Soi Cate Chelang driver sedan över tio år tillbaka ett eget litet företag där hon bygger om lastpallar till olika typer av möbler – och det är en framgångsrik verksamhet som lockat till sig många kunder. Hon är uppvuxen i en familj där både pappa och farfar var snickare och har under deras ledning lärt sig yrket. Dessutom har hon vidareutbildat sig genom internetbaserade snickerikurser.

– Min design skiljer ut sig eftersom jag kombinerar många olika material, det handlar inte bara om att förvandla trä till möbler. Jag använder mig av färggranna tyger och särskilt de kvinnliga kunderna vill ha möbler som förgyller deras hem, berättar hon.

Beroende på vilka material som används kan hon ta bra betalt för sina möbler, som går under namnet Soi Pallet Designs och bland annat består av soffor och sängar som tillverkats av lastpallar. Kunderna hittas genom sociala medier. Men Soi Cate Chelang, som i dag är 35 år gammal, befarar att hennes verksamhet aldrig kommer att kunna leva upp till sin fulla potential.

– Jag har inte de resurser som krävs för att ha en riktig snickeriverkstad och en utställningslokal. Och jag kan inte erbjuda möbler till större etablissemang eftersom jag inte har det kapital som krävs för att hantera stora beställningar, säger hon.

Detta trots att klubbar inom underhållningsindustrin har visat intresse för hennes designmöbler.

Måste begära förskott

Det stora problemet för Soi Cate Chelang är att bankerna inte är beredda att ge henne de lån hon är i behov av för att kunna få företaget att växa. Av det skälet kan hon bara tillverka möbler på beställning, och måste dessutom begära förskott av sina kunder för att täcka tillverkningskostnader och lönerna för de andra snickare hon samarbetar med.

– Jag samarbetar med tre snickare som jag betalar per dag. Men vi tar bara emot en beställning i taget eftersom vi inte har någon riktig arbetslokal och jag inte har råd med fler anställda, berättar Soi Cate Chelang.

Än så länge bedrivs verksamheten i hennes hem i staden Kisumu, som ligger 35 mil från Kenyas huvudstad Nairobi.

Finansiell exkludering

Francis Kibe Kiragu, som forskar om jämställdhet och utveckling vid Nairobis universitet, säger att många kvinnor som vill satsa på sina småföretag hamnar i samma situation som Soi Cate Chelang. Han menar att det handlar om en skadlig finansiell exkludering som drabbar kvinnor och leder till att de flesta egenanställda kvinnor hamnar i en situation där det enda målet är att få den egna verksamheten att bära sig.

– Resultatet är att dessa kvinnor anses bidra lite till landets ekonomi, säger Francis Kibe Kiragu.

Han säger att hindren gör att fler kvinnliga företagare väljer att lägga ned sina verksamheter.

Det är situation som Soi Cate Chelang kan känna igen sig i.

– Jag var 25 när jag började designa, tillverka och marknadsföra mina möbler. Men tio år senare står jag inför samma finansiella svårigheter som när jag började. Jag har ofta varit nära att lägga ner den här drömmen för att i stället börja leta efter någon annan anställning, berättar hon.

Antalet kvinnliga entreprenörer ökar

Studier har visat att bristen på kapital är ett av de största hinder som kvinnliga entreprenörer i södra Afrika ställs inför. Detta samtidigt som forskningsprojektet Global Entrepreneurship Monitor, GEM, har dokumenterat att kvinnor i regionen i högre grad än män driver egna verksamheter – och att antalet kvinnliga entreprenörer inom en rad olika sektorer ständigt växer.

Men kvinnor har samtidigt betydligt svårare än män att få fram kapital. Afrikanska utvecklingsbanken, AfDB, har slagit fast att det finns en finansiell klyfta mellan kvinnliga och manliga afrikanska entreprenörer som uppgår till mångmiljardbelopp.

Satsning ska minska ekonomiska orättvisor

Av det skälet lanserades satsningen AFAWA (Affirmative finance action for women in Africa) förra året, ett program som drivs i samarbete med utvecklingsbanken och syftar till att minska riskerna för de kreditgivare som är beredda att ge lån till kvinnliga entreprenörer. Ledarna för G7-länderna godkände samtidigt ett stort stöd till satsningen.

Målet är att AFAWA ska bidra till att minska flera av de ekonomiska orättvisor som drabbar kvinnor, genom att öka tillgången på olika finansiella tjänster, som lån. Tanken är att AFAWA ska bidra till att låsa upp närmare tre miljarder dollar i krediter för kontinentens kvinnliga företagare. Det ska ske genom samarbeten med befintliga banker och mindre institutioner.

Kreditinstituten kommer även att rankas i enlighet med i vilken utsträckning de beviljar lån till kvinnor, och de socioekonomiska effekter detta ger. De som får flest poäng kommer att erbjudas särskilt goda villkor av AfDB.

Får inte chansen

En av dem som menar att satsningen verkligen behövs är entreprenören Irene Omari, som bor i hamnstaden Kisumu i Kenya, där hon i dag äger och driver en framgångrik reklambyrå.

– Bankerna tar inte kvinnliga företagare på allvar, och det är fortfarande långt kvar innan de välkomnar kvinnliga affärsidkare. Vi anses fortfarande vara högrisk-klienter av finansiella institutioner eftersom vi ofta saknar egendomar som kan fungera som säkerhet, säger Irene Omari.

Hon berättar att hon började arbeta redan som ung och fick spara varje krona för att kunna satsa på den egen verksamheten, som hon startade 2013. Men till en början fortsatte hon sin anställning på en bank för att kunna finansiera det egna företaget.

– Min lön gick till att betala de två anställda som jag hade i början, till kontorshyran och alla andra omkostnader, fram till att firman stod på egna ben, berättar hon.

I dag omsätter hennes firma stora belopp. Men Irene Omari säger att det finns många kvinnliga företagare som på grund av bristande tillgång till finansiella tjänster inte får chansen att satsa på sina verksamheter.

– Det är skälet till att många kvinnor arbetar som egenanställda på egen hand, och inte som entreprenörer som kan anställa andra, betonar hon.