Marianne Stalbohm-Stieger fick idén till boken under en middagsbjudning, som också återges i romanen i fiktiv form. Damen på andra sidan bordet, som i boken heter Monika, satt ensam och ledsen. Marianne Stalbohm-Stieger frågade henne, ”Vad tänker du på när man sitter och pratar så här?” varpå kvinnan svarade ”Jag tänker ofta på pingviner”.

– Jag tänkte att det här är en fantastisk boktitel, så jag skrev ner det på en servett med ett läppstift. Jag tänkte att det här måste jag skriva en bok om och så blev det, berättar Marianne Stalbohm-Stieger.

Miljöproblem och vänskap

I boken åker Monikas son runt i världen till olika platser med miljöproblem. I mejlen hem till mamman skriver han om hur stora fiskebåtar tar pingvinernas mat. När mejlen slutar att komma sägs det att sonen är död. Monika åker med en av sina väninnor hela vägen till Otagohalvön på Nya Zeeland för att ta reda på sanningen bland gulögda pingviner.

– De två viktigaste sakerna i boken är vänskapen mellan fyra damer, och miljöfrågorna. Det är tack vare att de här fyra damerna håller ihop som mamman så småningom får tag på sonen.

Deckaren hämtar en hel del inspiration från verkligheten. Till exempel är det Marianne Stalbohm-Stiegers svärson som tagit bokens omslagsbild på kungspingviner under en resa till Antarktis. Även den starka vänskapen bland damerna på Limhamn i Malmö har sin grund i författarens egna erfarenheter. När hon flyttade till Limhamn från Tyresö för några år sedan kände hon bara sin dotter och hennes familj. Men hon blev snabbt god vän med grannen en trappa upp (bokens Anita), och med två av hennes vänner.

– De här kvinnorna var så viktiga för mig. Jag märker att utan vänner dör man nästan, särskilt under coronan som gjort det så vansinnigt svårt att träffas. Vänskap är viktigt, det ville jag hålla fram. Vänskapen driver hela handlingen – inget hade hänt i boken om inte de här fyra hade varit så goda vänner.

Världens värsta miljökatastrof

För Marianne Stalbohm-Stieger var det självklart att skriva om miljöfrågor. Hon är gammal seglare och har under årens lopp sett Stockholms skärgård skräpas ner och förändras. Även Rachel Carsons bok ”Tyst vår” blev en ögonöppnare.

– En sak i min bok som alla människor bara läser förbi är på sidan 129 där sonen säger ”Googla på Great Pacific garbage patch”. Det är världens värsta miljökatastrof, många mil med skräp, det är förfärligt. När jag såg de bilderna tänkte jag att jag måste ta med det i boken, säger hon.

– Det viktiga för mig är att vi måste vara rädda om naturen och framför allt havet. Utan havet kan vi inte leva.

Under arbetet med boken läste Marianne Stalbohm-Stieger på så mycket hon kunde om pingviner och varje kapitel inleds med lite fakta om dem.

– De är fantastiska fåglar. Pingviner har det svårt nu när havsisarna smälter. Hur ska det gå för dem? Med hjälp av min mysdeckare hoppas jag bidra till att sätta fokus på miljön.