Den svenska skogsindustrin har under de senaste åren satsat stora belopp på reklam och lobbying för att framställa sig som klimat- och miljövänliga. Filmen More of Everything, som har producerats av Skydda skogen och Greenpeace, slår effektivt hål på den här myten. Den består framförallt av intervjuer med ett tiotal forskare som lyfter fram hur förödande den svenska skogsnäringen har varit både för ekosystemen och klimatet.

En bärande tanke i filmen är att en skog består av mycket mer än bara träd. Den är också alla levande organismer både ovan och under jord  som tillsammans skapar ett ekosystem. En granplantering som huggs ner efter kanske 60-70 år kan förstås inte heller jämföras med träd som har fått stå orörda i hundratals år. När skogsbolagen säger att de för varje nedhugget träd planterar två nya bör man alltså ha i åtanke att den handlar om långt mer än bara träden, det handlar också om alla de arter som är beroende av skogen som sin livsmiljö.

Påståendet om att skogsbruket ger klimatnytta kommer också på skam. Skogen fyller en viktig roll för klimatet eftersom träden binder kol, när vi hugger ned dem försvinner den klimatnyttan samtidigt som vi också genererar nya utsläpp genom att stora delar av skogen förbränns. Enligt filmen är det bara omkring 16 procent av de nedhuggna träden som blir till virke och som på så sätt kan fortsätta att binda kol.

Det är en enormt faktaspäckad dokumentär, på en timme serveras så mycket fakta att det är svårt att hinna ta till sig allt. Man kan också se det som en nackdel att det bara är personer som tydligt motsätter sig den svenska skogsmodellen som får komma till tals. Vad detta beror på är svårt att säga, antingen ville inte några företrädare för skogsbolagen medverka i filmen eller så ville inte filmmakarna ge dem chansen att sprida sitt budskap ytterligare. Även om man kan förstå det sistnämnda kan jag samtidigt tycka att det är lite synd eftersom det gör det lättare för skogsindustrin att avfärda dokumentären som en ensidig partsinlaga.

Filmens titel, ”Mer av allt”, syftar förstås på att skogen ses som en oändlig resurs som vi bara kan fortsätta att förbruka i all evighet. Den här idén är inte bara central inom skogsbruket utan hela det kapitalistiska systemet som skulle braka samman om vi accepterade att allt vi människor gör påverkar miljön och att vi måste hushålla med våra resurser.

Det är en viktig film på det sättet att den berättar om något som ligger oss nära men som de flesta ändå vet förhållandevis lite om. Man kan inte säga annat än att skogsbolagens propaganda har varit effektiv eftersom det inom klimatdebatten talas så lite om skogsbrukets påverkan. Det är talande att vi gärna pekar finger åt skövlingen av Amazonas men talar tyst om den skövling som har skett, och fortsätter att ske, av svensk gammelskog. Likaså är det talande att vi i Sverige talar om ”kulturskog” istället för de plantager som det faktiskt är frågan om. Jag hoppas att filmen ses av många och att den kan ge bränsle åt en diskussion som länge har varit eftersatt.