På Nolskolan ska frågor om hållbarhet även i fortsättningen genomsyra alla ämnen. Det berättar musikläraren Kalle Karlsson, som menar att musik är en bra ingång till att arbeta med tunga frågor som klimat och miljö.

– Man kan traggla det här i klassrum absolut, men med musik kan man göra ett deppigt ämne, kreativt och peppigt, säger Kalle Karlsson.

I musiken har eleverna gjort låtar på temana miljö, klimat, jämlikhet och rättvisa. I musikskatten hittar man låtar med titlar som Bobobo-kashi och titelspåret: Plattan i mattan, som syftar på att ge järnet, ska enligt Kalle Karlsson, ses som en uppmaning:

– Ställ om helt enkelt!

Eleverna har själva skrivit texterna och fått bestämma stil och ackord, ett arbete som varit roligt men inte helt lätt.

– Det var kul och lite svårt. Det var svårt att hitta på saker som passar, men låten blev ganska bra för det var många rim som passade in, säger Liam Houshmand i klass 3 C.

Själva sjungandet var också roligt tycker Liam Houshmand och han tror att skivan kommer att bidra konkret också.

– Alla vill ju hjälpa naturen och när de hör låten då sprids det. Jag tror att det kommer bli lite bättre, att man till exempel slutar släppa ut avgaser och slänga skräp.

Klasskamraten Loren Shkeb, tror också att deras musik kommer göra skillnad.

– Jag tror att de som hör skivan kommer sluta släppa ut avgaser från bilar och sluta slänga skräp eller bara slänga litegrann. Och sedan när de lyssnar mer på låten kommer de sluta helt, säger hon.

En annan av aktiviteterna har varit att plantera frön av Solhatt och dra upp dem till plantor som i skrivande stund planteras ut i pallkragar på skolgården.

– Man kan säga att det är tre huvudstråk i arbetet. Alla klasser har utifrån sin ålder, arbetat med Agenda 2030, i sina hemklassrum. Sen har vi jobbat med biologisk mångfald och planterat frön och idag ska de ut och möta sommaren, säger Kalle Karlsson och beskriver att det blev just Solhatt för att de är fina att titta på, de är perenna plus att bin och fjärilar gillar dem.

För Loren Shkeb  var en viktig sak att arbetet var gemensamt för alla elever i samverkan.

– Det var kul att hela klassen kunde vara med och sjunga. Det är ju inte kul att sjunga en person bara, det är bättre att det kommer med massa andra röster också, säger hon.

Utöver att arbetet bidrar till gemenskap och att gynna den biologiska mångfalden kommer också Solhattarna bidra till att den skolgård som Kalle Karlsson beskriver som ”steril”, år för år blir finare.

De äldre eleverna mer dystopiska

En tendens som Kalle Karlsson tycker sig ha sett i arbetet är att de yngre eleverna har en ljusare syn på framtiden och möjligheterna medan de i klass fem och sex är mer dystopiska. Och att arbetet med musik därför är extra viktigt.

– Jag är humanekolog i grunden och min syn på våra möjligheter är inte jätteljus och musik har påverkat mig personligen extremt mycket under livet. Det finns en jävla kraft i musiken som inte finns i andra ämnen, säger han och tillägger:
– Vi människor verkar vara ganska beroende av hopp, och där är musiken väldigt stark. Den kan få dig att känna att jag är med på det här, och även om jag inte tror att det kommer gå, så kommer jag ge mig fan på att försöka.

Arbetet har lett till mycket samtal och diskussioner bland elever och personal.

– Stämningen bland eleverna har varit rätt peppig, men peppen minskar i takt med att åldern ökar. Jag tycker man ser det ganska tydligt när man läser texterna. Båda femmorna har skrivit ganska dystopiska låtar, säger Kalle Karlsson.

Men trots att Wilma Lindström i klass 6 A, är orolig över framför allt plasten i havet ger hon ett allt annat än dystopiskt intryck.

– Det har varit kul att skriva och sjunga låten, man räddar världen på ett annat sätt när man sjunger. Det blir enklare och man gör något kul av det. Jag hoppas vi kommer rädda världen, om alla hjälper till så kanske det går, säger hon.