På mycket höga höjder måste varmblodiga ryggradsdjur anpassa sig för att klara av en rad stressfaktorer, varav den låga syrehalten och mycket kalla temperaturer är de viktigaste.

Den lilla gulrumpade storörade musen (Phyllotis xanthopygus rupestris) hittades vid flera tillfällen under en vetenskaplig expedition till vulkanen Llullaillaco som ligger i Puna de Atacama i norra Chile.
Musen som sätter det nya höjdrekordet fanns högst upp på vulkanens kant på 6739 meter höjd, enligt en studie som publicerades i veckan i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

"Överraskande"

Detta rekord slår med god marginal de däggdjur som tidigare hittats i Himalaya eller på andra platser i Anderna. Tidigare uppskattning av den övre gränsen har varit mellan 5200 och 5800 meter över havet. Det har dock funnits obekräftade uppgifter från bergsklättrare om små möss på högre höjder än så, men också ett filmklipp från just det nu undersökta området i Chile från 2013.

– Anledningen till att det filmmaterialet var så överraskande var att ingen förväntade sig att däggdjur skulle överleva och fungera vid en så extrem höjd, säger forskaren Jay Storz vid Nebraska universitet, som är huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Forskarna skriver i sin rapport att man tidigare generellt har underskattat anpassningsförmågan till hög höjd hos små däggdjur eftersom världens högsta toppar helt enkelt är dåligt undersökta av biologer.

Samma art vid Stilla havet

Forskarna undersökte de infångade mössens genetiska kod och såg att det är samma art som lever på mycket lägre höjd i bergen i norra Chile, liksom vid Loaflodens mynning i Stilla havet.

De menar att det finns många frågor som fortfarande behöver besvaras. Då den här musarten även finns på havsnivå funderar forskarna på om det handlar om en evolutionär genetisk anpassning till lägre syrehalter eller om det är så att mössen har anpassat sig inom sin redan befintliga fysiologiska förmåga. Med tanke på att mössen även lever mer än 2000 meter över den höjd där det finns gröna växter så undrar forskarna vad de äter.

"Specialiserade anpassningar"

Jay Storz uppger till tidningen IFL Science att mössen möjligen äter lavar och insekter.

– Jag studerar många olika djur på hög altitud, och jag misstänker att dessa möss har utvecklat specialiserade anpassningar som inbegriper kardiorespiratorisk funktion och muskelmetabolism, tilläger han. Jag är väldigt nyfiken på att upptäcka vad det är som möjliggör för dessa fantastiska Phyllotis-möss att kunna överleva och fungera på sådana extrema altituder.

Uppe på vulkanen är det ner till minus 65 grader kallt som mest och 45 procent lägre syrehalt än vid havsnivå.