Epidemier är ett inslag som tillsammans med andra sårbarheter kan bryta sönder civilisationer. Det menar Alf Hornborg, kulturantropolog och professor i humanekologi. LFT har ställt fem frågor till honom om coronaepidemins konsekvenser för samhället och ekonomin.
Vilka konsekvenser kommer uppmaningen att stanna hemma och stänga ned samhällsfunktioner få för vår tillväxtekonomi och vårt nuvarande globala ekonomiska system?
– Jag kan mycket väl tänka mig att en epidemi av den här typen kan vara stenen som stjälper lasset. Vårt globala ekonomiska system lider av något som på 70-talet kallades hyperkoherens, det vill säga det är alltför sammanhängande. Vad som händer i Kina, på en marknad i Wuhan, kan på väldigt kort stund bli en pandemi i i stort sett vartenda land.
– Det finns en varningssignal i detta som har mer att göra med vad som händer med ekonomin än befolkningen. Jag vill inte trivialisera men tittar man på dödligheten är det inte så jättealarmerande, genomsnittsåldern för dödsfallen är hög och har drabbat främst dem med underliggande sjukdomar.
– Det handlar om en nervositet i systemet som inte bara har att göra med de existentiella hälsobekymren utan snarare speglar en medvetenhet om vår extrema hyperkoherens.
Vad är det egentligen som orsakar den ekonomiska krisen – rädslan eller den faktiska situationen?
– Det är rädslan tror jag. Att Trump stänger av europaresenärer drabbar ekonomin väldigt hårt. Att politikerna reagerar mer på allmänhetens oro än på ekonomiska intressen är lite förvånande och ger en viss förtröstan. Om det bara vore en ekonomisk maskin vi levde i skulle man låta influensan löpa sin kurs och låta företagsamheten fortsätta.
– Nu är det människors oro som tagits på allvar, och inte minst att politiker vill visa upp att de har handlingskraft. Det speglar att vi lever i en demokrati och att det inte bara är obskyra kapitalintressen som driver systemet framåt.
Ser du en risk i att de globala försörjningskedjorna bryts, om än tillfälligt?
– Ja, definitivt om det fortsätter som det gjort de senaste dagarna. Nu ser vi hur kommunikationerna i det globala systemet bryts ned. Flygbolagen har stora problem, vilket får konsekvenser för en massa underleverantörer. Systemet som håller ihop vår globaliserade värld har satts på undantag. Vi har tagit vår rörlighet – att vi ska kunna resa vart och när vi vill – som en självklar rättighet. Nu måste vi ifrågasätta det.
– Min första reaktion var att det fanns någon slags yrvakenhet. Många verkar överraskade över vår sårbarhet, låga självförsörjningsgrad och medvetenhet över hur beroende vi är, något många av oss varit medvetna om länge. Det har uppstått ett slags bekymmer om det globala systemet som saknats förut, plötsligt ser många det som ett hot.
Tycker du coronaviruset är ett bra argument för en högre grad av självförsörjning?
– Ja, det tycker jag. Det är en lärdom vi kan ta av det här, man kan se det som en generalrepetition. Jag tror inte det kommer att knäcka vår civilisation den här gången men när det väl händer kan det börja så här. Finland har beredskap med livsmedel som kan försörja befolkningen i ett år, i Sverige rör det sig om en vecka. Det gör oss väldigt sårbara.
– Epidemier är ett inslag när civilisationer bryter sönder, som tillsammans med andra sårbarheter kan bidra till att stjälpa lasset. Vi ser nu ett kraftigt sjunkande oljepris, en oerhörd belåning och skuldbörda. En kombination av dessa faktorer kan göra situationen omöjlig att hantera. Nyligen såg vi hur Australien nästan brann upp, det medförde enorma kostnader. Nu kommer detta. Italien har länge haft en ansträngd ekonomi och nu kommer detta. Politiker säger att allt är under kontroll men man kan undra hur mycket som bara är försök till att lugna företag och människor.
Tror du att den nuvarande krisen kan leda till förändrade mönster och större insikt om systemets sårbarhet eller kommer allt bara återgå till det vanliga?
– Så fort systemet klarar av det, kommer det att återgå till det vanliga. Ekonomin och transporter kommer fortsätta rulla på. Men i den händelse vi blir tvungna att isolera oss behöver vi bygga upp ett försvar, det tror jag många har dragit lärdom av. MSB inser nog att de behöver bygga upp större beredskap.
– Enligt FN är det inte en fråga om utan när det kommer fler epidemier. Om vi drabbas av något liknande om 10-20 år med högre mortalitet och samma smittfrekvens kan det bli problematiskt.
– Jag kan inte se någon annan politisk nivå än att nationalstaten tar ansvar för att hantera de här sakerna. Vi har lagt vår trygghet i politikernas händer, de borde ta ett ansvar för sina väljare, vilket är svårt när allt hänger ihop så som det gör idag.
