Det är bara några dagar före jul då jag besöker Myrornas sorteringsanläggning på Hisingen i Göteborg. Myrorna är tillsammans med Erikshjälpen, PMU (Pingströrelsens utvecklingsarbete), Röda Korset och Stadsmissionen en av de största affärsverksamheterna för second hand. Anläggningen på Hisingen är en av Myrornas fyra centraler i Sverige (de andra ligger i Stockholm och i Umeå) dit alla varor som lämnats in först skickas för att sorteras och värderas innan de körs ut till butikerna.

20 ton textilier om dagen

Även om inflödet av nya saker är något lägre just den här tiden på året så är det ändå full rulle i sorteringshallen där produktionschefen Ulrika Delphin-Morton guidar mig runt. Det första som möter blicken är mängder av rullvagnar med plastpåsar fyllda med kläder och prylar. Påsarna kommer från de boxar som står utplacerade vid återvinningsstationer runtom i landet, men också från Myrornas butiker.

– Vi får in ungefär 20 ton textilier om dagen och 18 ton inredning, säger Ulrika Delphin-Morton och förklarar att det blir mer effektivt att göra sorteringen och värderingen på några få platser, därför skickas allting till sorteringscentralerna även om du har lämnat varorna direkt i en butik.

Medan hon visar mig runt säger hon att många kanske har föreställningen att Myrorna är ett ställe där några personer går runt i sakta mak och hänger upp några klädesplagg på en galge, men betonar att de fungerar som vilket företag som helst med vinstkrav.

– Vi arbetar med mjuka värden men hårda resultat, säger hon och tillägger att allt överskott går direkt till deras ägares Frälsningarméns sociala verksamhet.

Förutom uppdraget att spara på miljön genom återanvändning och att överskottet ska gå till social verksamhet så erbjuder Myrorna även arbetspraktik för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det kan till exempel vara personer med en funktionsnedsättning eller nyanlända.

Snabbhet och prismedvetenhet

Vid ett rullband står några personer och plockar med van hand upp kläder och lägger i olika påsar. Vid ett annat band gör några samma sak med föremål som kommit in.

– Det krävs en särskild kompetens för att kunna stå här vid bandet, man måste ha både snabbhet och prismedvetenhet, jag skulle själv aldrig kunna stå här, säger Ulrika Delphin-Morton och berättar att de som står vid bandet har fått en särskild utbildning för att snabbt kunna avgöra kvalitén och värdet på kläderna som strömmar in.

Hon visar några papper med de senaste modetrenderna som sitter upphängda på väggen, många som handlar på Myrorna är väldigt modemedvetna och därför är det viktigt att sorterarna inte bara kan se om ett plagg ser helt och rent ut utan också om de känns tillräckligt moderna för att kunna säljas. En väldigt stor andel av kläderna, uppemot 80 procent, skickas dessutom utomlands eftersom man bedömer att de inte kommer gå att sälja i Sverige.

Även Erikshjälpens Second hand har svårt att få sålt allt som de får in inom Sverige.

– Vi är glada för att det är så många som väljer att skänka varor till oss, men det innebär också att vi behöver skicka vidare en del av det som skänks. Vi har ett nära samarbete med organisationen Friend to Friend i Estland, dit vi skickar varor. Vi har tyvärr inga exakta siffror i dagsläget på den mängd som skickas, skriver Erikshjälpens verkställande chef Anette Alm Gustafsson i ett mejl.

Stor skillnad mellan nyproducerat och återanvänt

Några dagar före mitt besök på återvinningscentralen pratar jag med Myrornas VD, Caroline Andermatt. Hon säger också att det finns en ganska stor volym som den svenska marknaden helt enkelt inte vill ha och som därför måste säljas till andra länder.

– Vi skulle förstås gärna se att mer av kläderna kom till användning i Sverige, säger hon, men lyfter även fram att den minskning av koldioxidutsläpp som blir av att kläderna återanvänds istället för att kasseras är mycket större än det som genereras av transporterna.

– Men även transporterna behöver förstås förbättras för att minska utsläppen.

Enligt Myrornas egen hållbarhetsrapport för 2018 skickas en majoritet av textilierna som går på export till Polen. I rapporten framgår även att 68,6 procent av kläderna återanvänds, 21, 6 procent återvinns, 9 procent går till energiåtervinning (det vill säga förbränning) och 0,8 procent hamnar på deponi.

Även på Erikshjälpen får man ibland hantera kläder som inte går att sälja:

– Tyvärr är det ganska vanligt att vi får in varor i dåligt skick. Om återanvändning inte är möjlig, samarbetar vi med organisationen Human Bridge som arbetar med materialbistånd och textilåtervinning. De varor som inte de kan ta emot skickas till återvinningscentralen, skriver Anette Alm Gustafsson.

Återanvändning och återvinning

Att återanvända och att återvinna kläder blandas lätt ihop, men står för två helt olika saker. Anders Persson, som är universitetslektor på Högskolan i Borås och leder ett forskningsprojekt om hur vi kan öka återvinningsgraden, påminner om den så kallade avfallspyramiden när han ska förklara skillnaden mellan begreppen.

– Det allra bästa är förstås ickekonsumtion. Näst bäst är att lämna plaggen någonstans så att de kan återanvändas. Efter det kommer att nydesigna och sy om plaggen, först därefter kommer återvinning som är mitt forskningsområde.

Med återvinning menas alltså att materialet i kläderna kan användas på nya sätt, det sker oftast genom att man hackar upp textilierna i mindre delar som sedan används som till exempel stoppning i madrasser eller isolering. Det går även att återvinna naturfibrer i tillverkning av nya kläder, men oftast krävs det att man blandar dem med nya fibrer. Många kläder är också gjorda i polyester som är svårt att återvinna.

Även om det pågår mycket forskning på området så är det totalt sett fortfarande en väldigt liten del av alla kasserade kläder som återvinns.

– Det mesta går att återvinna på ett eller annat sätt, frågan är vad man anser att det får kosta, säger Anders Persson.

Ett problem som han lyfter är också att det i allra högsta grad är en global marknad vilket gör att det blir svårt för Sverige som enskilt land att gå i täten.

Politisk styrning

Något som Anders Persson ändå ser som positivt är att regeringen nu håller på att utreda hur man kan införa ett producentansvar på textilier. Problemet är att det på en global marknad inte alltid är helt lätt att avgöra vem som är producent.

Caroline Andermatt på Myrorna håller med om att det krävs politisk styrning för att återvinningsgraden ska öka.

– Ansvaret kan inte ligga enbart på oss som konsumenter. Det behövs mer pengar till forskare och utvecklare för att bryta det linjära produktionssättet och få ett cirkulärt tänkande istället, säger hon.

Anders Persson säger att det givetvis skulle vara positivt om mer uttjänta kläder kunde återvinnas men lyfter också vikten av att vi fortsätter skänka kläder till second hand.

– Om vi skulle starta en stor nationell insamling av kläder dit alla lämnade plagg som de har tröttnat på så skulle vi slå undan benen på företagen och organisationerna som driver second hand-affärerna. Och då tror jag att vi har gjort samhället i stort en otjänst, säger han.