– Det var väldigt tufft men det var också magiskt att cykla genom skogarna helt ensam, säger José Figueroa när han blickar tillbaka på resan. 

Han hade tidigare gjort ett liknande projekt i Stockholm men kände att han ville komma ut på landsbygden. Den stora överraskningen för honom var det positiva bemötandet han fick från alla människor som han mötte på vägen. 

– Många tanter och gubbar som är väldigt ensamma ville stanna mig och bjuda på lunch. Och många ville att jag skulle ta en omväg förbi deras hembyar. Och varje gång någon bad mig om det så gjorde jag det, så det blev 278 mil istället för 200 mil som det skulle blivit om jag cyklat fågelvägen, berättar han.  

Men allt var inte frid och fröjd, José berättar att det absolut tuffaste under resan var några dagar strax före midsommar då han befann sig mellan Dorotea och Strömsund och blev attackerad av myggorna. 

– Jag cyklade med ett moln av myggor runt mig. Det var hemskt, jag kunde knappt andas eftersom myggorna flög in i munnen på mig när jag öppnade den. Men i Strömsund kom jag upp i fjällen och då försvann myggorna.

Lämnade det åt slumpen

Istället för att stanna och ta bilder så ställde han in kameran så att den automatiskt skulle ta en bild var tionde sekund medan han cyklade och under korta pauser. Totalt tog kameran omkring 100 000 bilder. På sin hemsida skriver han själv så här:

”Jag ville lämna ögonblicket öppet för slumpen och låta kameran sköta de tekniska delarna. Min roll var att vara en del av ögonblicket, notera vad som skedde och låta mig bli ledsagad av de människor jag mötte. Som ett resultat av detta blev jag under resan mer behandlad som en cyklist än en fotograf.”

Redan innan avfärd hade han som mål att några av bilderna så småningom skulle ges ut i en bok, men det kom att dröja ända till förra året innan boken till slut publicerades. 

– Det kostar mycket och det är många saker som måste klaffa, så det tog åtta år. 

Visa upp glesbygden

På bokdagarna kommer José dels att ställa ut bilderna på Not Quite i Fengersfors. Han kommer också att samtala om projektet med Göran Greider som har skrivit förordet till boken. 

– Det var en lyx att Greider ville skriva förordet. Jag har träffat honom i olika sammanhang när jag jobbade som pressfotograf och tycker han är grym. Jag skickade ett mail till honom med lite bilder och beskrivning och han tyckte det var skitbra och ville göra det på en gång, berättar José Figueroa. 

Själv tycker han att styrkan i boken är att den visar att det finns ett annat Sverige än det som de som bara bott i storstäderna fått uppleva. Men han lyfter också fram att många äldre personer har berättat att bilderna påminner dem om tiden då de själva var unga.

– Det är två saker som jag tycker har varit fina – att visa upp den svenska glesbygden och den resan i sig själva som vissa har gjort när de har sett bilderna.