När forskare vid Linköpings universitet studerade besöksinformation om svenska nationalparker, upptäckte de en delvis motstridig bild av nationalparken. Å ena sidan målas den vilda och oförstörda naturen upp som något extraordinärt, å andra sidan som något vardagligt, som är tillgängligt för alla.

– Naturen i parkerna framställs som en motpol till vårt samhälle – och framför allt till mänskligheten. Det skapar en distans mellan oss och naturen, som att vi inte är en del av den, vilket är problematiskt, säger forskaren och studiens huvudförfattare Emelie Fälton i ett pressmeddelande. 

Bilden av naturen som något vilt och exotiskt är särskilt framträdande i material som beskriver nationalparker i norra Sverige. Parkerna i Norrland beskrivs som mystiska och sublima, i stark kontrast till samhället, och de kan bara nås av erfarna vandrare.

Nationalparken överlägsen annan natur

Nationalparker i södra delen av Sverige beskrivs däremot som vanliga och tillgängliga för alla, trygga att vistas i och lätta att lära sig saker från.

– Att det norra och Norrland framställs som främmande vildmark syns tydligt i både bildmaterial och text. Sådana föreställningar kan spåras tillbaka ända till romantiken och nådde sin kulmen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men lever alltså i allra högsta grad vidare än idag, säger forskaren Emelie Fälton.

Men det finns även gemensamma drag i beskrivningarna av nationalparkerna. Alla framställs som överlägsna annan natur, något unikt och värt att värna. I vissa fall blir bilden både elitistisk och förstärker uppdelningen mellan människa och natur: parkerna är äventyrliga, tillfälliga, platser för människan att lära sig i och att fly till, men som sedan går att lämna för den ”verkliga” världen, enligt studiens författare. 

I arbetet med studien analyserade forskarna besöksmaterial om svenska nationalparker som producerats åren 2008–2018. Materialet bestod av böcker och hemsidor från både aktörer inom turism och naturvård.