Traditionen att hänga upp en mistel kring jul är känd sedan 1700-talet och kommer ursprungligen från England. Förr ansågs misteln ha magiska egenskaper som skyddade mot gifter och ont i husen, samt ökade fertiliteten. I dag hängs den ofta upp i en dörrpost, där julens första kyss ska äga rum, enligt traditionen.

Men misteln är fridlyst i Sverige. Den är sällsynt och gillar lite varmare odlingsläge, därför är dess livsmiljö i Sverige begränsad, säger Britt Forsén, handläggare i artskydd på Naturvårdsverket.

– Den finns mestadels i Småland och Mälardalen och växer gärna på planterade träd som popplar, rönnar, ädellövträd och lövträd. I Mälardalen finns gott om storgods med parkmiljöer som gynnar den här typen av lövträd.

I norra Sverige finns inte mistel över huvudtaget. Som många andra fridlysta växter, växer den också långsamt, enligt Britt Forsén.

Misteln ogräs i Frankrike

– Man får alltså inte plocka den. Undantaget är för markägare som till exempel har en park med speciella parkträd som är så infekterade med mistel att trädet håller på att dö. Det kan hända eftersom misteln är en parasit.

Den mistel vi köper till jul hos blomsterhandlare eller torg kommer i de flesta fall från Frankrike, där den betraktas som ett ogräs. Även i Polen, Ryssland och Rumänien där det finns fler lövträd och klimatet är lite varmare växer misteln bra, och är inte fridlyst.

De som säljer mistel ska kunna visa var den kommer ifrån enligt Britt Forsén. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och kan begära att säljaren visar upp att de har tillstånd och att misteln införskaffats på laglig väg.

Revlummern känslig för plockning

En annan populär julväxt är revlummern, som växer vackert i långa girlanger och används till exempel för att binda kransar. Eftersom den håller sig grön även i torrt tillstånd är det ett tacksamt material som håller sig fint under hela julhelgen. I Sverige finns nio arter lummer men i världen finns över 1 000 olika arter.

Den är fridlyst i Blekinge och får plockas i resten av landet, men inte för försäljning. I likhet med lavar och mossor är lummerväxterna långsamväxande och känsliga för plockning. Britt Forsén skulle avstå från att plocka den, trots att det inte är förbjudet.

– Har man den till jul slängs den efter bara ett par veckor, det är bortkastat kan jag tycka. Den är väldigt vacker att stöta på i skogen.

Det finns en uppsjö av olika mossor och de flesta är inte fridlysta. Vitmossa bildar torv i kärr och våtmarker och utgör en del av viktiga ekosystem. Fönsterlav (som i handeln ofta kallas vitmossa) är inte fridlyst men ingår i EU:s art- och habitatdirektiv, som medlemsländerna antagit för att motverka förlust av biologisk mångfald.

Enligt Britt Forsén är den också en viktig resurs för samer och renskötsel eftersom den är en viktig föda för renen.

– Den växer långsamt och är väldigt känslig för slitage. Det kan ta 20 år för laven att växa upp till en höjd på 5-10 cm, beroende på vad den får för näringstillförsel.

Eftersom laven inte har några rötter hämtar den all sin näring från luften.  I tätorter finns inte mycket fönsterlav kvar eftersom den är så känslig för slitage.

– Lavarna slits bort när man går på hällmarker, därför bör man vara försiktig med att plocka i tätorter.  Men längre ut i landet ser jag ingen anledning att inte plocka lite för husbehov.

Spara fönsterlaven till nästa år

Hennes tips är också att spara fönsterlaven från år till år.

– Man kan lägga den i en glasslåda till exempel och spraya med vatten varje år när man tar fram den så den blir mjuk och fräsch igen.

Britt Forsén påpekar att det är viktigt att be om tillstånd från markägaren om man ska plocka mer än en handfull växter i skogen.  

