Undertiteln på den här gör-det-själv-boken är ”Bygg möbler med inspiration av Enzo Mari” och det är precis vad det handlar om. Författaren Erik Eje Almqvist har tidigare gått en möbelsnickarutbildning i Danmark, och såg direkt att han hade hittat en skatt när han bläddrade i den lilla boken ”Autoprogettazione?” (som kan översättas ungefär med ”självdesign”) av den italienska formgivaren Enzo Mari. Han såg också att det var en möjlighet att bygga en rad enkla och billiga möbler till familjen när det nya huset tunnat ut plånboken.

Hammare & spik innehåller 18 detaljerade ritningar och instruktioner för lika många möbler, från enkla pallar och ett par olika stolar, till soffor, skåp, säng och bord, både för köket och verkstaden. Allt utgår från standardvirke (alltså de mått på brädor som finns färdigt i bygghandeln), och i princip räcker det med bara en hammare, såg, ett gäng spikar och trälim, tumstock/måttband och blyertspenna. Men det finns andra saker som kan vara bra att ha som komplement, som sandpapper och vinkelhake. Du behöver inte heller någon verkstad, ett köksgolv duger fint.

Boken innehåller både några av Enzo Maris ursprungliga ritningar och Erik Eje Almqvists egna anpassningar av möbler som han stött på i olika sammanhang. Allt utgår dock från Enzo Maris filosofi om att det ska vara enkelt och funktionellt. I inledningen beskrivs hur han hela sitt liv gjorde uppror mot designbranschens stora fokus på trender och kommersialism. Hans ”Autoprogettazione?” var en protesthandling och släpptes 1974.

Enzo Mari gick dessvärre bort alldeles nyligen, 88 år gammal, och det känns fint att hans tankar lever vidare för en ny generation genom exempelvis böcker som denna. 
Gemensamt för möblerna är att:
– de har bara räta sågsnitt
– trästyckena möts på så enkla sätt som möjligt
– de innehåller endast delar som behövs för funktion, stabilitet eller komfort
– funktionen styr formen.

Tvärtom vad man kanske kan tro är de dessutom väldigt väl anpassade ergonomiskt och alla mått och vinklar utgår från en ”människovänlig skala”. 
Jag tycker att det är befriande att bläddra i den här typen av böcker, det ger verkligen en känsla av egenmakt och det kliar i fingrarna att få prova själv.

Erik skriver i inledningen: ”Det är tillfredsställande att äta vid ett bord man byggt själv. Men att lära sig att bondsnickra för husbehov kan också vara ett sätt att frigöra sig från uppfattningen att tillverkning är något som andra ägnar sig åt. Att den enda legitima fritidssysslan är att konsumera.” Han skriver också i boken att han hoppas inspirera många ovana snickare att bygga möblerna som beskrivs ”och ännu hellre egna varianter av dem”.