Pangunagruvan i regionen Bougainville var i drift mellan 1972 och fram till 1989, då den tvingades att stänga. I november inlämnades en anmälan till australiska myndigheter från 156 lokalinvånare. Efter att den godkänts kommer snart en icke-juridisk förhandlingsprocess med gruvbolaget att inledas där lokalbefolkningen får stöd av den australiska organisationen Human Rights Law Center.

– Vi och de befolkningar vi samarbetar med har inlett en formell förlikningsprocess med Rio Tinto och samtalen med företaget kommer snart att inledas, berättar Keren Adams vid Human Rights Law Center.

Har kostat 20 000 människor livet

Rio Tinto var majoritetsägare av gruvan, som mötte mycket hård kritik från den lokala ursprungsbefolkningen som menade att verksamheten ledde till föroreningar av vattendragen och inkränktade på markägarnas rättigheter.
År 1989 utbröt en konflikt när lokala markägare tvingade koppargruvan att stänga. Gruvan drevs av Rio Tinto och den papuanska regeringen. De lokala markägarna krävde kompensation för miljöförstöring och del av inkomsterna, men nekades detta vilket blev starten på en tio år lång konflikt som kostade upp mot 20 000 människor livet.

Sedan dess har gruvan stått övergiven och frågan om hur miljökonsekvenserna ska hanteras har förblivit olöst.

Enligt den anmälan som nu har gjorts har gruvans avfall fortsatt att förorena de lokala vattendragen, samtidigt som de skyddsvallar som upprättades när verksamheten var i drift nu har börjat falla samman. Lokalbefolkningen uppger också att de drabbats av långvariga hälsoproblem på grund av de förorenade vattendragen, bland annat i form av magsjukdomar och hudirritationer.

Bryter mot OECD:s riktlinjer

Helen Hakena, ordförande för en organisation som arbetar för kvinnors utveckling i Bougainville, ställer sig helt bakom den anmälan som nu har gjorts.

– Den är mycket viktig eftersom det gäller en fråga som utlöste konflikten i Bougainville. Det här kan innebära ett slut på en tvist som förorsakat så mycket lidande för vårt folk, säger hon till IPS.

Enligt anmälan bröt gruvjätten mot OECD:s riktlinjer för multinationella företag genom att underlåta att agera för att förhindra de miljömässiga konsekvenserna, samt genom att inte respektera lokalbefolkningens mänskliga rättigheter.

Human Rights Law Centre uppger att föroreningarna från gruvan även har fortsatt att slå mot ursprungsbefolkningens ”ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, däribland deras rätt till mat, vatten, hälsa, bostäder och en hygglig levnadsstandard”.

Läckta tungmetaller

Rio Tinto skriver i ett uttalande att de inte fullt ut accepterar de påståenden som görs i anmälan. Men företaget uppger samtidigt att de är medvetna om att infrastrukturen runt gruvan har börjat förfalla och att det finns miljömässiga och människorättsliga problem att hantera. Vidare skriver bolaget att de tar anmälan på allvar och är beredda att inleda diskussioner med befolkningen som bor i närheten av gruvan samt med andra parter.

År 2016 avslutade Rio Tinto sitt engagemang i det bolag som hade skött driften av koppargruvan, och företaget meddelade samtidigt att de avsade sig ansvaret för den tidigare verksamheten.

Sedan gruvverksamheten lades ner har det inte genomförts någon omfattande analys av dess miljökonsekvenser. Men en oberoende studie som genomfördes 1989 visade att betydande mängder koppar och andra tungmetaller läckte ut från gruvan till floden Kawerong. I dag har vattnet i vissa floder och bäckar i närheten en blåaktig färg, vilket kan vara ett tecken på kopparföroreningar.

Kan komma att förvärras

Keren Adams vid Human Rights Law Center ser positivt på beskedet från gruvjätten att de nu är beredda att inleda diskussioner med lokalbefolkningens representanter.

– I ett första skede hoppas vi att denna icke-juridiska process ska leda till diskussioner om huruvida Rio Tinto är beredda att agera för att åtgärda effekterna av deras verksamhet, säger Keren Adams.

Om detta misslyckas kommer man enligt Keren Adams att gå vidare och kräva en utredning om Rio Tintos ansvar. En fullskalig utredning skulle i så fall kunna ta upp emot ett år att genomföra.

Lokalbefolkningens mål är att gruvbolaget ska engagera sig för att åtgärda de rådande problemen samt finansiera en oberoende granskning av gruvans konsekvenser och finansiera en oberoende fond vars medel ska användas till att finansiera långsiktiga åtgärdsprogram.

Human Rights Law Center uppger att om inte Rio Tinto agerar så kommer de miljöskador som avfallet från den övergivna gruvan förorsakar bara att förvärras. Detta eftersom de lokala myndigheterna samt regeringen i Papua Nya Guinea inte har de resurser som krävs för att åtgärda problemen.