Jag pratar ofta med människor som liksom jag varit engagerade i miljörörelsen under lång tid. När vi kommer in på den genomgripande samhällsomvandling som ska förbereda Sverige inför framtiden märker jag att många tappat tron på politikens möjligheter att genomföra den omställning som krävs. Än mer märkbart blir det när vi talar om den radikala systemförändring som flera av oss ser som helt nödvändig i sammanhanget.

I spåren av Corona-pandemin blir det också tydligt hur bräckligt och skört det moderna samhället är. Många ifrågasätter också med rätta varför staten, genom de stödåtgärder som sätts in, gör allt för att upprätthålla samhällsstrukturer som i många fall står i vägen för en nödvändig omställning.
Dessa frågor är högst relevanta. Inte minst om man tänker på att klimatpolitiska rådet gett regeringen bakläxa när det gäller den klimathandlingsplan som ska sätta ribban för Sveriges miljöarbete under mandatperioden. Jag tillhör själv de som tycker att staten ska ställa tuffare
miljö- och omställningskrav på de verksamheter som får stöd. Även om vi är mitt uppe i en akut pandemi får vi inte glömma de åtaganden vi har för att motverka en allt mer överskuggande klimat- och miljökris.

Det som är tänkvärt i sammanhanget är att nedstängningen av industriverksamhet och transporter världen över visat tydliga positiva miljöeffekter. Samtidigt är det viktigt att poängtera att enskilda människor som drabbas på olika sätt måste få hjälp. Men för att undanröja den ekonomisk oro många i Sverige känner i dag skulle generell grundtrygghet
omedelbart kunna införas.

När en kris av det här slaget inträffar är det imponerande att se hur människor på olika sätt hjälper varandra för att få vardagen att fungera. Det visar på en positiv vilja att bidra till att hitta lösningar och göra det bästa av en situation som annars kan te sig tämligen hopplös för många. Att ta saken i egna händer, och erbjuda sin kunskap för att tillsammans med andra uppnå ett gemensamt mål, är också något som kännetecknar omställningsrörelsen.

Istället för att misströsta och tappa tron på möjligheterna att förändra arbetar människor vidare, på egen hand eller tillsammans med likasinnade. Det handlar ofta om att utveckla idéer och projekt och gå från ord till handling. Den positiva kraft och energi som skapas har under åren gett oss många goda exempel på omställningsinitiativ runt om i landet. Det handlar om allt från gemensamma odlingsprojekt, ekobyar, skogs- och permakulturträdgårdar till bo- och byggemenskaper.

Det är också i tider som dessa, när det ser som mörkast ut, som vi som bäst behöver bygga aktivt hopp och skapa framtidstro, stötta och ge varandra kärlek. Det jag själv känner mig väldigt glad och tacksam över just nu är det webinarium som vi i styrelsen för Omställningsnätverket tillsammans med många andra fantastiska människor lyckats planera på kort tid och som går av stapeln den 2 april (”Efter krisen: Ställa om istället för tillbaka”). I
skrivande stund är vi uppe i en bra bit över 400 anmälda deltagare och det fortsätter hela tiden att öka!

Vi tror att många just nu känner ett stort behov av att få vara delaktiga i något upplyftande och positivt, något som pekar ut en tydlig riktning, men samtidigt inte utger sig för att ha svaren på alla frågor. Inom omställningsrörelsen pratar vi ofta om att vi måste våga omfamna ovissheten. Och det är faktiskt precis vad det handlar om just nu; vi vet vad vi måste göra: ställa om. Men vi vet inte exakt hur det ska gå till. Det vi vet är att vi kan ge varandra både kraft och energi när vi samlas och gör någonting gemensamt.

Framtiden är ett okänt landskap som vi saknar tillräcklig kunskap om för att till fullo kunna överblicka. Men om jag vågar ta steget ut i det okända, vågar du också göras det. För visst är det kärleken till naturen, till moder jord och till varandra som är den inneboende drivkraften, som gör att vi väljer att engagera oss för det vi tror på? Om det är så, kan vi tillsammans göra omställning till det sexigaste som finns!