I stadsdelen Västra Jakarta har gymnasieskolan Santo Kristoforus satsat på miljökunskap.
– Vi integrerar särskilt miljöfrågorna i naturkunskapen. På skolan lär vi dem att spara på vatten och el. Och eftersom vi inte har ett avsett område där eleverna kan odla och lära sig om växter, så organiserar vi studiebesök till botaniska trädgårdar runt om i Jakarta och omgivande städer, säger läraren Senobius Santi, till IPS.

Planterar medicinalväxter

En av de grundskolor som har en grön vision är Santo Markus i Östra Jakarta, där frågor om hållbarhet har varit integrerade i undervisningen sedan skolan startade 2006. Lärarna arrangerar också fritidsaktiviteter utanför skoltid med syfte att lära eleverna att tänka på miljön.

Läraren Ruben Kharisma berättar för IPS att eleverna bland annat planterar medicinalväxter inom ramen för skolans gröna program.
– I undervisningen lägger vi stort fokus på behovet av att hålla naturen ren, inklusive att slänga skräp i avsedd soptunna, säger han.

Mycket föroreningar

Båda skolorna har möjlighet att vara kandidater för utmärkelsen Adiwiyata, ett pris som delas ut till de skolor i landet som har fokus på miljöfrågor. Det är en utmärkelse som instiftats av miljö- och skogsdepartementet med målsättningen att landets skolor ska bidra i arbetet för en hållbar framtid.
Indonesien är ett av de länder i världen som har störst koldioxidutsläpp, och de största mängderna (65,5 procent) kommer från skogsskövling och dränering av marker. Efter det följer energisektorn (22,6 procent) och jordbruket (7,4 procent). Dessutom har en studie från Greenpeace (2018) visat att Jakarta är en av regionens mest förorenade städer.

Landets regering utlovade 2009 att kraftigt minska koldioxidutsläppen som en del av Parisavtalet. Professor Arief Rachman vid landets utbildningsdepartement menar att miljösatsningen mot skolorna kan komma att bidra till framtida utsläppsminskningar.
– Även om miljökampanjen inte ger resultat med en gång så innebär den att vi är på rätt spår. Vi måste öka miljömedvetandet bland de yngre generationerna om vi ska kunna minska utsläppen av växthusgaser, säger han till IPS.

Han påminner samtidigt om att det finns 51 miljoner elever och 2,7 miljoner lärare i landet och att det kommer att ta tid att nå ut till alla skolor. Viktiga delar i en utbildning för hållbar utveckling är dock att eleverna och det lokala samhället är delaktiga. Det är också en viktig princip för Adiwiyata-programmet.

– Delaktighet innebär att hela skolan är aktivt involverade i styrprocesser som planering, implementering och utvärdering utifrån var och ens roll och ansvar, sa han på ett webinarium som hölls av det lokala Unesco-kontoret i Jakarta. 

Avbruten skolgång

Enligt Asri Tresnawati vid Indonesiens miljö- och skogsdepartement har knappa 3 500 skolor i landet blivit uppmärksammade sedan 2006 för sitt miljöarbete inom undervisningen. I år ställdes den gröna utmärkelsen in på grund av den pågående pandemin. Samtidigt har coronakrisen lett till att nästan alla landets elever har fått sin skolgång tillfälligt avbruten.

Enligt Ananto K. Seta, som är koordinator för utbildning för hållbar utveckling vid Unesco i Indonesien, medför detta flera problem:
– Den största utmaningen som eleverna står inför när de ska få undervisning i hemmet är att de inte har tillgång till internet eller elektroniska enheter, att lärare inte klarar att följa kursplanen på distans, och att föräldrarna inte kan hjälpa sina barn med inlärningen, säger han vid ett webinarium.

Miljöprogrammen vid skolor som Santo Markus och Santo Kristoforus är också svåra att genomföra ordentligt när eleverna får undervisning hemifrån. 
Asri Tresnawati menar dock att pandemin också är ett tillfälle att lära sig om de starka samband som finns mellan människors hälsa och hållbarhetsfrågor.

– När miljön förstörs eller förorenas uppstår nya sjukdomar. Covid-19-pandemin visar att vi måste ta hand om miljön på samma sätt som vi måste ta hand om oss själva, säger Asri Tresnawati till IPS.