Sumatranoshörningen är ett av världens mest utrotningshotade däggdjur. I dagsläget finns bara runt 80 individer kvar. Men en svensk dna-studie ger nytt hopp om artens genetiska mångfald.
Antalet sumatranoshörningar har minskat dramatiskt de senaste decennierna. I dag finns bara omkring 80 individer kvar i världen och enbart runt 30 av dem bedöms vara könsmogna. Det har därför befarats att arten hotas av inavel, men nu ger en en studie vid Centrum för paleogenetik i Stockholm hopp om noshörningarnas genetiska mångfald.
Genom att titta på blodprov har forskarna analyserat arvsmassa från 16 individer på Borneo och Sumatra av både nu levande noshörningar och den nyligen utdöda populationen på malaysiska halvön.
– Vi fann att de två populationerna hade mycket högre genetisk mångfald och lägre inavelsgrad än väntat. Det var en överraskande och glädjande nyhet, säger Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet,
Hon är en av två huvudförfattare till studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Ett varnande exempel
Risken för inavel är dock fortfarande en framtida fara. Jämförelsen med de utdöda noshörningarna på malaysiska halvön visar att de hade inavelsproblem innan de dog ut.
– Det här är ett varnande exempel på vad som kan hända med populationerna på Borneo och Sumatra om de inte börjar öka igen.
"Inte kört"
De största hoten mot sumatranoshörningen, som är världens minsta noshörning, är dock än så länge regnskogsskövling och tjuvjakt. Forskarna hoppas nu på att de som arbetar med bevarandet av arten ska inse att den genetiska mångfalden kan gå att rädda.
– Det är inte kört. Om man kan komma åt de icke-genetiska faktorerna som hotar dess överlevnad så har man en relativt god chans att hjälpa arten att fortsätta leva.
Studien om noshörningar
Genom att titta på arvsmassan från 16 individer av både nu levande noshörningar samt från den nyligen utdöda populationen på malaysiska halvön kunde forskarna undersöka sumatranoshörningarnas genetiska hälsa.
Resultaten gjorde det möjligt att uppskatta nivåer av inavel, genetisk variation och frekvensen av potentiellt skadliga mutationer hos den utrotningshotade arten.
Studien genomfördes vid Centrum for paleogenetik, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, med med stöd av National Genomics Infrastructure vid SciLifeLab, som samlar forskare från flera länder.
Källa: Stockholms universitet
