I Sverige konsumerar vi cirka 14 kilo textil per person och år, varav kläder utgör cirka 10 kilo. När vi tröttnar på våra textilier hamnar de ofta i soppåsen. I bästa fall säljer eller lämnar vi det vidare till någon aktör som samlar in textil.

I december förra året kom regeringens utredning Producentansvar för textil – en del av den cirkulära ekonomin, som beskriver hur ansvaret för textilt avfall ska föras över från kommunerna till textilproducenterna.

– Att förflytta ansvaret till producenterna är ett sätt att få dem att ta ansvar för de produkter de sätter på marknaden. Vi hoppas bland annat att det leder till att vi slutar bränna upp kläder. Vi kan inte hålla på så, det är ett enormt resursslöseri, säger Birgitta Losman, utredare för regeringens utredning om producentansvar för textil.

Kläder ska återbrukas

Det nya direktivet innebär att producenterna tar över det organisatoriska ansvaret för hur insamlingen ska gå till och att de betalar en avgift för varje textil som sätts på marknaden. De har haft några år på sig att bygga upp nya system, enligt Birgitta Losman.

Hon menar att allt fler producenter ser materialet som en resurs och många har redan infört affärsmodeller som bygger på att kläderna ska återbrukas (användas på nytt i befintligt skick) eller återvinnas (att plagget bryts ned och sedan blir till nytt plagg).

– Men det är svårt att veta exakt hur det kommer att fungera eftersom producentansvar är en styrmodell där staten sätter upp målen medan marknaden i hög grad utformar hur målen ska nås.

Idag är det till stor del den ideella sektorn som samlar in textil för återbruk och materialåtervinning. Enligt Birgitta Losman kommer de, om utredningens förslag godtas, ha möjlighet att fortsätta vara viktiga delar i insamlingssystemet, samtidigt som nya lösningar kommer att utvecklas.

– Förhoppningsvis blir det en kombination av olika lösningar. Till exempel kommer ideella aktörer och butiker att kunna samla in textilier utan tillstånd, medan exempelvis kommuner kan avtala med producentansvarssystemet om samarbete om de så önskar.

Halverad klimatbelastning

Men enligt Birgitta Losman är det inte det nya systemet som i sig styr mot miljönytta, utan de högt satta målen som kan ge effekt.
 
– Målen är högt ställda, i första hand ska livslängden förlängas på textil och i andra ska materialåtervinning ske. Att använda ett plagg två gånger innebär till exempel en halverad klimatbelastning.

Att systemet ska fungera bygger dels på att producenterna klarar av att organisera och styra mot en mer hållbar textil- och modebransch, men också mycket på att konsumenterna gör rätt, enligt Birgitta Losman.

– Vi kan inte fortsätta konsumera i den här hastigheten utan behöver minska inflödet av nya fibrer (nyproduktion). Det är konsumenten som gör den aktiva hållbarhetshandlingen genom att inte slänga kläder i restavfallet, och att efterfråga återbrukade och återvunna produkter på marknaden.

Sorterar utifrån material

I november 2020 invigdes världens första textilsorteringsmaskin i Malmö. Siptex (Svensk innovationsplattform för textilsortering) som anläggningen kallas, är resultatet av ett forskningsprojekt som letts av IVL, som investerat och byggt den.

Maskinen kan ta 4,5 ton i timmen i full drift, är 30 meter lång och fyra meter hög. Textilen töms i maskinen och fördelas på transportband, varpå materialet sorteras med hjälp av infrarött ljus som kan identifiera bland annat bomull, polyester, ull och olika textilblandningar.

– All textilsortering som funnits tidigare sorterar utifrån typ av plagg, medan den här maskinen fokuserar på fibersort. Det kan manuell sortering aldrig göra, säger Anna Vilén, kommunikatör på Sysav (Sydskånes avfallsaktiebolag).

All textil som de tar emot är redan sorterad. Det handlar om kläder som inte går att sälja, som annars hade gått till förbränning. Det kan vara rester som samlats in från välgörenhetsorganisationer, eller spill från industrin.

Enligt Anna Vilén är en av de stora utmaningarna idag de stora massorna med blandade kläder.

– Europa har tidigare skickat mycket av det som inte går att sälja till Asien, men där finns numer mycket från Kina. Och second hand tävlar med billig nyproducerad textil. Det finns en enorm överkonsumtion och fast fashion* i omlopp globalt. Varje sekund dumpas en lastbil full med kläder någonstans i världen.

Inget ska brännas

Efter att maskinen sorterat textilierna, går de vidare till olika typer av återvinning. En hel del används i kemisk återvinning, vilket innebär att fibrerna bryts ned för att bli till nytt tyg. Det kan också användas som stoppning i bullerplank, eller till exempel isolering i bilar.

– Målet är att ingenting ska gå till förbränning. Att elda upp är ett fruktansvärt resursslöseri. Textilbranschen ligger bland topp tre av alla industrier i miljö-och klimatbelastning.

Finns det några nackdelar med anläggningen, som till exempel att den drar mycket el?

– Driftskostnaden för anläggningen är försumbar jämfört med miljönyttan.

Utmaningarna, menar Anna Vilén, ligger snarare i att hitta fungerande affärsmodeller och rätt kunder både för ingående material och utgående produkter. Jungfruliga råvaror som bomull och olja är billiga. Fram tills idag har få varit beredda att betala kostnaderna för att separera textilier på ett effektivt sätt så att de kan återvinnas.

– Det måste bära sig ekonomiskt att ta vara på kläderna. Men idag finns ökade incitament från alla håll. Konsumenter har blivit mer medvetna om att textil är en miljöbov. Alla stora kedjor har också hållbarhetsmål att uppnå kopplade till Agenda 2030 och senast 2025 ska hela EU ha separat insamling av textil. Så det är en växande marknad.

Kommer det finnas fler sådana här maskiner i framtiden? 

– Det hoppas och tror jag definitivt, förutsatt att det finns kapacitet att samla in. Vår maskin har kapacitet att ta vara på ungefär en tredjedel av alla kläder i Sverige som bränns upp varje dag.

Sverige ligger före

År 2025 inför EU ett krav på alla medlemsstater att textilavfall ska sorteras separat, vilket innebär att det blir förbjudet att förbränna det.

Sverige förbereder sig nu inför det och ligger enligt Birgitta Losman steget före. Till exempel har de tagit fram en definition för remake-produkter. Remake är exempelvis när en sliten klänning återbrukas för att tillverka en lampskärm. En gemensam defintion är viktigt för de nya affärsmodellerna och en praktisk fråga som kan få betydelse, enligt Birgitta Losman. 

– Vi har ett stort kunnande och ligger före i att tänka kring hållbar textil och mode. Det finns redan väldigt mycket bra som görs, vi har världens chans att ta ledning här.

*Fast fashion är ett begrepp som används för att beskriva den affärsmodell många modekedjor använder sig av idag, med låga priser, massproduktion, hög omsättningshastighet och en produktionstid på mindre än sex veckor från skiss till produktion.