Forskare från Umeå universitet visar i en ny studie att utsläppen av växthusgaser i Sibirien är höga. De fann att markkolen lagrad i permafrost till stor del släpps ut genom de utbredda floder och sjöar som finns i västra Sibirien.
Sibirien har omfattande lager av kol i torvmark som troligtvis kommer att påverkas starkt av klimatförändringarna. De är delvis lagrade i permafrost och vid en ökad uppvärmning frigörs kolen från marken och rör sig bland annat till floder, sjöar och hav för att sedan släppas ut i atmosfären.
Västra Sibirien, med en yta lika stor som Europa, är ett understuderat område. På grund av för få mätningar är det osäkert hur stora utsläppen av växthusgaser egentligen är här. Men nu har Umeåforskare och internationella medarbetare undersökt kolutsläppen från floder och sjöar i västra Sibirien.
– Kolutsläppen från inlandsvatten var nästan tio gånger högre än kolexporten till Arktiska oceanen, säger Jan Karlsson, professor på CIRC, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet i ett pressmeddelande.
Den plana terrängen, där floder och sjöar kan breda ut sig, ger gynnsamma förutsättningar för nedbrytning och utsläpp av kol.
I studien, som publiceras i tidningen Nature Communications, samlade forskarna under flera år in data från sjöar och floder över en sträcka på 2000 kilometer, inklusive floden Ob – huvudflödet i Arktis största avrinningsområde.
