När Emma Serner och Andrea Guerra träffades hade båda en dröm om att starta en vingård. Det naturliga kanske hade varit att söka sig till vinmakaren och vinagronomen Andrea Guerras hemtrakter kring Salerno och Amalfikustens vindistrikt. Men istället blev det Långmyre i Hamra socken på södra Gotland.

Emma Serner hyste starka känslor till Gotland där hon tillbringat sina somrar. Men den mest avgörande faktorn var att det idag är för svårt att driva en miljömässigt hållbar vinodling i södra Europa.

– Det är helt andra spelregler nu än tidigare. Antingen är det mycket varmare, regnigare eller torrare. Det är väldigt oförutsägbart. Gotland ligger i topp när det gäller antal soltimmar och jordmånen är kalkrik och påminner faktiskt om den i Chablis och Champagne i Frankrike.

Dessutom, menar Emma Serner, så är EU:s ekologiska regelverk slappare om man jämför med krav-certifieringen. Inom EU är till exempel kopparsulfat tillåtet inom ekologisk odling för att bekämpa svampangrepp.

– Grunden för oss var att kunna odla hållbart. Vinodling som inte är ekologisk eller biodynamisk är kraftigt besprutad och använder ofta konstbevattning. Det är ett jättetungt jordbruk som inte alls bidrar till ett bättre klimat.

Italienska druvor

När vi pratas vid är det snart dags för den första skörden. Men vägen dit har varit lång. Paret Serner-Guerra började planera verksamheten och utforska förutsättningarna redan 2016.

– Vi gick igenom all väderdata som registrerats på en väderstation i området sedan 1950- och 60-talet. Sedan skickade vi jordprover till Italien som analyserade jordmån och andra kvalitéer i jorden.

Under våren 2018 planterade de 26 000 vinplantor på fem hektar, ett fält nästan lika stort som tio fotbollsplaner. Jorden består av omkring 70 procent sand, vilket ger bra naturligt dränage, enligt Emma Serner.

Druvorna köptes in från en plantskola i norra Italien: tre gröna och två blå hybridsorter – korsningar av traditionella vindruvor och vilda druvor, resistenta mot många sjukdomar och anpassade för ett nordiskt klimat.

– Till skillnad från traditionella vindruvor, som chardonnay eller pinot noir, kräver hybridsorterna ingen kemisk besprutning, säger Emma Serner.

Sorterna blommar ganska tidigt på året och har därför lång tid på sig att mogna, så att all sol och värme kan utnyttjas till max. Det är första gången dessa sorter odlas så långt norrut, även om de planterats i andra delar kring Östersjön (Polen, Danmark, Belgien).

– Dessa sorter hade inte kunna odlas under samma premisser i Italien. I många etablerade vinregioner finns starka traditioner för vilka medel man får använda, och hur vinet klassificeras. Genom att etablera oss på ett ställe som inte har lika mycket traditioner har vi lite friare tyglar och kan planterar de sorter vi vill ha.

Spanska vinodlare söker sig till Skåne

Men det faktum att paret Serner och Guerra inte hade kunnat etablera sin verksamhet på samma sätt i Italien, innebär inte att landet är uträknat som vinproducenter i framtiden, menar Emma Serner.

– Nej, det skulle jag inte säga. Men vi måste förändra våra förväntningar på vilka druvor som kan odlas var. Det finns nya resistenta sorter som är anpassade efter det nya klimatet. Man kan inte låsa fast sig vid en gröda, regelverken måste luckras upp.

Däremot är det så att på de platser där det tidigare gjordes nordligare viner, som i alperna till exempel, har det blivit så pass varmt att de idag tillverkar andra viner som tidigare gjordes längre söderut. Idag köper spanska vinproducenter mark i Skåne, enligt Emma Serner, som menar att det är en tydlig trend att sydeuropeiska producenter köper upp mark längre norrut.

– Södra England är ett jättetydligt exempel. Sedan de började plantera vinrankor där i mitten av 90-talet, har flera champagnetillverkare köpt mark där. Jordmånen är identisk med den i staden Champagne i Frankrike, och vädret är precis detsamma som det var i Champagne för 30-40 år sedan.

Under de senaste fyra åren har den europeiska vinproduktionen sjunkit med 10 procent per år på grund av utebliven skörd, enligt Emma Serner.

– Det är hur många miljoner liter som helst, så det finns absolut ett behov av att börja producera mer någon annanstans för att kunna täcka upp för bortfallet.

Står under vädrets makter

Till en början testar paret Serner Guerra både rött, vitt, mousserande och rosé för att experimentera fram vad som funkar bäst. I år räknar de med en produktion med uppåt 1000–2000 flaskor. Det är något mindre än förutspått, vilket kan härledas bland annat till den torra sommaren 2018.

– Den största utmaningen hittills är att det har varit alldeles för torrt. Det var inte alls en del av riskbedömningen. I etableringsfasen krävs att det finns en hel del vatten för att plantorna ska rota sig. Men produktionen brukar vara ganska klen när vinrankorna är unga. Det kommer att öka till fem gånger så mycket under de närmsta åren.

Annars, menar Emma Serner, står de inför samma risker som vilken vingård eller jordbruksverksamhet som helst.

– Vi står under vädrets makter och kan råka ut för frost såväl som fågelangrepp. Men behovet och efterfrågan av lokalt producerade och hållbara produkter har ökat de senaste åren. Svenskt vin har börjat blomma så vi hoppas att vi startat vid rätt tidpunkt.