Mellan 2011 och 2020 sjönk antalet beviljade bostadsförturer för de som utsatts för hot och våld från 92 procent till 9 procent, enligt uppgifter från Feministiskt initiativ.

Jenny Westerstrand, ordförande för ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, säger att det framförallt beror på att det finns färre bostäder tillgängliga.

– Alla förturer har sjunkit markant. Det är väldigt få som får förtur överlag, vilket bland annat beror på att det skett en massa ombildningar. Det är också möjligt att man inte prioriterar den här gruppen.

Hur har ni på ROKS märkt av detta?

– Vi märker att kvinnor blir kvar längre på jourerna, utan att kunna ta sig ur relationen. Många upplever att de inte har någonstans att ta vägen. Det är en otroligt hemsk situation, inte minst för kvinnor som har barn med en våldsam man. Ska du lämna och har barn behöver du någonstans att bo.

Social dumping i småorter

Hon säger att de också märker av att aktörer på marknaden drar nytta av situationen och öppnar boenden på små orter, där kvinnorna informeras om att de kan få en bostad där om de bor kvar.

– Det blir en form av social dumping, där dessa fastighetsägare skaffar hyrestagare till sina bestånd. För kvinnorna fungerar det inte, eftersom de inte kan hitta jobb på dessa orter, och inte har några nätverk där. Dessutom kan en privat aktör ta flera tusen kronor per dygn på ett skyddat boende, vilket kommunerna får betala för.

Ser det likadant ut på andra håll i landet, eller gäller denna situation bara Stockholm?

– Jag tror det eftersom bostadsbrist är något som finns i många andra städer. På småorter kan det finnas bostäder, men då är istället problemet att det inte finns några jobb.