– Ur ett ekonomiskt perspektiv är det intressant att fråga sig varför arbetsgivare inte tar tillvara på de här människornas kunskaper, säger Mark Granberg, doktorand i nationalekonomi vid Linköpings universitet.

Forskarna ville ta reda på vilka grunder transpersoner diskrimineras eftersom de faller under två diskrimineringsgrunder i lagstiftningen, den om kön samt den om könsidentitet och könsuttryck.

Forskarna skickade 2224 fiktiva ansökningar till lågkvalificerade jobb. I ansökningarna angavs att den sökande under livet hade gjort ett namnbyte. I vissa fall var det från mansnamn till mansnamn, exempelvis Erik till Simon, i andra fall överskred namnen könsgränserna, som exempelvis att Erik blev Amanda.

Lagstiftningen räcker inte till

Resultatet visar bland annat att det var 18 procent mer sannolikt att en cisperson, en person som identifierar sig med det kön de tilldelats vid födseln, fick ett positivt svar från arbetsgivarna på sina inskickade ansökningar, jämfört med en transperson.

Resultaten visar också skillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken. De största skillnaderna mellan cis- och transpersoner fanns inom de mansdominerade yrkena, där cismän fick nästan dubbelt så många positiva svar från arbetsgivare som transkvinnor.

– Studien visar att lagstiftningen inte räcker för att skydda den här gruppen på arbetsmarknaden. Den visar också att arbetsgivare diskriminerar utifrån olika grunder. Exempelvis så är det troligt att en transman diskrimeras för att vara trans i mansdominerade yrken, medan samma person troligen skulle diskrimineras för att vara man i kvinnodominerade yrken, säger Mark Granberg.