Vi vet egentligen väldigt lite om framtiden och hur den kommer att gestalta sig. Vi vet att den kommer att ställa stora krav på oss och på vår förmåga att hitta lösningar på komplexa utmaningar. Men på vilket sätt vi kommer att lösa dessa vet vi ännu inte. Vi vet heller inte hur väl vi kommer att lyckas.

Under den pågående coronapandemin har omfattande insatser vidtagits för att hindra smittan från att sprida sig. Politiker runt om i världen har visat prov på varierande grad av handlingskraft. Olika strategier har tillämpats, men det är ännu för tidigt att bedöma utfallet.

Utöver detta har åtgärder vidtagits för att stimulera ekonomin, åtgärder som fått berättigad kritik från miljörörelsen för att de oftast försöker bevara och upprätthålla ett system som är ohållbart och som måste förändras i grunden för att möta de komplexa utmaningar vi står inför.

Forskningen visar att det krävs betydande insatser för att motverka klimatförändringarna, massutrotningen av arter, förstörelsen av ekosystem, skövlingen av regnskog och urskog. Vi vet idag att vi har att göra med komplexa biologiska system som inte längre låter sig styras eller påverkas, system som människan slutligen måste ta hänsyn till och inordna sig i. Trots detta lever vi kvar i villfarelsen att vi kan fortsätta styra naturen som om den inte lydde under biologins och fysikens lagar.

När det blir allt tydligare att politiken på egen hand inte klarar av att lösa de utmaningar vi står inför krävs nya strategier. I dagarna har Extinction Rebellion Sverige genomfört massaktioner för att förmå beslutsfattarna att ta hoten från framtiden på allvar. Likaså har protesterna mot Preems planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil intensifierats.

Alla dessa fredliga protester är positiva och mycket viktiga. Men det räcker inte med att protestera. Vi måste arbeta på flera olika sätt för nå det systemskifte som krävs, för att tillsammans skapa den framtid vi vill se förverkligad. Det är också genom att hjälpas åt att tänka och reflektera kring vår belägenhet som vi kan skapa en gemensam karta över det okända landskap som framtiden utgör.

Ett exempel är Omställningsnätverkets konferens som äger rum online den 19-20 september och som i år har temat ”Små handlingars storhetstid – potatis, mening och lokal omställning”. Precis som temat antyder handlar det om att få syn på de omställningsinitiativ som pågår runt om i landet och låta sig inspireras, dela den glädje som verksam och fungerande praktisk och teoretisk kunskap ger, och att lära av varann.

För det är när människor tar till sig relevant kunskap, går samman och agerar som det händer på riktigt, det är då omställningen sker, när stora saker tar sin början i det lilla, i det begripliga och fattbara, det är då de små handlingarnas storhetstid inträder. Potatisuppropet, som jag skrivit om tidigare, är ett bra exempel på en handling som, när den får stor spridning, inte bara medverkar till att fler lär sig odla potatis, utan som också ökar insikten om hur viktigt det är att bygga lokal, regional och nationell matresiliens.

När vi låter handens och hjärtats och hjärnans förmågor och kunskaper samverka når vi ofta mycket längre än när vi försöker tillämpa dessa var för sig. Därför känns det så fint att årets konferens också bjuder på samtal med riktigt inspirerande och spännande tänkare som Nora Bateson, Per Johansson och Jonna Bornemark.

Jonna kommer att tala om ”Magi och liv: om att handla i en post-mekanistisk värld”, Nora och Per kommer under ledning av Omställningsnätverkets ordförande David Bennett att reflektera över ämnet ”How to navigate through chaos with dignity”.

Och egentligen är det värdighet allting handlar om. Ju mer komplex framtiden är, desto viktigare är det att skapa dessa rum för samtal där vi låter olika erfarenheter komma till tals, där vi lyssnar på varann och respekterar den kunskap vi tillsammans besitter. Kunskap som sammantaget kan hjälpa oss att på ett värdigt sätt ta oss an en framtid vi än så länge vet väldigt lite om.