Resolutionen röstades igenom med 515 röster för, 90 röster mot och 86 nedlagda röster. Alla svenska EU-ledamöter från M, C, KD och SD röstade nej.

Europaparlamentarikern Emma Wiesner (C) var en av dem. I ett skriftligt svar till LFT svarar hon på frågan om varför hon röstade nej att resolutionen innebär stora inskränkningar på ländernas självbestämmande och en oroande utveckling för det svenska klimatarbetet.

”Biologisk mångfald är jätteviktigt, för mig personligen och för planeten. Därför blev jag också väldigt ledsen att resolutionens slutprodukt blev en produkt som jag inte kunde stödja. Vi kan inte ha samma sätt att skydda den svenska skogen som de grekiska olivlundarna”, skriver Emma Wiesner.

Hur vill Centern istället stärka och skydda den biologiska mångfalden?

”Vi gör mycket för att stärka och skydda den biologiska mångfalden, både på EU och på nationell nivå. Flera av sakerna i parlamentets strategi för biologisk mångfald är bra och sådant som vi gärna ser, som de ökade kraven på forskning, mer cirkulär ekonomi och att utsläppen av skadliga mikroplaster och kemikalier behöver minska”, svarar Emma Wiesner.

Resolutionen röstades igenom med stor majoritet, är det inte ganska akut att EU tillsammans skapar en plan för hur naturen ska återställas och till exempel havsområden och gammelskogar skyddas?

”Det är absolut akut att vi återställer och skyddar vissa naturområden, men det är inte akut att just EU tar fram en plan för det. Det är medlemsstaterna som känner till de lokala och regionala förutsättningarna bäst.”

"Handlar om vad man kan leverera"

Enligt resolutionen ska minst 30 procent av EU:s land- och havsområden vara skyddade till år 2030. Minst en tredjedel av dessa områden, som inkluderar bland annat gammelskog, måste skyddas bättre än idag.

Skogsekologen Jon Andersson anser att 30 procent är en väldigt ambitiös siffra jämfört med tidigare mål. Men frågan är hur man ska leva upp till det.

– Det är absolut bra att ha höga ambitioner och mål men man måste fundera över hur man ska uppnå det och vilka tidsperspektiv man pratar om. I slutändan handlar det om kvalitén på skyddet – vad består det av och vad kan man leverera.

Han menar att många länder i Europa har problem eftersom det inte finns kvar miljöer med hög biologisk mångfald och förmåga att leverera biologisk mångfald i särskilt hög utsträckning.

– De flesta länder inom EU består till stor del av jordbruksmark, vart ska de ta representativa miljöer ifrån? Så det är problematiskt, även om målet är bra. Många länder i Europa har inte alls mycket skog kvar, och den som finns är i väldigt dåligt skick. Då måste man börja med att restaurera den skogen.

Gröna tak på nybyggda hus

Han poängterar att även i Sverige – där vi har mycket mer skog än i många övriga länder i Europa, är skogsmarken i dåligt skick.

– Vi har jättemycket plantage som inte alls levererar så mycket biologisk mångfald.

Enligt resolutionen ska 30 procent av de arter och livsmiljöer som inte hittills har fått en gynnsam bevarandestatus, få det. Man vill inte heller se någon försämring i bevarandet av skyddade arter och livsmiljöer fram till 2030.

Parlamentarikerna vill också se en EU-lag om biologisk mångfald, som liknar EU:s klimatlag. Klimatlagen ingår i den europeiska gröna given och innebär att EU ska vara klimatneutralt senast 2050. I den ingår också delmålet att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 procent fram till 2030, jämfört med 1990 års nivåer.

Utöver det innehåller resolutionen bindande mål för biologisk mångfald i städer, som till exempel gröna tak på nya hus, och snabba insatser för att bromsa minskningen av bin och andra pollinatörer.