För tio år sedan bestämde sig Karin Ericson. Hon grävde upp 50 kvadratmeter gräsmatta på baksidan av huset. I dag samsas bland annat sparris, tomater och bönor i upphöjda bäddar, lika omfångsrika som tre–fyra pallkragar. Där huserar även sju plantor kronärtskocka.

– De får bo i stora lådor. Gärna i kombination med purjolök och så blir det väldigt vackert med rosenskära.

– I Sverige odlas ofta kronärtskockan som ettåring och man sår nytt varje år. Men jag har gjort både och, säger Karin som till den här säsongen lyckades övervintra den korgblommiga växten som är släkt med tistlarna.

Till vardags är hon matkreatör i sitt företag Letslettuce, men också skolsköterska. Att pyssla om elever och grödor har sina likheter. Allt och alla ska ju växa och har sina utvecklingsfaser.

Ha tålamod

Ska man sätta egna plantor av kronärtskocka, får man börja ganska tidigt, gärna i januari–februari. Att få dem tillräckligt starka för att ge avkastning är ett krävande moment. Det är en ganska lång period av mycket tålamod för att se till att de får så mycket ljus som möjligt i vintermörkret. Kommer du igenom den perioden med något spirande grönt i behåll har du kommit en bra bit.

Precis som med många andra grödor ska plantorna avhärdas, det vill säga vänjas vid det lite tuffare utomhusklimat. Lyft ut dem till din täppa ett tag och sedan in igen, så kommer de förhoppningsvis att trivas under bar himmel.

– När de väl är i jorden och frostrisken är över upplever jag att de är ganska opretentiösa att handskas med, säger Karin.

Hon göder med kompost. Nytt för i år är att hon gräver ned bokashi i jorden och även vattnar med lakvattnet som utvinns från den japanska fermenteringsmetoden.

– Jag tycker att det är skillnad. Jorden har blivit bättre. Det är fler maskar.

Zon 4

Kronärtskockorna i Karins land räcker henne upp till axlarna och mäter 1,5 meter på både höjden och bredden. ’Herrgårds’ heter sorten som trivs i hennes trädgård. Den är härdig till och med zon 4, enligt Sveriges lantbruksuniversitet. Karin Ericson bor i Halland på gränsen mellan zon 1 och 2 och att hon fastnade för just skockor beror på flertalet kulinariska upplevelser på Gotland och gårdsbutikernas rika utbud av kronärtskockor.

Den första kronärtskockan som hon själv odlade minns hon väl.

– På den lilla skockan som dök upp satt det en liten nyckelpiga. Där fanns bladlöss också men de gillar ju nyckelpigorna att äta upp.

Om man som Karin och många andra i Trädgårdssverige odlar utan bekämpningsmedel är det svårt att undvika ohyra.

– Men nyckelpigorna tar hand om dem. Sedan spolar jag med kallt vatten – en ganska hård stråle. Då brukar bladlössen försvinna.

Om det finns några skadeinsekter kvar, lägg skockorna i kallt vatten en timme eller så innan du kokar dem, så är de borta.

Redan när Karin var barn väckte tisteln med det speciella utseendet förundran hos henne. Hon älskade att äta den stora blomknoppen till middag. Numera blir det ett antal luncher för hela familjen varje sommar.

– Jag tycker att det är härligt att det tar lite tid att äta. Lite som skaldjur. Man får pilla med dem.

Kulturarv

Kronärtskockan har varit känd sedan romartiden. I Sverige satte bland andra Elof Rudbäck ned frö i Botaniska trädgården i Uppsala på 1600-talet. I början av 1900-talet förekom tämligen stora odlingar i västra Skåne och utmed västkusten. Sedan 2014 är nämnda sort ’Herrgårds’ bevarad som Grönt kulturarv och Elitplantstationen i skånska Fjälkestad mikroförökar plantan för framtiden.

Sedan några år tillbaka står Karins kronärtskockor utomhus hela vintern. De skyddas med löv och kvistar som isolerar mot köld. Den gångna vintern var mild och det bidrog till att hon i våras kunde se kraftiga småplantor med utvecklat rotsystem.

Det imponerande bladverket, dess färgskala samt proceduren att odla och äta har bidragit till att växten fått en särskild status i Karins Ericssons trädgård.

– De är så vackra – det är mycket därför jag odlar dem – och så fantastiskt goda. Jag kallar dem för köksträdgårdens drottning.