Resultatet motsäger en vanlig teori inom forskningen som säger att migranter efter att ha bott en tid i ett land kommer att flytta från låginkomstområden med en högre andel utrikesfödda, till områden med högre inkomstnivåer och bättre sociala förhållanden.

– Det kan antingen bero på diskriminering på bostadsmarknaden, som är väl belagd inom forskningen. Men det kan också vara så att människor vill bo kvar, man vänjer sig vid ett område och har sitt kontaktnät där, inte minst bland sina egna landsmän, säger Louisa Vogiazides, doktor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, som ligger bakom avhandlingen. 

I avhandlingen har hon undersökt flyttströmmarna inom landet över tid, bland migranter och särskilt flyktingar.

Bosättningspolitik har långvariga konsekvenser

Av de människor som flyttade till Sverige 2003 stannade mer än 80 procent under sina nio första år kvar i ett liknande område som det de först bosatte sig i. Över 60 procent av dem som bodde i ett låginkomstområde bodde kvar, och endast omkring 12 procent har under perioden flyttat från ett fattigt till ett medel- eller höginkomstområde.

I en annan studie har Louisa Vogiazides tittat specifikt på kategorin flyktingar, och jämfört två olika grupper: flyktingar som kom i början av 1990-talet då det fördes en politik för att sprida flyktingmottagandet i hela landet, och en senare grupp som hade möjligheten att välja var de skulle bosätta sig. 

– Många som blev tilldelade ett boende hamnade på mindre orter, och en stor del av dem blev sen kvar i samma typ av region under en längre period, trots att migranter ofta tenderar att bo i stora städer, säger Louisa Vogiazides.

– Det här tyder också på att bosättningspolitik för flyktingar har långvariga konsekvenser för deras framtida utsikter, säger hon.