Rwandas målsättning kom som en del av en global satsning på att återplantera 150 miljoner hektar skövlad skogsmark till 2020. Målet inom landet är att återställa två miljoner hektar skogsmark samtidigt som Rwanda också förbundit sig att öka andelen land som täcks med skog med 30 procent till 2030.

Utmaningarna var stora – med tanke på att Rwanda är litet, tätbefolkat och bergigt. Det är också ett av världens hårdast drabbade länder av erosion, enligt FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Några andra problem var att nästan alla rwandier använder ved som energikälla, att 70 procent av marken används av småbrukare och att det fanns en liten mångfald av trädarter.

Men 2018 utsågs Rwanda, tillsammans med Sydkorea, Costa Rica, Pakistan och Kina, till ett av de länder i världen som lyckats bäst med sina satsningar på återbeskogning. Detta efter att landet lyckats återställa skogar på över 800 000 hektar mark inom mindre än ett decennium.

Nationellt fröcenter

En av orsakerna till framgångarna anses vara satsningen på ett nationellt center för trädfröer, som är belägen i Huye i södra Rwanda. Centret har till uppgift att förse hela landet med fröer till träd, att utveckla tillgången och kvaliteten på fröer, liksom insamling och certifiering. Men fram till 2014 utsattes centret för hård kritik från lantbrukare eftersom en mycket stor del av centrets frön inte grodde.

Emmanuel Nsabimana, som arbetat med att plantera träd runt Huye i över 40 års tid, och som återkommande arbetar vid centret, minns klagomålen:

– Lantbrukare var alltid bittra mot centret eftersom de upplevde att det försedde dem med dåliga frön. Många skickade tillbaka sina fröer.

"Har blivit allt bättre"

2014 tillsattes Rwandas skogsstyrelse som ansvarig myndighet för centret och det fick två år senare stöd från Internationella naturvårdsunionen, IUCN, och flera andra institutioner, för att kunna utveckla verksamheten. Bland annat fick personalen utbildning, centret fick bättre utrustning och det gjordes investeringar i anläggningen, som växthus och lagerutrymmen.

– Innan vi fick våra samarbetspartners hade vi problem med flera saker. Vi hade exempelvis inget kylrum, vilket var dåligt för fröerna. Vi var bara två anställda och lagret av fröer var också gammalt. Men med tiden har det blivit allt bättre, säger produktionschefen Floribert Manayabagabo, som är ansvarig för att fröerna som skördas är redo för marknaden.

Han menar att framgångarna beror på att man numera har välfungerande plantskolor, ett labb, ett modernt kylrum och fem heltidsanställda.

Utbildning för leverantörer

För närvarande kommer cirka 30 procent av centrets fröer från ett 200 hektar stort arboretum utanför University of Rwanda. Trädgården bidrar med frön från 207 olika inhemska och exotiska trädarter. De resterande 70 procenten kommer huvudsakligen från nio agroforestry-kooperativ i Rwanda, och en mindre del importeras från Kenya.

IUCN höll i utbildningar för jordbrukskooperativen i att samla in och välja ut fröer, vilket också gett positiva resultat på kvaliteten på centrets frölager.

Testar grobarhet

Det är i dag Eric Kazubwenges jobb att se till fröerna från centret lever upp till förväntningarna.

– Vi gör vanligtvis en fysisk undersökning för att försäkra oss om att de inte är skadade. Sedan går vi vidare med tester i laboratoriet och plantskolan för att säkerställa hur länge de behåller sin grobarhet eller hur mycket fukt de behöver för att överleva.

Han utbildades i Kenya, också som en del av partnerskapet med IUCN.

"En global utmaning"

Jean Pierre Maniriho, vid IUCN säger till IPS att både kvalitet och kvantitet på fröerna är viktiga för att garantera hållbarheten och möta efterfrågan. Han tror att Rwanda på sikt kan utvecklas till att bli en regional leverantör till nyplanteringar av träd.

– Avskogning är en global utmaning. Det vi ser i Rwanda händer även i Burundi eller Malawi. I dag importerar vi fröer från Kenya, men imorgon kanske andra importerar från oss. Vi kan förmedla kontakterna som uppmuntrar och stärker det ömsesidiga partnerskapet för fröleveranser. På så sätt kan vi undvika att skicka iväg pengar till andra delar av världen bara för att importera de fröer som vi lika väl kan producera själva, säger han.