Allt började som integrationsprojektet ”Odla kompis” för tre år sedan i Växjö. Tanken var att människor från olika kulturer skulle ha en plats att mötas och lära känna varandra. Året därefter tog Växjöbostäder över odlingen på Teleborg. Starten var lite försiktig. Men i år startar så smått odlingar på tre nya ställen i staden.

– Projekt är generellt tröga i starten och vi har fått kämpa lite för att nå ut. Men i år har jag till och med fått säga nej till ett par hyresgäster som tyvärr inte kan få någon pallkrage förrän nästa sommar. Utbildning och samvaro kan jag dock erbjuda dem redan nu.

Varför intresset har exploderat vet inte Emil säkert men spekulerar i orsakerna.

– Kanske beror det på corona, att maten tog slut i hyllorna. Men jag tror mer på hälsoeffekterna av att vistas i naturen. Forskningen visar att människor mår bra av odling, och av att befinna sig i en miljö med träd och växter.

Viktig social dimension

Trivselvärdena är minst lika viktiga. ”Odlingen stärker gemenskapen”, som Rene Jaramillo, ordförande i Växjöbostäder, uttrycker det. Emil håller med.

– Den sociala biten är viktig! I synnerhet i kriser som denna är det viktigt att fortsätta umgås så som det är möjligt utomhus.

Gemenskapen finns inte bara vid odlingslådorna utan även på de utbildningar och workshops Emil håller i. Mellan fem och 20 personer deltar, unga som gamla.

– De första två åren deltog mest kvinnor men antalet män har ökat i år. Ibland är det flera barn med på mötena också och då är det full rulle!

Emil har även gruppchattar online och delar med sig av informativa filmer där man kan lära sig om ogräs, när man bör kupa potatis och när höstmorötterna ska sås.

Praktiska tips om odling är dock inte det enda deltagarna får med sig. Emil berättar om det iranska paret, som såg projektet även som en möjlighet att lära känna den svenska kulturen.

– Paret studerade på SFI och tränade språket samtidigt som de lärde sig odla.

Planerar för trädplantering

Emils egna kunskaper om odling har han fått med sig från barnsben.

– Redan när jag var åtta år, skötte jag mina egna pumpaplantor. Mina föräldrar hade en köksträdgård och jag tyckte om att påta där och att göra vackert med stenar. Så för tio år sedan, köpte min bror och hans fru en gård. Mycket av mina praktiska lärdomar kommer därifrån.

Men Emil har också rest runt i världen och fått spännande intryck som han har tagit med sig till Sverige. Ett exempel är Sadhana forest i Indien.

– Denna community startades av ett par för tjugo år sedan för att bygga upp urskogen i området igen eftersom det finns mindre än en procent kvar. Man bjuder in folk att vara nära naturen och tillsammans skapar man verkligen små paradis. Nu försöker jag göra liknande grejer fast stadsanpassat. Bland annat har jag planer på fler fler träd för en oas-känsla och hoppas på en bättre budget nästa år.

Skeptikerna har tystnat

Resan mot de grönskande odlingarna i Teleborg har inte alltid varit enkel. Då projektet startade, möttes man av tvivel. Lådorna skulle inte skulle få stå orörda, menade skeptikerna.

– Vi är förvånande över att vi har fått ha våra odlingar i fred så pass mycket! Vi brukar samlas och måla pallkragarna och vid uppstarten, hade vi en omålad låda. Den hade någon gett sig på men inte de målade. Jag tror att det beror på att man förstår att det finns ansikten bakom odlingarna.

Sedan skrattar Emil till och berättar om en en okänd potatistjuv som visade sig vara en hungrig hare.

Nu har skeptikerna tystnat. Farhågorna har kommit på skam. Och i Teleborg växer både gemenskapen och lavendeln i de färgade pallkragarna.