I mitten av utställningsrummet på Angereds kulturhus Blå stället i Göteborg tornar ett berg av röda plastpåsar upp sig. Det tar en stund innan jag ser att det under detta berg sticker fram två barnfötter. Konstnären Mattias Käll berättar senare i telefon att fötterna på statyn är skulpterade efter hans äldste son.

– Vi lastar över de problem som vi själva inte lyckats lösa på nästa generation. Det här är mitt sätt att visa det, säger han.

Röda utslag

Konstverket är en del av utställningen Förpackad som också innehåller fotografier av de starkt lysande plastpåsarna på olika vackra platser i naturen – ”som röda utslag i landskapet”, skriver Mattias Käll själv – samt en videoprojektion där man ovanifrån får se hur Mattias går runt och kastar plastpåsar som ligger utströdda över marken.

Idén till det här projektet kom när Mattias arbetade med ett annat konstprojekt om matsvinn, So sad to see you go, där han fotograferade all mat som han slängde under ett år. 

– Efter det blev jag intresserad av att se hur mycket plast jag själv gör av med, så jag sparade allt plastskräp under ett år. Men jag ville också göra det med en konstnärlig vinkel, så varje månad tog jag med mig de plastpåsar som jag samlat plasten i till olika platser som jag tycker mycket om och fotograferade dem där.

Mötet mellan det vackra och plasten

Platserna som Mattias Käll har valt ligger runtom Örebro där han bor. På sin hemsida skriver han: ”Jag väljer platser i naturen som jag tycker om. Platser där jag varit med min familj. Där vi suttit och ätit matsäck och där barnen lekt. Där vi vilat oss bland vårens vitsippor. Glidit fram på långfärdsskridskor. Hört storlommen i skymningen. Det vackra och plasten. Och mötet mellan dem tycker jag är intressant.”

Blev du förvånad över att se hur mycket plast det blev som du samlade på dig?

– Ja, att se all denna plast framför mig var starkt. Själva bärandet av plastpåsar var också intressant. Det blev väldigt fysiskt påtagligt när jag släpade runt på all den här plasten.

Plasten påverkar klimatet

Det märks att Mattias Käll är genuint oroad över de problem som plasten medför. Han berättar att programmet Prylarnas Pris i P1 för ett tag sedan uppmärksammade att så lite som 10-20 procent av all förpackningsplast i Sverige återvinns. Resten slängs i naturen eller eldas upp. På global nivå är siffrorna ännu lägre. Plasten som eldas bildar koldioxid som påverkar klimatet. Dessutom hamnar mycket plast i haven där den hotar vattenlevande organismer.

Nyligen blev det klart att skatten på plastpåsar kommer att höjas nästa år. Mattias Käll tror inte att det kommer lösa hela plastproblematiken, men att det ändå kan vara symboliskt viktigt. Han pekar på att i de länder där detta har skett så har konsumtionen av plastpåsar gått ner kraftigt.

Vad tänker du kan göras mer på politisk väg för att minska plastskräpet?

– Jag tror att vi behöver gå till källan. Upptaget av oljan, som den mesta plasten görs av, borde vara mycket högre beskattat. Jag tycker också att den här diskussionen måste in mer på designutbildningarna och att det blir mer lönsamt att göra smarta förpackningar av biomaterial till exempel.

Jag tycker det finns en slags vemod och sorg i de här bilderna som jag även har märkt i flera av dina tidigare konstprojekt, är det något som du ofta känner?

– Ja, jag tror att det här är ett sätt att bearbeta att vi förstör jorden. Jag älskar att vara ute i naturen, men jag sörjer också att vi har tagit oss så långt ifrån naturen att vi har glömt vår plats i den. Det här är någonting som jag är nyfiken på och vill försöka förstå och bearbeta. 
 
Förpackad har tidigare visats på Gotland, i Stockholm och i Boden och visas nu på Blå stället i Göteborg fram till den 13/12. I januari kommer den även att visas på Nora konsthall.