Paolo Roberto har dömt sig själv till gatlopp och alla är överens om att hans sexköp av en kvinna som är ”säkert någon som är dittvingad” är vidrigt. Han som individ och patriarkatet som struktur äcklar det svenska folket.

Jag snackar med min vän, som påminner om stora delar av vänstern, som menar att det är viktigt att fokusera på sexbrottslingar som individer för att patriarkatet inte ska bli socialt accepterat. Jag håller med honom men utsätter honom för ett tankeexperiment: Varför räcker det inte med att säga att det är patriarkatets fel? Finns det andra system där individen har ett ansvar? Hur ställer du dig till exempel till ett individualiserat miljöansvar?

”Du kan inte lägga klimatkrisen i individernas knä så att politikerna och näringslivet slipper undan. Rikta kraven mot företag och stater som förorenar. Att jag äter kött och du är vegan spelar ingen roll i det stora hela. Kapitalism är boven. Angrip strukturen, Gurgin”.

Strukturen ska angripas men varför ska vi leva på som vi gör och tro att politikerna och akademin kan fixa skiten utan din och min förändringsvilja?

Att avsäga sig sitt ansvar, och mena att ens egna insatser saknar värde, är farligt och grundas i tanken att det individuella valet och systemet inte hänger ihop, den osynliga ideologin någonannanism leder till att vi inte bör leva som vi lär. Ideologin gör att det är socialt accepterat att säga sig älska djur samtidigt som vi äter deras kroppar och dricker deras kroppsvätskor, när sanningen är att djur föds upp för att dödas och skulle vi sluta med det skulle dödandet inte vara något problem.

Denna vänster har mycket gemensamt med greenwashing-högern som tror att det är ”bättre med dubbelmoral än ingen moral”, de sysslar med teoretisk gymnastik. Till skillnad från högern är vänstern rätt ute i majoriteten av framtidsfrågorna men de tänker ihåligt när de inte vill individualisera fler problem än sexbrott.

Förändringen uppifrån måste ske samtidigt som underifrån, därför måste delar av klimatansvaret ligga på individen, utan att politiker och företag kan smita undan sitt ansvar.

Att förlita sig på att omställningen endast kan ske på högsta nivå är lika naivt som åsikten att individen kan göra allt. Om vi, som väljer politiker och stoppar pengar i näringslivets fickor, visar att vi är redo för den stora omställningens tuffa beslut så kommer näringslivet och politikerna våga ta stora beslut.

Politiken kan göra mycket för att minska ditt ekologiska fotavtryck men du måste själv vilja kraftigt minska dina ekologiska fotavtryck. Därför måste vi börja bry oss, utforska omställningen i vår kontext och sluta skylla på kolkraftverk i Kina. Det sämsta vi kan göra är att skjuta konkreta omställningar, som vi bör göra nu, till framtiden.
Så länge vi försvarar flygresor och blodiga hamburgare, som ökar på klimatförändringarna, så visar vi att vi inte är redo att leva i framtiden.