”Förr var det mycket svårt att ta sig runt de kvällar månen inte lyste”, berättar läraren Celia Vilte, som bor i bergsbyn San Francisco i Argentina. Men nu är situationen en helt annan – tack vare de solpaneler som nyligen installerats.
På 3 800 meters höjd ligger den lilla byn San Francisco, vars lilla centrum numera har 40 solpaneler – som förser byn med all el.
För att nå fram till San Francisco krävs två timmars körning längs övergivna grusvägar från staden La Quiaca, vid gränsen till Bolivia. På de höglänta områdena växer inga träd, gräset är gulnat och floderna ligger mestadels torrlagda.
Men sedan början av oktober går det numera att se byn på avstånd även på kvällarna. Här finns numera gatulampor som lyser upp byns tegelhus.
– Vi var vana vid att använda oss av ljus och lanternor. Men eftersom jag är mörkrädd brukade jag aldrig gå ut på kvällarna, berättar Celia Vilte.
Mycket sol i regionen
I den högbelägna regionen Puna tillhör de flesta invånarna ursprungsfolket kolla, som föder upp lamor och får samt bedriver jordbruk – vilket inte är så enkelt under de torra förhållandena.
Däremot får regionen rikligt med sol, faktum är att solljuset i den högbelägna grässlättsregionen är starkare i Puna än någon annanstans i Latinamerika, enligt USA:s energiforskningslaboratorium, NREL.
Av det skälet valde provinsregeringen i början av året att satsa på solkraft i nio byar i regionen Puna. Men tanken är att allt fler orter ska inkluderas i satsningen.
El dygnet runt
För befolkningarna i byarna har tillgången till el helt förändrat deras liv.
Ernesto Garcia, som är operativ chef för provinsens elbolag Ejesa, berättar för IPS att det längs gränserna till Bolivia och Chile finns människor som är utan elektricitet på grund av den svåra terrängen och till följd av att deras byar ligger så avsides.
De byar som hittills fått solpaneler installerade kan numera lagra energi med hjälp av litiumbatterier, vilket ger befolkningen tillgång till el dygnet runt.
Den första byn som fick ta del av satsningen var Olaroz, med en befolkning på 300 invånare. Där står fortfarande den gröna metallbyggnaden kvar mitt i byn som tidigare huserade byns dieseldrivna elgenerator. Precis bredvid ligger byns grundskola, som under många år hade stora problem med avgaserna från elgeneratorn.
– Den stod och arbetade hela dagarna och fyllde våra klassrum med avgaser. Och på nätterna var det återkommande elavbrott, berättar läraren Martires Llanes för IPS.
Elbolaget Ejesa planerar att riva den gröna byggnaden och sanera marken från resterna av olja och diesel.
– Nu kan vi både erbjuda en bättre tillgång på el, och dessutom en renare energi, säger Ernesto Garcia.
Kalla vintrar
Även den lokala skolans rektor är mycket nöjd med satsningen på solkraft.
– Att ha fått tillgång till el dygnet runt är som att ha fått en dröm besannad, säger Mirta Irades till IPS.
Hon berättar att vintrarna ofta är mycket kalla här, med temperaturer som kan gå under minus 20 grader. Sedan länge har befolkningen därför varit beroende av ved för att värma sig. Det är ved som transporterats hit av myndigheterna med lastbilar.
Men under kommande vinter, i juni nästa år, kommer befolkningen för första gången att kunna värma sina hus med hjälp av eldrivna element, tack vare solpanelerna.
