Vad är egentligen en biojunta?

– Junta betyder ju förening, sällskap, mindre grupp. Tänk syjunta, men att intresset och görandet i gruppen kretsar kring liv (bio) istället för handarbete. I en biojunta träffas deltagarna för att skapa flerartsberättelser med utgångspunkt i egna erfarenheter och upplevelser i kombination med vad vetenskapen har kommit fram till. Jag tror, eller vill tro, att vi alla har upplevt upphöjda stunder tillsammans med djur, växter, väder eller mineraler. I en biojunta vill vi omsätta dessa upplevelser av kontakt till berättelser som i sin tur kan inspirera och uppmana till respektfulla, långvariga och hållbara relationer med det mer-än-mänskliga.

Du undervisar och forskar på konstnärliga högskolan HDK-Valand, hur kommer det sig att du började intressera dig för vår relation till naturen?

– För att ta det från början så hade jag en pappa som ofta stannade upp, visade och berättade. Allt runt omkring oss kunde vara fascinerande. Därpå följde magiska Mulleskolan. Långt senare, som student på HDK i mitten och slutet av 90-talet, gjorde jag flera designprojekt där jag undersökte människors relationer till såväl ting som djur och växter. På senare år har mitt intresse fått både fart och styrning genom kontakt med kloka människor och forskare från en rad olika discipliner som alla har det gemensamt att de ifrågasätter och utmanar dominerande och ohållbara föreställningar om vad det är att vara människa.

Berätta lite om projektet ”Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker” som du arbetar med.

– Det är ett tvärdisciplinärt projekt på konstnärlig grund som jag driver tillsammans med konstnären Theo Ågren. Vi är precis i början av projektet, och kommer att undersöka människors relationer och möten med ån Viskan och vad det skulle kunna innebära om vi kunde lära oss att förhålla oss till Viskan som ett subjekt (tänk person eller väsen) och inte så som det har varit i hundratals år, som ett objekt, en resurs att använda huvudsakligen för människans (vinst-)intressen, på bekostnad av andra livsformers möjligheter till att kunna existera. Delar av projektet tangerar naturligtvis frågan och idén om Naturens Rättigheter.

I programinfon för juntan står att ni ska ”utforska vad fördjupad naturkontakt kan betyda i praktiken”, kan du berätta något om vad det har inneburit för dig personligen?

– En egen flerartsberättelse som jag använder som intro till biojuntan bygger på en platsspecifik härva av växter och insekter som jag känt mig fascinerad av och knuten till i mer än femton år. I takt med att jag lär mig mer och mer om olika grundläggande behov hos de olika livsformerna kan jag respektfullt och så gott det går vara medskapare till en delad miljö där vi kan ”leva och dö bra tillsammans”, för att citera vetenskapsteoretikern och feministen Donna Haraway. Konkret innebär detta allt från att så och plantera, till att bara betrakta, till att aktivt göra ingenting – inte lägga mig i, inte slentrianmässigt döda, inte ständigt tänka på vad som kan bli mer eller bättre. Poängen är att på ett bejakande sätt undersöka konsekvenserna av min känsla av att både höra till och att bli till.

Vad hoppas du att deltagarna ska få med sig från biojuntan? 

– Jag hoppas att jag får med mig vad som är fascinerande och upphöjt för dem, och att biojuntan verkligen kan fungera som inspiration och stöd för skapandet av intrikata flerartsberättelser i direktförbindelse med liv och livsmöjligheter. Jag hoppas också att deltagarna så småningom kommer att skapa sina egna biojuntor, och så vidare. Det låter nog grandiost, men visionen är faktiskt en folkrörelse med gestaltande förtecken – en rörelse som skulle kunna vara ytterligare ett sätt att fånga in eller skapa engagemang kring kampen för en hållbar framtid.

Biojuntan startar den 5 mars kl 18 på HDK-Valand, flera träffar är inplanerade under våren men exakta tider är ännu ej spikade. Studiecirkeln är gratis och anmälan sker via Studiefrämjandets hemsida.