– Det gäller överlag, allemansrätten innebär inte att man får exploatera andras mark. Man får till exempel aldrig bryta grenar eller kvistar av levande, växande träd eller buskar. Dessa representerar ett värde för markägaren och det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt är någon som äger all skog i Sverige.

I tätortsnära mark är det ofta kommunen som äger marken men det kan också vara privata markägare. För att veta vem som äger skogen kan man kontakta kommunen.

I naturreservat finns särskilda bestämmelser. I kommunala naturreservat till exempel är det oftast tillåtet att plocka blommor och svamp, men för det mesta finns skyltar där man kan läsa sig till vad som gäller.

De flesta julgranar gödslas och besprutas

Julgranen är både miljöbov och miljö­vän. Enligt Lantbrukarnas riksförbund, LRF, producerar en julgran syre och lagrar ungefär elva kilo koldioxid under sin tioåriga uppväxt. Men de flesta granar gödslas och besprutas med ogräsgifter och kan skada balansen i naturen där de odlas.

Enligt Naturskyddsföreningen är bästa valet en Krav-märkt gran som odlas utan konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Både rödgran och kungsgran finns som Krav-märkta.

Det näst bästa valet är att köpa en vanlig, helst närodlad, rödgran (Picea abies). 

Kungsgran (Abies nordmannia) är generellt sett sämre, om den inte är Krav-märkt, eftersom den sannolikt odlats med både gödsel och bekämpningsmedel, enligt Naturskyddsföreningen.

Om man räknar in produktion, transporter samt mängden giftiga kemikalier vid nedbrytning och förbränning är det sämsta för miljön en plastgran, enligt uträkningar.

De flesta julgranar som säljs i Sverige idag kommer från granodlingar i södra Sverige eller importeras från Danmark. Enligt Svea skog består 80 procent av julgransmarknaden av rödgran. Det som importeras är framförallt ädelgran.

Det tar ungefär 6–7 år för en rödgran att växa färdigt och 10–12 år för en kungsgran, enligt Svea skog. Medan julgransodlingarna odlar fram granar på runt 1,5–2 meter så kan en fullvuxen gran bli runt 25 meter.

– Det tar ungefär 60–110 år för en gran att bli så stor, i nordvästra Sverige ända upp till 120 år, säger Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel på SLU till Svea skog.

På vilket sätt påverkar julgransodlingen då den biologiska mångfalden?Naturskyddsföreningen menar att den kan gynnas om julgranen till exempel gallrats bort från lövrika skogar.

Kan inte försvara julgranen miljömässigt

Mats Hannerz, som har arbetat med skogsforskning på SLU understryker att julgransodling inte hör till skogsbruk, utan snarare betraktas som jordbruk.

– Om man jämför med en jordbruksåker är det i många fall mer mångfald i en julgransodling. En hel del julgranar kommer dessutom från kraftledningsgator eller vanlig ungskog, och är granar som ändå skulle röjas bort.

Men det går inte att jämföra artrikedomen på en julgransodling med en vanlig skog, där träden får växa tills de är 80 år.

– Jag kan inte fullt ut försvara granen miljömässigt, vi gör det för att glädja oss och allting har en belastning. Sedan får vi odla så smart vi kan och då är det till exempel bättre att ha en närproducerad gran eller en som odlats giftfritt och ekologiskt.

Mats Hannerz anser också att det finns sociala effekter av den extra inkomstkälla julgransodlingen innebär för skogsägare och lantbrukare som kan ha det tufft ekonomiskt.

När julfirandet är över mals granen ner och kan återvinnas till kompostjord, biobränsle och biogas. Julgranen kan också sänkas i sjöar för att skapa bra lekplats och ett gömställe för fisk och andra smådjur vilket gynnar den biologiska mångfalden.

– Granarna blir utmärkt bioenergi. Det är en viktig klimatinsats att köpa en riktig gran istället för en plastgran, säger Hilda Runsten, expert på klimat och energi på LRF, Lantbrukarnas Riksförbund i ett pressmeddelande.