte vägledd det minsta. Hur kan det vara så sorgligt att ett land behöver ha ett parti som håller på med miljö?