Ekofascism beskrivs i Nationalencyklopedin som en politisk ideologi eller hållning som förenar ekologism med auktoritära politiska förslag och åtgärder för att främja ekologisk eller miljömässig överlevnad.
Den svenska versionen av Wikipedia noterar att begreppet i huvudsak används om två grupper: (1) Ekologism eller ”gröna” åsikter hos fascister och nationalsocialister och (2) Extremistiska eller totalitära åsikter hos miljöaktivister och djurrättsaktivister. Det är också vanligt att ordet ekofascist används som skällsord av meningsmotståndare.
Nationalsocialismen hade redan under det tidiga 1900-talet tydliga drag av naturromantik och antimodernism, något som förstärktes ytterligare under naziregimen i Tyskland under 1930- och 40-talen då det bland annat infördes strikta djurskyddslagar. Några personer som hade ett stort inflytande vid den här tiden var den grekiske fascisten Savitri Devi – som var djurrättsaktivist men som också kombinerade nazismen med ockultism och hinduism – och Richard Walter Darré, en av nazismens ideologer som bland annat myntade begreppet ”blod och jord”.
Den ”gröna delen” av nazismen har levt vidare in i våra dagar, men har länge varit relativt liten och marginaliserad. Dock kan nämnas Collegium Humanum, en organisation i Tyskland som startade som en miljöorganisation 1963 men som under 80-talet blev högerextrem och som 2008 bannlystes eftersom de förnekade Förintelsen. Den franska kulturrörelsen ”nya högern” (Nouvelle droite) som grundades 1968 av Alain de Betoist har också kombinerat grön politik med fascism och etnonationalism.
En annan person som brukar associeras till ekofascismen är den så kallade Unabombaren, Ted Kaczynski. Mellan 1978 och 1995 postade han ett stort antal brevbomber som dödade tre personer och skadade sexton. 1995 skrev han ett manifest som har inspirerat många ekofascister där han bland annat kritiserade den teknologiska utveckligen och skrev att vi borde återgå till en mer primitiv livsstil. Samtidigt menar han att det är den ”politiskt korrekta vänstern” tillsammans med feminister, djurrättsaktivister, funktionsrättsaktivister med flera som ligger bakom all ”galenskap i världen”.
Den finske ekologen Pentti Linkola är ytterligare en person som har haft inflytande på ekofascister. Han har förespråkat att vi, för att rädda klimatet, måste ersätta demokratin med diktatur och har även sagt att det kan komma att krävas folkmord. För att motivera det har han använt sig av en livbåtsmetafor, där han jämför jorden med en överfull livbåt och säger att vi måste hugga av händerna på några av de som klamrar sig fast för att inte hela båten ska sjunka.
På senare år har det skett ett antal masskjutningar där gärningsmännen säger sig ha haft ekofascistiska motiv. Ett exempel är attacken mot två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland 2019. Brenton Tarrant, som utförde terrordåden, kallar sig själv för ekofascist i sitt manifest som publicerades efter skjutningarna. Hos Tarrant, liksom hos många andra ekofascister, likställs att rädda planeten med att rädda ”den vita rasen” som han menar är hotad och väg att utplånas av migranter och multikulturalism. Liknande argument användes också av Patrick Crusius som utförde masskjutningen i El Paso i Texas 2019. Crusius menar att migrationen till USA leder till att städerna breder ut sig och att det är ett hot mot miljön. Det enda sättet att rädda miljön säger han är att att minska antalet personer med alla tillgängliga medel. Även i Sverige har det skett våldsdåd med ekofascistiska motiv, senast mot en minkfarm i Skåne.
Källor: Nationalencyklopedin, Wikipedia och Expo.
Läs även: Ekofascism med rötter i djupekologin
