Elin Unnes är musikjournalisten som blev passionerad odlare och hon skriver personliga, underhållande och detaljerade odlingsböcker. Jag läste hennes första om grönsaksodling, The secret gardener, för många år sedan med mycket nöje, och så även denna, med fokus på den doftande trädgården.

Elin Unnes verkar vara en sådan person som nördar in på saker till 100 procent och hon gräver djupt i gamla bokskatter och andras expertkunskap för att förkovra sig. Det känns på något sätt lite lyxigt att få läsa hennes böcker där hon så generöst delar med sig av allt detta.

Hon skriver i förordet att hon nu har varit odlare i ett decennium, men att hon länge inte visste ”vilken typ av odlare” hon var. Det upptäckte hon på en uteservering i Paris där hon läste en berättelse om två halvgudar som var världens första odlare, men också magiker och alkemister. ”Hur de skördade och hur de av sin skörd gjorde vin, medicin och gift, rökelse, parfym och tinkturer. De skapade sådant som aldrig funnits förut, saker som förändrade verkligheten.” skriver hon.

Elin Unnes fördjupar sig sedan kort i vad doft är och varför blommorna doftar, även lite om parfymens historia. Huvuddelen av boken är dock en genomgång av olika växter som du kan odla eller plocka i det vilda för att ta till vara på deras dofter och smaker på olika sätt, för rent nöje eller som örtapotek. Mängder av fakta och tips blandas med anekdoter och historia. 

Det är en upplevelse att sjunka ner i den här boken. Den lite magiska känslan Elin Unnes själv känner inför att försöka fånga trädgårdens lättflyktiga dofter förmedlas genom mörka, suggestiva foton och målningar av konstnären och fotografen Maja Forslund.

I slutet går hon igenom ett stort antal ”projekt”, från regelrätt (och ibland ganska krånglig) parfymtillverkning – genom att utvinna eteriska oljor ur växter med hjälp av fett, olja eller destillering – till lite enklare saker under rubrikerna ”Hudvård”, ”Städ och tvätt”, ”Mat” samt ”Rumsdoft”. En del projekt tar veckor eller månader och kräver en del pyssel och tålamod medan andra går relativt snabbt.

Det är mycket inspirerande, och som Elin Unnes skriver i stycket om myskgräset (som används ceremoniellt inom amerikansk urbefolkning), något förenklat: det som vi tar emot som gåvor från naturen känner vi också att vi vill återgälda, till skillnad mot det som vi köper som varor.